Det slog mig nyss att idag är det 3 år sedan jag pratade med min älskade Pappa senast. Eller pratade och pratade. Det var i ett smärtgenombrott, eftersom han hölls sovande de sista dygnen vaknade han till lite när sömnmedlet släpte och han började känna smärta igen. Han började fäkta med armarna och försökte sätta sig upp. Jag och Tisse var ensama hos honom för mamma pratade med hans läkare. Jag minns så tydligt ångesten och smärtan i hans ögon när han öppnade dom och tittade på mig. Det sista jag någonsin sa till min Pappa var: Jag älskar dig.
Jag är så otroligt glad över att jag han säga det till honom och det kom direkt från hjärtat. Det gör så ont i mig när jag tänker på att jag aldrig får träffa honom igen. Aldrig någonsin mer.
På söndag är det 3 år sedan han lämnade oss. 3 år sedan den jävla cancern ännu en gång vann och tog en älskad människas liv helt hänsynslöst.

Jag älskar och saknar dig Pappa! Jag älskar de nätter när vi möts i mina drömmar. Vilken skepnad du än är i så vet jag att du finns hos mig när jag drömmer om dig. Jag önskar bara att jag kunde få krama om dig en gång till. Höra din röst när jag ringer hem. Ditt harklande innan du säger: "Andréasson". Igår när jag fick veta att jag fått jobb ringde jag till mamma direkt och när jag hade lagt på med henne tog jag upp telefonen igen för att jag skulle ringa till dig men hejdade mig när jag hade börjat slå in numret. Hur länge ska det hålla på? Det har hänt vid flera tillfällen att jag tänkt ringa dig. Det är som att hjärnan inte är riktigt med på att du är död. Död, kommer aldrig mer tillbaka. Ge mig en dag till med dig! En dag då jag kan få ungås med dig och göra Smygebus. Åh vad jag saknar Smygebus även om jag hatade när du gjorde det när jag var liten. Eller det fanns en viss hatkärlek till Smygebus. JAG SAKNAR ALLT MED DIG! Snälla kan inte alla bara hoppa fram bakom en dörr och säga: "Surprice" och säga att allting var ett skämt och så bakom dom står du med ditt underbara leende. Kom tillbaka till mig! Jag behöver dig!

Idag har jag tillbringat flera timmar ute i solen med Ida, Krille, Ronja och Rasmus. Det har varit riktigt trevligt. Vi har kollat på bilar, traktorer, lekt lite och solat. Så nu ser jag ut som en kräfta över bröstet och på axlarna. Ska se till att sola litemer på tisdag när jag är ledig för att få bort det fula vita linnet jag har på kroppen nu. Halsen behöver lite färg också eftersom den är nästintill vit. Imorgon efter praktiken får jag förhoppningsvis träffa min Baby. Antingen så kommer han hit eller så åker jag till honom. Det hade ju klart varit mysigt om han kom hit, då kan jag sola i trädgården på tisdag utan att oroa mig för att otillåtna gäster ska kolla. Eller om man kanske rent av ska försöka få tag på en bil så man kan åka till någon sjö och ta årets första dopp. Tira hade uppskattat det i alla fall eftersom hon älskar att bada.

Om möbleringen hemma vart lyckad, är dock bara halvklar eftersom jag inte vet vilken soffa jag ska ha i vardagsrummet. Är ju otroligt sugen på att köpa en ny soffa. Jag vet exakt vilken jag vill ha men det får vänta ett tag.
Baby visade mig en tavla på Gallerix häromdagen. Den är otroligt fin precis min stil med döskalle, men kostar dock 1500:-. Hade jag fått mina skattepengar hade jag köpt den rakt av. Utan att tveka. Jag VILL verkligen ha den!

Vardags-/sovrummet är grundstädat och fint. (Imorgon blir det badrum och kök)
Anna är trött efter en dag med diverse arbeten.
Bonkie är trött efter en långpromenad.

Nu blir det snart sova för imorgon är det delat pass på praktiken och på måndag kommer förhoppningsvis min Baby hit!

Läste precis en artikel i Aftonbladet om att "kamphundar" förbjuds idag i Danmark och att den lagen kan komma till Sverige inom en snar framtid. Artikeln läser du -->HÄR<--
Jag som ägare till en av de raserna som kan komma att förbjudas blir helt galen. Först hatar jag ordet "kamphund". Det är dom inte, dom blir det enbart om man kampar dom och det har jag inte gjort med Tira så för mig är hon en soffpotatis, så det kommer dom kallas i detta inlägg.

