Jag fick inte så mycket respons på mitt inlägg om Självmord som jag trodde, vilket var nästan en liten förvåning. Jag som ville starta en diskussion om det. Får hitta något annat ämne att skriva om.

Har varit ganska tyst från min sida i några dagar. Ibland behövs det också. Mycket som har funderats på och som ska beslutas. Just nu mår jag otroligt bra. Nästan lite oförskämt bra. Skolan går MYCKET bättre nu när jag pluggar på distans. Jag som har sömnproblem kan utan problem sitta upp på nätterna och plugga nu utan att känna ångest över att jag inte kunde sova och därför inte kom till skolan. Jag behöver inte sitta öga mot öga med en lärare medans hon bedömmer ett arbete som jag har gjort. "Det här har du gjort bra och det här har du gjort dåligt. Detta får du göra om och hur tänkte du när du skrev så?" Det är någonting som jag inte klarar av. Att förklara varför jag tycker så och varför jag har skrivit på ett visst sätt och sen att sitta och behöva titta någon människa jag inte känner och inte litar på är så otroligt obehagligt för mig. Att sköta allt genom internet är underbart. I skrivandets stund har jag skrivit ett 4 sidor långt arbete om Kultur, helt i lugn och ro utan oro för lärarens kritiska ögon. Med andra ord har jag stora förhoppningar över att detta kommer gå riktigt bra. Jag tar det i min takt men ändå under tidspress och jag gör max 3 kurser samtidigt.

På Fredag får jag besök. Då kommer lillasyster Åsa hem till mig, själv för första gången. Det ska bli riktigt kul faktiskt. Jag har aldrig umgåtts själv med Åsa så det ska bli roligt att lära känna henne och förstå vem hon är.

Först och främst vill jag börja mitt inlägg med att säga att jag skriver inte detta för att reta upp någon. Jag vet många i min omgivning som känner någon som har begått självmord och jag känner också människor som har begått självmorg. Så ännu en gång; Jag skriver inte för att göra någon arg, utan jag skriver vad jag tänker. Sen får ni givetvis dela med er av era tankar om ni vill.
Jag har faktiskt idag tänt ett ljus för alla dom som inte finns hos oss längre. Varesig det är medvetet eller omedvetet.

Igår eftermiddag kom jag av en händelse in på Flashback där en kille hade startat en tråd som hette Hängning.
Han började med att berätta att han skulle hänga sig och att han ville dela med sig av händelsen på internet, alltså den som ville kolla på honom när han gjorde det behövde bara klicka sig in på en sida så fick dom följa hela händelseförloppet. Många inne på Flashback trodde honom inte och synade honom genom att puscha lite extra, det höll på i några minuter tills han skriver och jag citerar: " Börjar känna att jag håller på och ändra mig om jag vill ta livet av mig, så jag får skynda på mig lite...". När han tillslut slutade skriva blev folk lite nervösa och undrade om han verkligen hade skridit till verket, vilket det visade sig att han hade gjort. Många hade gått in på sidan och kollat för att se om han verkligen gjorde det. Till slut började dom ta reda på IP adress för att kunna få veta adressen så dom kan ringa polisen. Efter 55 minuter kommer polisen och det får man också se på bilderna.
Jag kan erkänna att jag blev nyfiken och kollade på bilderna, vilket jag ångrar idag. Det var inte alls någonting jag vill komma ihåg men för att stilla nyfikenheten.

Många tycker att det är fegt och egoistiskt med självmord, vilket jag kan hålla med om till viss del. Många tycker att det är elakt mot barnen om man har några. Men jag kan tycka att hellre barnen har en förälder som är död än en som inte mår bra och kanske inte kan ta hand om dom för det.
Jag kan tycka att det är orättvist att dom som inte vill leva får välja själva om dom vill dö, medans vissa ex. min pappa som verkligen ville leva inte fick göra det. Förstår ni hur jag menar?
Hur tänker man då när man gör det inför många åskådare via internet? Gör man det för att man är trött på sitt liv eller för att man vill ha uppmärksamhet? För just denna händelsen tror jag kommer vara ihågkommen en lång tid framöver. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva och uttrycka mig för att undvika att trampa någon på tårna för det är inte det jag vill, som sagt tidigare.
Kan man jämföra denna händelsen med avrättningarna i USA? Egentligen så är ju ända skillnaden att det är Staten som bestämt att den människan ska dö och inte den själv.
En annan del av mig tycker att man ska själv få välja huruvida man vill leva eller inte. Man väljer inte att födas, så därför bör man få välja om man vill dö. Jag märker att ju mer jag tänker på det så går mina tankar isär och jag pratar lite emot mig själv. Så det är väl bäst jag avslutar nu.

