De senaste 24 timmarna har varit fulla av ångest, sorg och aggression.
Igår kväll satt jag och Lina ute i trädgården med hundarna. När vi var på väg in med dom började dom bråka. Dom har bråkat förut utan att det har varit speciellt stora problem. Dom har släppt varandra när man sagt ifrån och visst har det blivit lite skrapsår och en del blod. Men igår var det någonting som var utöver det vanliga. Tira är ju lite tjurig av sig när det gäller leksaker (bollar, pinnar och stenar. Ja, stenar.) Jag tror Rockie kom för nära, Tira sa ifrån och Rockie ville inte riktigt ta emot tillsägelsen utan blev arg tillbaka. Till historien ska tilläggas att Rockie är året och väääääldigt könsmogen (kåt) och Tira är skendräktig (Tira luktar väldigt gott för hanar nu när hon är skendräktig vilket gör att dom gärna vill vara på henne hela tiden, då menar jag alla hanar). Vi kom snabbt fram till hundarna och började säga åt dom att släppa men ingen av dom lyssnade. Vi tog till alla knep man har hört att man ska göra när två hundar slåss; hålla upp bakbenen, slå på nosen, försöka avbryta koncentrationen men ingenting lyckades. Till slut får Rockie ett ordentligt tag i Tiras öra och där har han bestämt sig för att sitta fast. Fradgan rinner ur bådas mungipor och båda är riktigt arga. Tillslut gör Rockie ett "dödsryck" och börjar rysta fram och tillbaka och Tira tjuter riktigt mycket och det ser ut som att örat kommer lossna. Han rystar och rystar och när vi ser den otroliga mängd med blod som rinner får vi lite panik. När Rockie ska byta grepp så lyckas Tira smita undan och får tag i Rockies kind och biter åt. Efter många om och men fick vi loss hundarna och börjar inspektera skador.

Rockie hade skrapsår på kinden och vid ögat medans en del av Tiras öra har lossnat. 2-3 cm långt och 0.5.1 cm brett och blodet forsade ur örat på henne. Det var bara till att hämta alsolsprit och bomull att tvätta rent med men det är riktigt svårt då Tira har ont och det var så mycket blod. Hon blev helt konstig och ville inte komma fram till någon av oss sen och när vi väl kom in så gick hon och la sig och sov. Hon var inte alls den Tira som hon brukar vara.
Tankarna snurrade i huvudet och jag var rädd att hon skulle behöva avlivas. Då upptäckte jag en bula på huvudet. Misstänkte att det var blod och vätska.
Jag hade ju en tid till veterinären idag för att kolla upp hennes hud men ändrade det till att kolla till såret och se om det går att rädda henne.

Veterinären berättade att det var ingen fara, det såg värre ut än vad det var.
Nu ska hon äta antibiotika i 14 dagar och sen ska det vara bra igen. Så otroligt skönt det kändes när han sa det.
Hon är otroligt svullen i örat och man får absolut inte pilla. Hennes ylande och gnällande som hon får ur sig när Rockie börjar rysta kommer jag aldrig glömma. Det skär så i hjärtat när jag vet att hon har ont.

För att försöka få bukt med hennes olika bekymmer, så som skendräktighet och hudproblem ska Tira steriliseras till hösten.

Nu är man rödhårig ordentligt. Tror inte mitt hår riktigt gillar att jag färgar det så mycket. Eller så är det Micke som har busat lite med mig när jag har sovit. Det är en tuss mitt på huvudet som är 5 cm lång, knappt. Det roliga i det hela är att tussen är perfekt kapad. Precis som att någon har gjort det med en sax. Hårtopparna mår väl inte särskilt bra. De är riktigt torra så det blir till att köpa något medel som fixerar topparna. Någon som har något tips på hur man får topparna lite mjukare? Har dragit i lite balsam nu när håret håller på att torka men jag vet inte om det blir så bra. Jag gillar färgen i alla fall. Den är lite punk/rock och jag TRIVS! Trodde inte att jag skulle passa i rött hår men det ser riktigt nice ut. En sak är i alla fall säker och det är att jag nog får lugna mig lite med att färga håret igen. Så jag inte tappar allt hår och ser förjävlig ut.

Solen har tittat fram här idag. Skönt! Trodde att ja skulle avlida när jag gick fram och tillbaka till systemet innan. Svetten rann längs ryggen och på pannan. Så i helgen blir det Bag in Box vin för min del.
En sak som förundrar mig är hur Soc har fått för sig att jag bara ska ha 935kr, för det var det som ramlade in på mitt konto idag. Jag har ansökt precis som vanligt och då ska jag få 6435:- men inte denna månaden. Undrar hur dom ska förklara det..

Trevlig Midsommar alla!