Min fundering är; Hur kan en regering sitta och bestämma över flera hundägares huvuden att deras hund är en mördarmaskin och är inte tillåtna? Det finns så otroligt många ägare till soffpotatisarna som verkligen är bra ägare till dom. Jag ser hellre att staten ska betala ett hundkörkort för att få äga en soffpotatis än att dom ska förbjuda raserna helt och denna otroligt vackra och intelligenta hund ska försvinna. Hur blir det med oss som redan har dom? Kommer vi bli tvingade att avliva? För det finns ingen chans att jag frivilligt kommer ta Tira till en veterinär för sista sprutan bara för att regeringen bestämt att hon inte får leva. Jag blir så otroligt upprörd bara jag tänker på henne.

Jag tittar bort mot sängen där Tira ligger och har gosat ner sig i mitt täcke. Min "mördarmaskin". Den underbaraste hunden i hela världen.

Era tankar kring detta. Är det rätt att förbjuda några raser för att de har rykte om sig att vara aggressiva? Vi kanske ska förbjuda alla vanliga familjehundar också? För det är dom som biter oftast men det blir tyvärr inte lika mycket väsen om det i tidningar. Vad tycker ni?

Ja det är väl dags att göra en uppdatering. Inte för att så mycket har hänt i sedan sist men det är ju snart en månad sedan jag skrev.

Skolan har slutat för terminen så nu gör jag min praktik i 4 veckor. Det går riktigt bra och är roligt framför allt. Känns dock lite sugigt att jag måste praktisera på midsommarafton eftersom jag gör det gratis och det är storhelg.

Jag är kärare än någonsin! Det finns ingen underbarare än min Micke! Han är så fin och får mig verkligen att må bra. Jag älskar när han tittar in i mina ögon och säger att jag är den vackraste människa han sett. När han kryper upp tätt intill mig på morgonen, pussar på mig och viskar "god morgon". Det är de små betydelsefulla sakerna som han verkligen tar vara på och ser till att jag får. Det är inga dyra gåvor och sånt utan det är pussar när jag verkligen behöver det och ord som får det att pirra till i hela kroppen. Ja det går inte att beskriva med ord egentligen hur jag känner men ni som har varit upp över öronen förälskade i någon ni vet precis hur jag har det!

Har planerat att kolla på underbara Lars Winnerbäck med ännu mer underbara Jennica <3 i Juli. Han kommer ju till falkenberg så vi har planerat att sitta på en filt i gräset, dricka lite vin och bara insupa hela atmorfären som Lasse skapar med sin musik. Var otroligt längesedan jag träffade Jennica så det ska bli riktigt trevligt.

Det var den uppdateringen det. Nu ska jag upp till affären och handla någonting till ikväll. Har lite funderingar på att köra fotbad och liknande ikväll när jag är ensam. Har ju praktik imorgon kl 7 så Micke är hos sig, kom ju precis ifrån honom så jag har fått min dos av pussar, kramar och kärlek så jag överlever till måndag.

På torsdag ska jag träffa Lina och ta en glass i Mjölby. Älskade Lina! Hur ska jag klara sommaren utan henne?

Sitter och funderar på om jag kanske skulle ta och designa om lite på min blogg. Har ju haft samma nu i 100 år känns det som. Men hur ska den se ut? Och kommer jag orka att fixa hela eller kommer jag tröttna efter halva och låta den vara så i 100 år till? Vi får väl se hur det blir.

Sitter nu hos Lina och ska plugga lite. Är ju ledig imorgon så jag sover här i natt och åker hem i lagom tid imorgon så jag kan städa och tvätta som inte är gjort på ett tag. Har ju i och för sig inte varit hemma på 1 vecka så det kan ju vara därför.

Då var det fredag, fast det känns som söndag. Kan vara för de extra dagarna man har varit ledig.
Sitter hos Baby och kollar på Hockey och har en kladdkaka i ugnen. Får se om den uppskattas av herrarna.
Till mig blir det morötter och dipp. Tror jag har förätit mig på kladdkaka så morötter med dipp blir mums.

Har varit med Tira i hundgården idag också. Någonting har hänt med henne efter slagsmålet för hon sa ifrån riktigt till Rockie, vilket inte uppskattas av mig. Hon ska fortsätta vara som hon alltid har varit tycker jag.
Hon vart ju lite lerig när hon varit och busat så det var bara att ställa henne i badkaret och börja duscha. Det gillade inte Tira. När hon var insmord med schampoo fick hon för sig att hon skulle hoppa ut så det blev lite brottning i badkaret men jag vann så nu är hon ren och fin och luktar gott.