Mitt ljus för alla som lämnat oss kommer stå kvar tills det slocknar själv. Jag hoppas att ni alla finner frid.

Fy fan! Jag har så sjukt ont i ryggen så tårarna rinner längs mina kinder. Jag kan inte sitta helt still och jag kan inte andas ordentligt heller. Tira tittar på mig med sina vackra ögon och vill inget annat än att ta en långpromenad men det går inte nu. Älskade lilla gumman. Det kompenserar jag så fort ryggen är som den ska igen.

Jag brukar inte vara den som är hatisk mot mitt förflutna, jag brukar vara ganska likgiltig gentemot allt som hänt men just nu är jag så arg. Hur fan kunde du göra så här mot mig? Hade jag vetat att jag skulle få så otroligt ont när jag minst anar det hade jag tagit mig ur allt långt innan jag gjorde det. Jag hade inte ens gett mig in i det.
Fy fan!

Så har jag mens till på köpet.... Ge mig ett hagelgevär. Snälla.

Då har ännu en i min närhet tryckt ut en liten bebis. Grattis Madeleine Peukert till pojken!
Snart är det Emmas tur, det borde ju bli vilken dag som helst nu tror jag. Sen är det Johannas tur, och dens tur, och dens tur och ja just det, vi får ju inte glömma den...
Jag då? När fan ska jag få barn? Min klocka ringer och låter som en annan motorväg men inte fan får jag några barn för det. Visst, jag är tillsammans med världens underbaraste men han vill inte ha barn, aldrig någonsin. Men jag vill. Jag har sagt sen jag var liten att jag vill ha många barn. Jag skulle bli en ung mamma och bla, bla, bla bla.
Suck.
Vad gör jag för fel? Någon som kan ge mig några tips?

Fy fan vad jag är deprimerad.

Söndag idag och dagen började med stress.
Vaknade av att Johan härjade om att Micke var tvungen att gå upp, Black Knights skulle samlas klockan 12. (Black Knights är Linköpings innebandylags hejaklack.) Micke vaknade snabbare än jag någonsin sett honom förut, han studsade upp ur sängen och klädde på sig. Dom åkte iväg och jag blev ensam kvar med Tira. Så nu har mina hemmafru gener slagit till och jag har städat, igen. Städade lite i torsdags men det är otroligt hur fort det stökas ner här. Men nu är det i alla fall städat lite, tog mig en paus och kollade på En fyra för tre och tar en cigg. Sen blir det till att fortsätta. Slänga lite flaskor och sopor. Sen ska det dammsugas och moppa golv. Får se vilken tid min snygging kommer hem ikväll och hur mycket röst han har kvar. Tänkte jag skulle laga lite mat till honom också. Får väl se hur det blir med det.
Så fort jag är klar här så ska jag ut med Tira i Rydsskogen. Ska spåra lite och gå riktigt långt, det är ju en riktigt fin höstdag idag så det är bäst att passa på.

Näe, fortsätta nu så jag blir klar någon gång. Får se om dom märker någon skillnad när dom kommer hem.

Här sitter jag, en lördag och pluggar stroke. Har ett arbete som ska lämnas in senast tisdag och jag känner att jag inte vill sitta kvällen innan och stress skriva, som jag brukar göra. Har kladdat ner massor på papper så nu är det bara att skriva om och renskriva på datorn och sen maila in och det tänkte jag göra senast måndag kväll. Imorgon ska jag renskriva ett arbete om döendets 4 faser. Men det behöver, som tur är, inte vara dataskrivet.
Imorgon är det jobb som gäller så i natt sover jag i Vikingstad men när jobbet slutar 13.00 tar jag min väska och min hund och åker hem till Skänninge för att verkligen göra klart arbetena. Ska verkligen lägga ner tid på skolarbetena nu har jag bestämt. Sen är det ju inte helt fel att sitta hemma och plugga heller när jag har massa värmeljus och fotsalt som jag tänkte utnyttja imorgon också.