Sitter nu ute på Blocket och kollar lite på hundar, nej jag ska inte köpa en till men tittar där ibland för att se vad det finns för olika hundar.
Till min stora förvåning är det otroligt många hundar nu, speciellt amstaffblandningar av någon anledning, som säljs för att deras ägare ska börja jobba. Jag menar tänker man inte på det när man köper en hund? Att man kanske kommer börja jobba snart, om man inte redan har ett jobb när man köper valpen. Jag blir så skrämd över hur folk tänker. Hur bra är det för valpen att säljas vidare relativt fort efter att de har kommit till sin första ägare. Och är man då riktigt desperat över att bli av med valpen så kanske man inte är så noga med vart hunden hamnar och den kommer säljas vidare ganska fort igen. Inte den optimala starten i livet för en hund.

En annan sak som fick mig att höja på ögonbrynen riktigt ordentligt är hur en schäfer ska se ut enligt rasstandarden. Zorro, som jag hade var en renrasig otroligt snygg schäferkille, som var relativt rakryggad. Han köptes 1997 och det var ovanligt att se en rakryggad schäfer men det är så jag tycker att dom ska vara.
Om du tycker -->HÄR<-- kommer du till en annons på blocket på en schäfervalp som uppfyller kraven som finns i rasstandarden. Vad tycker ni? Ska schäfern ha arslet i backen eller ska den vara rakryggad?

Jag blir så trött på att ha det så här. Nu är jag på väg ner igen. Mitt humör är nog värre än hos någon som är gravid. Jag har varit på bra humör hur länge som helst nu men idag så dök det bara, och grunt var det också. Slog i huvudet när jag landade. Varför blir det så? Är jag något psycho som behöver vård?
Praktiken är bara skit. Imorgon ska jag ringa till rektorn på skolan och säga att jag hoppar av praktiken. Jag orkar inte längre. Känns som att jag har för mycket i mitt huvud men jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med allt.
Jag tjuter för ingenting och jag känner mig äcklig och ful. Hjälp mig! Känns som att jag har kört på i 300 km/h nu ett tag och åkt rätt in i en betong vägg. Det börjar kännas i hela kroppen. Jag känner mig som 150. Någon som vet hur jag ska göra?

Det slog mig nyss att idag är det 3 år sedan jag pratade med min älskade Pappa senast. Eller pratade och pratade. Det var i ett smärtgenombrott, eftersom han hölls sovande de sista dygnen vaknade han till lite när sömnmedlet släpte och han började känna smärta igen. Han började fäkta med armarna och försökte sätta sig upp. Jag och Tisse var ensama hos honom för mamma pratade med hans läkare. Jag minns så tydligt ångesten och smärtan i hans ögon när han öppnade dom och tittade på mig. Det sista jag någonsin sa till min Pappa var: Jag älskar dig.
Jag är så otroligt glad över att jag han säga det till honom och det kom direkt från hjärtat. Det gör så ont i mig när jag tänker på att jag aldrig får träffa honom igen. Aldrig någonsin mer.
På söndag är det 3 år sedan han lämnade oss. 3 år sedan den jävla cancern ännu en gång vann och tog en älskad människas liv helt hänsynslöst.

Jag älskar och saknar dig Pappa! Jag älskar de nätter när vi möts i mina drömmar. Vilken skepnad du än är i så vet jag att du finns hos mig när jag drömmer om dig. Jag önskar bara att jag kunde få krama om dig en gång till. Höra din röst när jag ringer hem. Ditt harklande innan du säger: "Andréasson". Igår när jag fick veta att jag fått jobb ringde jag till mamma direkt och när jag hade lagt på med henne tog jag upp telefonen igen för att jag skulle ringa till dig men hejdade mig när jag hade börjat slå in numret. Hur länge ska det hålla på? Det har hänt vid flera tillfällen att jag tänkt ringa dig. Det är som att hjärnan inte är riktigt med på att du är död. Död, kommer aldrig mer tillbaka. Ge mig en dag till med dig! En dag då jag kan få ungås med dig och göra Smygebus. Åh vad jag saknar Smygebus även om jag hatade när du gjorde det när jag var liten. Eller det fanns en viss hatkärlek till Smygebus. JAG SAKNAR ALLT MED DIG! Snälla kan inte alla bara hoppa fram bakom en dörr och säga: "Surprice" och säga att allting var ett skämt och så bakom dom står du med ditt underbara leende. Kom tillbaka till mig! Jag behöver dig!

Idag har jag tillbringat flera timmar ute i solen med Ida, Krille, Ronja och Rasmus. Det har varit riktigt trevligt. Vi har kollat på bilar, traktorer, lekt lite och solat. Så nu ser jag ut som en kräfta över bröstet och på axlarna. Ska se till att sola litemer på tisdag när jag är ledig för att få bort det fula vita linnet jag har på kroppen nu. Halsen behöver lite färg också eftersom den är nästintill vit. Imorgon efter praktiken får jag förhoppningsvis träffa min Baby. Antingen så kommer han hit eller så åker jag till honom. Det hade ju klart varit mysigt om han kom hit, då kan jag sola i trädgården på tisdag utan att oroa mig för att otillåtna gäster ska kolla. Eller om man kanske rent av ska försöka få tag på en bil så man kan åka till någon sjö och ta årets första dopp. Tira hade uppskattat det i alla fall eftersom hon älskar att bada.