Nu är första perioden slut på hockeyn Sverige - Lettland. 3-1 står det. Go go go!

Idag känns rubriken överflödig. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva som rubrik så det kan ju vara därför.
Det var bra i Falkenerg förutom ett litet missöde med Tira. Tira och en annan tik hamnade i bråk och jag fick ta skiten. Det sades att jag inte är en bra hundägare och att Tira är en riktig best. Tira hade tydligen gjort den andra hunden halt genom att bita henne i benet men vad jag vet så var Tira aldrig i bakänden på hunden. Det visade sig att det var ett skrapsår och en sträckning.
Grejen med den andra tiken är att hon varit i slagsmål 3 gånger tidigare och dessutom blivit polisanmäld för det. Säger inte det en hel del om den hunden? Och Tira har aldrig varit i slagsmål.
Jag slog till båda hundarna på ryggen varsin gång med ett läderhandtag, det blev helt plötsligt en kedja jag slog med och jag hade tydligen stått och misshandlat den andra hunden med kedjan. Jag slog EN gång var på hundarna i ett desperat försök att få dom att släppa men det funkade inte. Var det fel gjort av mig eller skulle jag låtit dom slåss tills dom själva bestämt för att dom var klara? Fick i alla fall massor av skit av ägaren till den andra hunden, för han var inte med vid tillfället. Det hotades med betalning av veterinär kostnaderna, som han påstod skulle gå upp till 6000 kr för att Tira slitit sönder hennes muskler och nerver, och en polisanmälan. När det kom fram att det inte var så farligt hände ingenting. Tira har sår i hela ansiktet och i munnen och när vi äntligen fick dom att släppa var Tira helt full av blod i munnen av sina sår medans den andra hunden inte hade ett enda märke. Tira har ju bitit av sina huggtänder både i över och underkäken så dom kan inte göra någon skada. I alla fall inte penetrerade skador. Idioter ska inte ha hund, speciellt inte en stark ras och man inte har koll på den. Som jag har med Tira.

Idag är jag lite full av ångest. Varför vet jag inte och jag kan inte heller sätta fingret på det. Irritationen här är hög och jag känner att den är riktad mot mig. Kanske ska åka hem och inte komma tillbaka mer? Stänga in mig i min lägenhet och inte prata med någon på ett tag.

Idag åker jag hem. Det ska bli så otroligt skönt. Visst, som alltid är det skönt att vara här nere också men det är för mycket ångest som samlas. Mer och mer för varje gång jag åker ner.

16.11 går tåget från Halmstad och jag är i Linköping 19.58. Då ska jag åka till min Baby och mysa. Saknar honom riktigt mycket!

Jaha, då var ångesten och hälsade på igen då. Hej hej, du är inte välkommen.

Min älskade mobil är borta, för alltid. Det är helt sjukt men det känns så otroligt tomt utan den.
Jag satt och väntade på bussen till skägget och när bussen kom gick jag och Tira på. När jag har satt mig känner jag i fickan att mobilen inte ligger där, får panik och ser mobilen ligga på bänken utanför bussen, jag ser hur en turk tar upp min mobil och lägger den i fickan. Givetvis börjar bussen rulla iväg just då och jag ropar på chauffören att han ska stanna för min mobil ligger på bänken. Han vägrar stanna så jag springer fram till honom och får honom tillslut att stanna bussen. Jag och Tira springer tillbaka till bänken där mobilen låg i hopp om att turken var kvar men icke. Jag frågar folk som satt runtomkring om någon hade sett honom men givetvis har inget sett någonting. Jag börjar kolla runtomkring efter honom men ser honom inte någonstans. Paniken blir bara större och större för jag har ju massa betydelsefulla grejer på mobilen. Sms från Baby, bilder och alla mina telefonnummer.
Jag börjar stortjuta och tänker att jag måste spärra abonnemanget. Jag börjar rota i fickorna efter mobilen men kom ganska snabbt på att den är ju stulen. Jag hoppar på nästa buss till skägget och åker till Baby och fixar med spärrning och polisanmälan. Ringde till bolaget där jag har min hemförsäkring och frågar om det går på försäkringen och det gjorde det! Så det var bara för mig att gå upp till Siba och köpa en ny mobil. Jag får ju tillbaka mitt gamla nummer nästa vecka men det är alla grejer jag hade på mobilen som jag saknar. Jag vet att det är helt sjukt men jag mår otroligt dåligt för att min mobil är stulen. Att någon helt främmande människa har kunnat kolla alla mina privata grejer. Jag hoppas och ber till någon makt att han inte har ringt utomlands för det har jag fan inte råd med.