Näe, nu har jag dragit i mig 2 koppar kaffe så nu ska jag ta och besöka hemlighuset (för er som inte förstår så ska jag skita)

Nyduschad och har precis dragit bort ansiktsmasken från ansiktet, så nu är jag len som en babystjärt.
Sitter med skoluppgifter i soffan och ska försöka göra lite läxor och renskriva lite hade jag tänkt men som alltid när jag börjar avbryts jag av tristess och slutar sen och tänker "jag ska göra klart om en stund" men icke.
Imorgon är det ingen lektion i skolan men jag ska ändå in för att göra grupparbete om stroke med Sandra och Elli.
Sen blir det jobba 17-21 med bästa Linnea. Kan lova att det kommer bli en hel del skratt imorgon. Måste skriva en rapport också men det får väl bli när vi dricker kaffe, annars hinns det inte med.

I natt gjorde jag någonting som jag längtat efter länge. Jag beställde en Iphone 4. 00.02 klickade jag på köp knappen och beställningen gick iväg. Nu håller jag alla tummar och tår jag har för att leveransen inte ska dröja 6 veckor som det stod att den kan göra. Men det känns som att alla som vill ha en Iphone redan har beställt och fått sin så jag är optimistisk och hoppas på att den kommer nästa vecka. Då kan jag lova att jag ska pilla och Micke <3 ska få ha sin ifred. Bara han hjälper mig lite med min så är jag nöjd. Har hittat lite spel som jag SKA ha på mobilen.

Näe, om jag nu ska ta tag i mina studier så jag kan gå och lägga mig någon gång. Sov en liten stund på soffan innan och vart väckt av ett sms från Lina. Fattade först inte vad det stod för jag vart så otroligt rädd. Men sen trillade poletten ner och jag insåg att det var uppdateringar från kvällens LHC match.

Michael; Du är min sol, mitt hjärta, mitt allt!

För alla er som sett Scrubs vet ju att Carla är gift med Turk och Turk är bästa vän med JD. När Turk och JD är med varandra så är det bara dom två som gäller för varandra. Så bra kompisar är dom. Så är faktiskt mitt och Mickes förhållande lite. Jag är Carla, han är Turk och Johan är JD. När jag och Micke är ensama så är allting så otroligt underbart. Han har bara ögon för mig och han är såååååå mysig, i varje andetag jag andas i närheten av Micke så drar jag alltid lite extra hårt när jag andas in för att kunna bevara en liten del av honom i mig när vi inte är med varandra. Även om det så bara handlar om micropartiklar. När Johan sen kommer hem eller de dagar han sover hemma så är det som att jag inte existerar ibland. Han och Johan blir så insupna i varandra så jag vet ärligt talat inte om han vet att jag är där. Därför har vi lite av ett Scrubsförhållande. Jag vet att man ska bevara sina vänner trots att man har skaffat kille/tjej men jag vill ha uppmärksamhet och pussar. Jag vill inte behöva känna att min pojkvän har en älskare.

Det värsta jag vet är när Micke säger till mig att jag måste åka hem. Jag vill inte, han är min drog som jag absolut inte kan vara utan. I alla fall känns det så just när han säger till mig att åka. Jag går sönder inombords och vill inte släppa taget om honom, så mycket tycker jag om honom. Eller kanske det är mycket mer än att bara tycka om?
Jag vill att vi ska ha varsitt liv men ändå dela det med varandra. Jag är noga med att vi inte ska umgås varje dag utan vi ska få lite distans till varandra och kunna göra saker själva men det är så otroligt svårt. Jag har ett svårt beroende. Micke.
Jag kan ärligt säga att jag aldrig känt för någon så som jag känner för Micke. Det är något speciellt med honom. Han gör mig glad, jag kan omöjligt vara på dåligt humör när han är i min närhet. Han är min sol, min måne, min dag och min natt.

