Fy fan! Jag har så sjukt ont i ryggen så tårarna rinner längs mina kinder. Jag kan inte sitta helt still och jag kan inte andas ordentligt heller. Tira tittar på mig med sina vackra ögon och vill inget annat än att ta en långpromenad men det går inte nu. Älskade lilla gumman. Det kompenserar jag så fort ryggen är som den ska igen.

Jag brukar inte vara den som är hatisk mot mitt förflutna, jag brukar vara ganska likgiltig gentemot allt som hänt men just nu är jag så arg. Hur fan kunde du göra så här mot mig? Hade jag vetat att jag skulle få så otroligt ont när jag minst anar det hade jag tagit mig ur allt långt innan jag gjorde det. Jag hade inte ens gett mig in i det.
Fy fan!

Så har jag mens till på köpet.... Ge mig ett hagelgevär. Snälla.