Puh, långt inlägg idag. Men så kan det vara ibland.

Jag har så otroligt ont i min fot och min rygg så idag är jag hemma från skolan. Jag vet inte vad jag har gjort för att få ont i foten men jag kan knappt gå.

Just nu har jag en känsla av att det finns otroligt mycket falskhet omkring mig. Jag vet inte om det är en sann känsla eller om det bara är som jag känner. Det återstår att se.

Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på The Distillers, längesedan jag lyssnade på dom hade faktiskt glömt bort hur bra dom faktiskt är. Baby är på systemet och köper öl.

Nu är det liv i skolan. Jag har ju missat lite lektioner och får därför göra extra uppgifter för att klara mig.
Det tycks inte om av vissa klasskamrater för dom har minsann kämpat sig igenom hela terminen.
Nu är ju grejen den att samtidigt som jag har gått i skolan och pluggat som ett as, de dagar jag har haft ork till det, har jag fått kämpa mot soc och csn för att få pengar så jag kan leva och betala mina räkninger varje månad.
Magproblem och annan skit som har kommit i vägen så visst har jag fått kämpa precis lika mycket som alla andra, om än lite mer kanske.

De må plugga på 100% precis som jag skillnaden är att jag fått kämpa för min överlevnad. Nu är jag trött på att vrida på sanningen, vill inte att dom ska veta allt, skämmas, titta undan och hitta på ett svar som är tillfredsställande nog för dom. Har dom problem med att jag fått extra uppgifter, samtidigt som jag har alla ordinarie uppgifter att lämna in så får dom gärna komma till mig och säga det nu för nu är det fan slut på snälla Anna, i alla fall mot dom som inte är snälla mot mig.

Så det så.

Nu ska jag plugga så jag blir klar med mina uppgifter någon gång.

Imorgon: Prov, mag- och tarmkanalen
Torsdag: 1 inlämningsuppgift
Tisdag prov i psykologi + 4 inlämningsuppgifter
+ lite extra. Någonting att klaga på då resten av klassen inte ens har hälften att göra?

Spenderar hela helgen i Skänninge. Lugnt och mysigt. Baby är här för första gången. Han hade lite ångest innan han skulle åka hit. Han tycker att jag bor mitt ute i ingenstans...
I morse fick jag beställning på pannkakor, så det var bara att traska upp till Östenssons och köpa ägg och mjölk sen hem och steka i 30 minuter. Det vart några stycken och antagligen var dom goda för allt åts upp.

Jag har egentligen inte så mycket att skriva men jag måste ju fördriva tiden med någonting medans Baby är på toa och duschar...

Nu har jag lyckats hålla rent här sedan i måndags. Jag är helt förundrad över hur duktig jag har varit. Kanske är vårvädret som satt sina spår. Hoppas bara att det håller i sig.

Idag har jag varit i skolan. Haft roliga och intressanta lektioner. Haft lite samtal med några lärare också och håller tummarna att de samtalen kommer bli till min fördel. Hoppas ni håller tummarna för mig!

Imorgon blir det HLR (Hjärt- och lungräddning) på räddningstjänsten. Kommer också bli intressant eftersom jag aldrig har gjort något sånt innan. Jag och Lina kommer ju lätt äga allt! "Åh! Fika och kaffe" var Linas kommentar när Camilla (läraren) berättade om vad som skulle hända på HLR. Hon är söt hon min lilla Lina.

Sitter och funderar på vad man ska äta idag. Igår vart det inte mycket mer än kiwi så jag får kompensera genom att laga ordentlig mat idag. Det står mellan kycklingpytt, blodpudding eller korv med asiatisksmak. Vad tycker ni?

Denna dagen har nog varit den längsta dagen i mitt liv. Den vill ju aldrig ta slut!
Känns som att jag har väntat i en evighet på att klockan ska bli 9 så jag kan kolla på Desperate och äta popcorn men nej då, klockan är inte ens 8 än!

Tänkte att jag skulle skriva klart min överklagan till länsrätten ikväll så jag kan lämna in den imorgon. Den ska vara så välskriven så länsrätten ger soc dåligt samvete för att jag inte fått några pengar. Jävla soc.

Idag är ingen bra dag helt enkelt. Tänkte att en långpromenad med Tira skulle hjälpa men det gjorde det inte.
Vill slå sönder saker men gör jag det så vet jag att jag kommer ångra mig imorgon när jag ser skiten och insér att jag först måste städa upp allting och sen köpa nytt.. Dagens I-lands problem..