Micke; Du gör mig hel!

Ibland flödar inspirationen till bloggen som niagarafallet medans det ibland är helt dött, som tarzan bäcken.
Jag har gått och dragit på mig en sån jävla förkylning så jag tror jag blir galen. Var i skolan i måndags men sen tog det stopp. Jobbade i måndags och i onsdags och det får jag sota för nu. Fy fan säger jag bara, jag har inte tid att vara sjuk.

I onsdags kom iaf min snygging hem till mig! Vi har myst massor och jag har bakat bullar och lekt hemmafru. Skulle jobbat idag och imorgon men det går inte. Jag orkar göra grejer i en timma men sen är jag helt slut och måste vila så det blir inget jobba för min del. Hoppas att jag kan gå till skolan på måndag i alla fall..

Nu ska jag vila igen. Huvudet bankar och snoret rinner...

Idag är det 4 månader kvar till Julafton. Jag vet att jag är lite tidigt men det kan ju vara för att jag älskar julen. Eller i alla fall att julpysslet hemma. Jag har kommit på att jag ska ha en liten julkalender i bloggen i år. En kalender som berättar pinsamma saker om mig. Det kommer bli värre och värre ju närmare julafton vi kommer. Så nu har jag lite mindre än 4 månader på mig att samla ihop 24 pinsamma saker om mig själv. Vissa kanske ni har hört men inte alla. Förhoppningsvis. Här är vi öppna och ärliga.

Igår bestämde jag mig att jag ska gå ner 12 kg fram till julafton också. Då ligger jag på den vikt jag vill ligga på och som jag har strävat efter i många år. Ni som vet hur mycket jag har vägt när jag vägde som mest kan jag meddela att jag ligger 30-40 kg under den vikten. Så en hel del har faktiskt hänt med mig. Min vikt är en av få saker jag verkligen skäms för därför tänker jag absolut INTE skriva ut den här. Om jag inte kommer ner till den vikten jag vill ner till. Då kommer jag med glädje skriva ner hur mycket jag väger.

Skolan har börjat igen och det känns väl lite sådär. Är lite osäkert med massa saker än så länge men jag håller tummarna och hoppas att det löser sig till det bästa. En annan rolig grej är att jag får jobba kvar i Vikingstad under hela hösten. Nu i september kommer jag jobba 3-4 kvällar i veckan. Om det går bra så kommer jag öka till 4-5 kvällar i veckan i oktober, november och december. Så kanske jag kan köpa riktiga julklappar för en gångs skull.

Imorgon får jag lön och då ska jag fan gå och handla. Kylen och frysen är riktigt tomma och toapappret är snart slut. Har 1½ rulle kvar, vilket ger mig lite panik när jag har en stressdag idag. Ni som känner mig vet vad jag menar..

Näe, måste ta tag i alla kläder som ligger utspridda i hela soffan. Sortera rent och smutsig och vika ihop den rena.

Idag är jag på riktigt dåligt morgonhumör. Dom lägger nytt tak på mammas hus och givetvis började dom ovanför mammas sovrum, kl 07.00. Jag somnade vid 4 och vaknade när dom började banka så jag har sovit 3 timmar. I skrivandets stund bankar dom som galningar på taket och för varje slag blir jag mer och mer irriterad. Blir till att sova sen kl 16.00 när dom går hem.

Läste en artikel i Aftonbladet om en kärring från Norge som hade kenneln från helvetet. Klicka in själva och läs --->HÄR<---
Jag blir så arg när jag läser, jag citerar, "I mer än tio år har anmälningarna mot den 52-åriga norska kvinnan rasat in till norska myndigheter. Men inte förrän januari 2008 fanns tillräckliga skäl att genomsöka hennes gård extra noga. Och upptäckterna var oerhörda." I 10 ÅR har anmälningarna rasat in men ingen har gjort någonting. 2008 när jag precis hade hämtat hem Tira fick JAG en anmälan på mig. Djurskyddsföreningen kom hem till mig kl 9 en morgon och påstod att jag inte kunde ta hand om mig hund. Den anmälan gör mig fortfarande förbannad och jag vet inte vem det är som har anmält mig. Jag hade kunnat ta det på ett annorlunda sätt om jag fick veta vem som anmälde mig.

