Försöker förstå.

Jag vet seriöst inte vart jag gör fel, vart det glider isär. Jag försöker ständigt varje dag att få det att fungera. Jag smyger på tå för att inte "trycka på någon knapp" men hur jag än gör börjar öronen ryka och och blicken blir svart, jag orkar snart inte längre. Du säger dig vara vuxen, gör då vuxna val och ta ansvar för dig själv. Du får mig att känna mig som en 5 åring när du drar igång och jag blir bara mindre och mindre. Jag försöker prata med dig men det funkar inte. Jag vill att det ska fungera, jag vill hjälpa dig och stötta dig genom ditt liv men jag vill inte att du ska glida genom det, för verkligheten är ingen dans på rosor. Jag vet att genom att hjälpa dig med allt du behöver så gör jag dig en björntjänst och du lär dig aldrig själv. Hur vet jag det? Jag har själv varit där. Livet är hårt och jag kommer gå vid din sida tills den dagen jag tar mitt sista andetag, jag vill då att du ska veta att du är en av få utvalda mitt hjärta alltid har slagit för. Jag älskar dig, av hela mitt hjärta.


Inte för att skryta men...

Känns så skönt att kunna blogga när jag vill när andra inte kommer in på deras. Jag som är sån extrem superbloggare med 5-6 inlägg/dag.... Yeah right. Lider med dig Sandra och förstår frustrationen över att inte kunna använda någonting som betyder mycket för dig och för alla dina läsare. Ska erkännas att jag har blivit tokig eftersom jag inte kunnat få min dagliga sundariidos på evigheter. Kom igen nu blogg.se!! Se till att Sandra kommer åt sin blogg! För mänsklighetens skull! Hennes tankar och ord skulle kunna rädda världen. True story. Skulle Sandra vara president hade det inte funnits några krig och alla hade levt i kärlek, det tror jag iaf.


Försvunnen.

Jag är försvunnen. Helt borta. Så känns det i alla fall. Har fastnat i det där tråkiga som kallas "vuxenlivet"; jobba, städa, diska, laga mat, betala räkningar, tvätta, sova och äta. Det är i princip det jag gör. Har min första lediga helg på 5 veckor nu. Det är inte helt fel. Det ska firas med att tvätta på fredag kväll. Så rolig är jag. Känns som att jag inte har tid med det jag vill göra; umgås med mina vänner, ta långpromenader med Tira och åka ner till mamma. Förhoppningsvis blir det ändring på det när sommarschemat är slut. Om jag inte får mer tider då....


RSS 2.0