Sitter nu och väntar på att disken ska torka så jag kan ställa in den i skåpen och på att tvätten ska bli klar så jag kan köra nästa maskin. Tänkte att medans jag väntar kan jag skicka in min deklaration så länge. Känns ju surt även detta året när jag fick tillbaka såpass mycket pengar att jag inte får ett skit. Hade verkligen behövt dom pengarna i år. 6420:- från mig till Kronofogden. Damned vad jag är snäll.

Var inne i Mjölby en sväng idag. Lina tatuerade sig och jag skulle vara moraliskt stöd, fast hon var ju nästan klar när jag kom. MadMonkey Tattoo har ju öppnat i Mjölby och Christian som tatuerade verkade riktigt duktig så jag får väl skramla ihop lite pengar så jag kan få min sleeve någon gång. Har kommit på nu hur jag verkligen vill ha det. Det kan ju inte bli fel. Berättade för Tom och han plockade fram sin otroligt positiva sida och sa: "Tänk sen när du är 60 och kommer ångra dig." Man lever bara en gång och det tänker jag göra fullt ut. Jag är nog inte den enda somkommer vara gaddad på hemmet sen i alla fall.

Tira har såna problem med sina öron. Bara kliar och skakar hela tiden så i natt trodde jag att jag skulle bli idiot på henne. Blir kragen på henne om hon fortsätter. Fick låna lite öronrens utav Tom som tydligen ska vara riktigt bra så nu är det bara att hålla tummarna på att hon blir bra i öronen. Hon har kliat så dant att håret bakom öronen är borta. Men hon är söt ändå :)

Är hemma igen efter 1 vecka i falkenberg och 2 nätter hos Baby. Känndes helt overkligt när jag mötte honom i trapphuset efter 2 veckor utan hans pussar och kramar. Jag ville inte sluta pussa på honom. Jag har saknat honom så mycket! Och jag fick minsann veta att han saknat mig också. Hans ord som får mig att bli helt knäsvag. Det är inte samma gamla fraser som man har hört så många gånger innan utan det är hans egna ord. Inga hittepå ord där inte. Direkt från hjärtat!

Det har varit helt okej nere i falkenberg. Träffade Carrn, Ebba och lilla Eddie. Medans Carrn gav Eddie lite mat så sprang jag och Ebba runt på vallarna. Det var ett träningspass som heter duga. Energi har hon lilla Ebba.
Åkte hem till Siri och Ella en sväng efter "träningspasset". Maria lekte lite kurragömma med Ella medans jag och Siri satt och pratade. Så bjöd Ella på jordgubbstårta, i trä. Hon vakade oss noga så vi verkligen åt på dom så vi fick vackert sitta och smaska på träbitarna. Hon är ju så söt! Har varit med Goggo en hel del också, med det är ju standard när jag är hemma.

Nu sitter jag hemma. Helt själv med Bonkan som sällskap. Käkar lite ananas och passionsfrukt. Tänkte städa lite också men jag plockade bara undan i köket så tar vi resten imorgon. Ska se om jag kan tvätta lite imorgon också annars får det göras på måndag.

Tjing!

Skönt är det att vara nere i Falkenberg och det har varit ganska lugnt om man jämför med hur stressigt det brukar vara. Det är så otroligt många känslor som kommer och spökar för mig när jag är här.
När jag skulle sova första natten gick jag upp i mammas sovrum och tände lampan. Då står sängen där som hon och pappa hade när han levde. För den som inte vet så bytte mamma till min gamla säng när pappa hade dött. Jag var så förvånad och visste inte om jag skulle kunna sova i den. När jag hade lagt mig ner så tårades ögonen. Åh vad jag saknar honom. Vid ett tillfälle kunde jag faktiskt känna hans doft. Den speciella doften han hade när man var och väckte honom när han hade jobbat. Jag tror att han faktiskt var inne i rummet och hälsade på mig.

Idag var jag uppe vid graven också. Det är en så surealistisk känsla när man kommer dit. Fortfarande efter snart 3 år kan jag inte förstå att han ligger där i sin urna. Det sjunker liksom inte in. Antagligen kommer jag leva utan pappa mycket längre än vad jag levde med honom och det gör så ont.

Imorgon ska jag förhoppningsvis hem till Carrn och leka lite med Ebba och hålla lite i lilla nyfödda Eddie. Ska bli roligt då jag inte träffat Carrn och Ebba sedan i höstas. Sen ska jag se om Ella och Siri är hemma. Vill ju träffa min brorsdotter när jag är nere så passar jag på att snacka lite skit med Siri också.

På torsdag blir det hemgång och då hoppas jag att jag har hunnit hälsa på alla jag ska hälsa på så det inte blir massa sura miner.