Varför kunde inte Norska Myndigheter ha kollat upp det på första anmälan? Var flera hundra hundar tvungna att lida i 10 år innan dom lyfte på arslet och gjorde någonting? Samma sak gäller barn. Om man får in en anmälan ska man ju kolla upp det men oftast behövs mer än en anmälan innan dom ens gör någotning. Jag blir så arg. Hundarna kan inte prata för sig själva, inte heller barn för dom blir oftast inte trodda. "Han har så livlig fantasi" eller "hon har sett det på TV". NÄR ska myndigheter börja bry sig om andra människor än siffror i någon SIFO undersökning. Härom morgonen när jag skulle åka till jobbet stod Nya Moderaterna på perrongen och delade ut kaffe och en banan. Visst, det är väl en fin tanke men använd pengarna till något vettigare än att leka runt på en perrong och dela ut kaffe och banan klockan 06.15 en fredag. Använd pengarna till att skydda alla djur och barn som far illa!

Och nu bor den Norska kärringen i Sverige. Skulle vilja veta i vilken stad hon bor så ska jag skälv gå dit och behandla henne som hon behandlat alla oskyldiga djur!

Bästa låten just nu. Alicia Keys "Doesn't mean anything"

Nu är min bägare snart full. Inte den bägaren man brukar prata om, utan bägaren som innehåller allt man orkar med. Och just nu känns det som att det är lite för mycket. Är nog lite för snäll på jobbet. Tar åt mig tider och uppgifter som jag absolut inte orkar egentligen men när dom frågar kan jag inte säga nej. Jag vill ju inte riskera att inte få vara kvar till hösten eftersom jag verkligen behöver det. Varför kan jag inte bara säga ifrån? Jag försökte verkligen förklara för samordnaren idag att jag inte orkar mer men det verkade inte gå in så det var bara att le och se glad ut.

Imorgon åker jag hem till Skänninge. Har knappt varit där på hela sommaren så det är väl dags kan jag tänka mig. Behöver nog vara lite själv också, likaså gäller nog Baby. Man ska helt enkelt inte vara med varandra jämt.
Ska hämta kraft till att orka åka till Falkenberg nästa vecka. Jag älskar att åka ner till mamma men omständigheterna hade ju kunnat vara lite roligare tycker jag. Det är begravning. Förhoppningsvis så stannar jag lite längre än några dagar bara. Ska försöka vara nere i alla fall en vecka. Jobbar ju inte så det är ju ingen fara.

Nu är det snart höst också. Var ute och dog en promenad med Tira innan. Gick upp till Rydskogen och det var riktigt skönt. Det märks att luften börjar ändras nu. Väntar bara på att fägera på löven ska skifta i gult, rött och brunt. Sen blir det till att sitta och mysa med doftljus.

Ännu en gång har jag förlorat någon jag älskar högt här i livet.
Min Farmor blev en ängel den 4 Augusti 2010.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta!

Hur dum och respektlös får man bli egentligen? Min pappa sa till oss barn någon dag innan han gick bort att "Livet är till för dom som lever" och det har blivit mitt motto här i livet och jag har därför planer på att tatuera in det någonstans på kroppen. Fick ett samtal idag av min lillasyster att en kompis till henne sitter hos tatueraren nu och tatuerar in dom orden på sin kropp. Syster frågade henne varför och hon svarade att hon alltid har sagt så för hon har fått de orden av sin farmor. Min syster som har känt henne i 10 år har aldrig hört henne säga dom orden medans "kompisen" håller fast vid att hon jämt säger så.

Hon är väl medveten om att både jag och min syster ska tatuera in det som en minnesgrej för våran pappa, varför i helvete ska då hon tatuera in det? För er som läser kanske det låter som en liten bagatell men för mig är det en jättestor grej. Det är någonting som min pappa har delat med sig av till oss, inte till någon utomstående som lever på andras sorg och tycker synd om sig själv. Jag blir så arg!!!

