Upp, ner, ner och upp.
Praktiken är bara skit. Imorgon ska jag ringa till rektorn på skolan och säga att jag hoppar av praktiken. Jag orkar inte längre. Känns som att jag har för mycket i mitt huvud men jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med allt.
Jag tjuter för ingenting och jag känner mig äcklig och ful. Hjälp mig! Känns som att jag har kört på i 300 km/h nu ett tag och åkt rätt in i en betong vägg. Det börjar kännas i hela kroppen. Jag känner mig som 150. Någon som vet hur jag ska göra?
KRAMAR OM RIKTIGT LÄÄÄÄÄNGE
Jag vet inte vad jag ska säga för få dig på fötter igen. Men terapi kanske då du verkar falla rätt grovt ibland. Men vet du själv varför du faller så djupt?
Trist att du måste hoppa av praktiken, hoppas att det ordnar dig för dig.
Massa kramar
Kom till Falkenberg den 10 och 11e! Jag kan kanske fixa gratis bilj! Du kanske borde ta o prata med en psykolog? Själv så äter jag stämningsstabiliserande för att bli lite jämnare.. har ju också en ovana att nå toppar och dalar, upp och ner.. när jag minst anar. Som en blixt från klar himmel. Det tar så sjukt mkt energi, men man är det viktigaste som finns - DU är det viktigaste. Är praktiken skit så FUCK IT rent ut sagt! Livet är för kort för att må dåligt över sånt. Ta hand om dig o hör av dig om du vill. När du vill. KRAM