Om möbleringen hemma vart lyckad, är dock bara halvklar eftersom jag inte vet vilken soffa jag ska ha i vardagsrummet. Är ju otroligt sugen på att köpa en ny soffa. Jag vet exakt vilken jag vill ha men det får vänta ett tag.
Baby visade mig en tavla på Gallerix häromdagen. Den är otroligt fin precis min stil med döskalle, men kostar dock 1500:-. Hade jag fått mina skattepengar hade jag köpt den rakt av. Utan att tveka. Jag VILL verkligen ha den!

Vardags-/sovrummet är grundstädat och fint. (Imorgon blir det badrum och kök)
Anna är trött efter en dag med diverse arbeten.
Bonkie är trött efter en långpromenad.

Nu blir det snart sova för imorgon är det delat pass på praktiken och på måndag kommer förhoppningsvis min Baby hit!

Läste precis en artikel i Aftonbladet om att "kamphundar" förbjuds idag i Danmark och att den lagen kan komma till Sverige inom en snar framtid. Artikeln läser du -->HÄR<--
Jag som ägare till en av de raserna som kan komma att förbjudas blir helt galen. Först hatar jag ordet "kamphund". Det är dom inte, dom blir det enbart om man kampar dom och det har jag inte gjort med Tira så för mig är hon en soffpotatis, så det kommer dom kallas i detta inlägg.

Min fundering är; Hur kan en regering sitta och bestämma över flera hundägares huvuden att deras hund är en mördarmaskin och är inte tillåtna? Det finns så otroligt många ägare till soffpotatisarna som verkligen är bra ägare till dom. Jag ser hellre att staten ska betala ett hundkörkort för att få äga en soffpotatis än att dom ska förbjuda raserna helt och denna otroligt vackra och intelligenta hund ska försvinna. Hur blir det med oss som redan har dom? Kommer vi bli tvingade att avliva? För det finns ingen chans att jag frivilligt kommer ta Tira till en veterinär för sista sprutan bara för att regeringen bestämt att hon inte får leva. Jag blir så otroligt upprörd bara jag tänker på henne.

Jag tittar bort mot sängen där Tira ligger och har gosat ner sig i mitt täcke. Min "mördarmaskin". Den underbaraste hunden i hela världen.

Era tankar kring detta. Är det rätt att förbjuda några raser för att de har rykte om sig att vara aggressiva? Vi kanske ska förbjuda alla vanliga familjehundar också? För det är dom som biter oftast men det blir tyvärr inte lika mycket väsen om det i tidningar. Vad tycker ni?

Ja det är väl dags att göra en uppdatering. Inte för att så mycket har hänt i sedan sist men det är ju snart en månad sedan jag skrev.

Skolan har slutat för terminen så nu gör jag min praktik i 4 veckor. Det går riktigt bra och är roligt framför allt. Känns dock lite sugigt att jag måste praktisera på midsommarafton eftersom jag gör det gratis och det är storhelg.

Jag är kärare än någonsin! Det finns ingen underbarare än min Micke! Han är så fin och får mig verkligen att må bra. Jag älskar när han tittar in i mina ögon och säger att jag är den vackraste människa han sett. När han kryper upp tätt intill mig på morgonen, pussar på mig och viskar "god morgon". Det är de små betydelsefulla sakerna som han verkligen tar vara på och ser till att jag får. Det är inga dyra gåvor och sånt utan det är pussar när jag verkligen behöver det och ord som får det att pirra till i hela kroppen. Ja det går inte att beskriva med ord egentligen hur jag känner men ni som har varit upp över öronen förälskade i någon ni vet precis hur jag har det!

Har planerat att kolla på underbara Lars Winnerbäck med ännu mer underbara Jennica <3 i Juli. Han kommer ju till falkenberg så vi har planerat att sitta på en filt i gräset, dricka lite vin och bara insupa hela atmorfären som Lasse skapar med sin musik. Var otroligt längesedan jag träffade Jennica så det ska bli riktigt trevligt.

Det var den uppdateringen det. Nu ska jag upp till affären och handla någonting till ikväll. Har lite funderingar på att köra fotbad och liknande ikväll när jag är ensam. Har ju praktik imorgon kl 7 så Micke är hos sig, kom ju precis ifrån honom så jag har fått min dos av pussar, kramar och kärlek så jag överlever till måndag.

På torsdag ska jag träffa Lina och ta en glass i Mjölby. Älskade Lina! Hur ska jag klara sommaren utan henne?