Det är ju otroligt roligt tycker jag att läsa "Bloggskvaller". De största bloggarna i Sverige lever i en egen liten värld. Alla känner alla och kommer tydligen från Stockholm, med omnejd, hela högen.
Skvaller sidan Gossip -->Länk<-- skriver ut allt som händer mellan dom. Alla bråk och alla falska skriverier. Riktigt roande att sitta och läsa igenom det. Nästan så jag ska hämta en skål med popcorn för detta verkar vara en riktig rysare. Även om de flesta bloggare är otroligt patetiska och attention whores så kan jag inte låta bli att läsa det. Smaskigt är det och underhållande.

Nu är man rödhårig ordentligt. Tror inte mitt hår riktigt gillar att jag färgar det så mycket. Eller så är det Micke som har busat lite med mig när jag har sovit. Det är en tuss mitt på huvudet som är 5 cm lång, knappt. Det roliga i det hela är att tussen är perfekt kapad. Precis som att någon har gjort det med en sax. Hårtopparna mår väl inte särskilt bra. De är riktigt torra så det blir till att köpa något medel som fixerar topparna. Någon som har något tips på hur man får topparna lite mjukare? Har dragit i lite balsam nu när håret håller på att torka men jag vet inte om det blir så bra. Jag gillar färgen i alla fall. Den är lite punk/rock och jag TRIVS! Trodde inte att jag skulle passa i rött hår men det ser riktigt nice ut. En sak är i alla fall säker och det är att jag nog får lugna mig lite med att färga håret igen. Så jag inte tappar allt hår och ser förjävlig ut.

Solen har tittat fram här idag. Skönt! Trodde att ja skulle avlida när jag gick fram och tillbaka till systemet innan. Svetten rann längs ryggen och på pannan. Så i helgen blir det Bag in Box vin för min del.
En sak som förundrar mig är hur Soc har fått för sig att jag bara ska ha 935kr, för det var det som ramlade in på mitt konto idag. Jag har ansökt precis som vanligt och då ska jag få 6435:- men inte denna månaden. Undrar hur dom ska förklara det..

Trevlig Midsommar alla!

Sitter nu ute på Blocket och kollar lite på hundar, nej jag ska inte köpa en till men tittar där ibland för att se vad det finns för olika hundar.
Till min stora förvåning är det otroligt många hundar nu, speciellt amstaffblandningar av någon anledning, som säljs för att deras ägare ska börja jobba. Jag menar tänker man inte på det när man köper en hund? Att man kanske kommer börja jobba snart, om man inte redan har ett jobb när man köper valpen. Jag blir så skrämd över hur folk tänker. Hur bra är det för valpen att säljas vidare relativt fort efter att de har kommit till sin första ägare. Och är man då riktigt desperat över att bli av med valpen så kanske man inte är så noga med vart hunden hamnar och den kommer säljas vidare ganska fort igen. Inte den optimala starten i livet för en hund.

En annan sak som fick mig att höja på ögonbrynen riktigt ordentligt är hur en schäfer ska se ut enligt rasstandarden. Zorro, som jag hade var en renrasig otroligt snygg schäferkille, som var relativt rakryggad. Han köptes 1997 och det var ovanligt att se en rakryggad schäfer men det är så jag tycker att dom ska vara.
Om du tycker -->HÄR<-- kommer du till en annons på blocket på en schäfervalp som uppfyller kraven som finns i rasstandarden. Vad tycker ni? Ska schäfern ha arslet i backen eller ska den vara rakryggad?

Jag blir så trött på att ha det så här. Nu är jag på väg ner igen. Mitt humör är nog värre än hos någon som är gravid. Jag har varit på bra humör hur länge som helst nu men idag så dök det bara, och grunt var det också. Slog i huvudet när jag landade. Varför blir det så? Är jag något psycho som behöver vård?
Praktiken är bara skit. Imorgon ska jag ringa till rektorn på skolan och säga att jag hoppar av praktiken. Jag orkar inte längre. Känns som att jag har för mycket i mitt huvud men jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med allt.
Jag tjuter för ingenting och jag känner mig äcklig och ful. Hjälp mig! Känns som att jag har kört på i 300 km/h nu ett tag och åkt rätt in i en betong vägg. Det börjar kännas i hela kroppen. Jag känner mig som 150. Någon som vet hur jag ska göra?