Ja, som rubriken säger så går det bättre för varje dag som går. Vi har kommit in i någon sorts rytm och det märks tydligt på hela familjen. Oskar är glad, skrattar och ler större delen av tiden. Han gråter/skriker alldeles lagom (till skillnad från förra inlägget), han äter inte lika stora mängder som förut utan nöjer sig med den "rekommenderade" mängden. Han sover som han ska och allt är just nu hur bra som helst. Det märks att han är mycket mer "med" nu än vad han var innan. Finns inget underbarare än när man böjer sig över honom när han ligger i sängen/babysittern och han lägger på sitt största leende när han inser att det faktiskt är mamma som tittar på honom. Det är fortfarande lite jobbigt att han ska äta 1-2 gånger varje natt men jag är så inställd nu på att jag ska gå upp var 3e-4e timma på nätterna så det går ganska bra.
Håller fortfarande på att försöka städa lägenheten ordentligt. Har städat köket, hallen och badrummet en gång i veckan senaste månaden men aldrig tagit mig för att köra igenom sovrummet eller vardagsrummet. Hade bestämt att det skulle göras idag men nu sitter jag här i soffan och vardagsrummet ser ut som ett bombnedslag. Samtidigt så får jag inte über ångest för det heller. Vi flyttar om lite drygt 2 veckor så det har börjat packas lite smått så det står kartonger i hallen och vardagsrummet men det stör inte mig lika mycket som det hade gjort för ett år sedan. Det bästa är att vi har gamla och nya lägenheten samtidigt i en månad så jag hinner fixa alla småsaker i nya lägenheten innan de stora möblerna kommer och jag har tid på mig att flyttstäda :)

Mamma åkte hem igår, och det kändes genast tungt i hjärtat. Hur ska jag klara mig utan henne? Det har varit så otroligt skönt att ha henne här och den hjälp vi har fått är ovärderlig. Inatt sov Oskar ganska bra, vaknade bara för mat en gång och det uppskattades. Gick upp vid 10 och kände mig riktigt utvilad. Åt frukost och väntade på att Micke skulle vakna, vilket han inte gjorde. Timmarna gick och jag upptäckte att Oskar var något gnälligare än vanligt men tänkte inte mycket mer på det. Vid 15 hade Micke fortfarande inte gått upp och jag började bli lite lätt irriterad. Bestämde mig för att ta en promenad. Himlen var ju lagomt grå så jag bestämde att regnskyddet skulle hämtas i bilen. Kånkade ner vagn, barn och hund, promenerade bort till bilen och hämtade skyddet och tur var det för 10 minuter in i promenaden började det regna. Ett riktigt skönt sommar regn så jag fortsatte gå. In i rydsskogen och omfamnas av den rena härliga luft som konstigt nog är där inne. Känns ju som att det borde vara lika tjock luft som i skägget då bilarna kör väldigt nära runt hela skogen. Tira var så duktig och gick fot hela vägen även om flexikopplet och jag tillät henne att gå de 5 meterna som linan räcker. Nästan hemma vaknade Oskar till men somnade om ganska snabbt efter att ha fått en liten påfyllning i magen. Ställde ner vagnen i förrådet eftersom jag inte använder den uppe i lägenheten längre. Kånka upp på barn och hund (Tira fick givetvis gå själv). Kl är 16.30 när vi kom hem, så lite mer än en timmas promenad fick vi, och Micke ligger fortfarande och sover... Irritationen kom tillbaka. Hur väcker man en sjusovare bäst utan att gå fram och väcka den? Jo, man börjar smälla igen dörrar och gå med bestämda steg i lägenheten så budskapet garanterat går fram. Och jag lyckades för 16.45 klev han upp. Oskars gnällighet kom tillbaka efter en stund. Kl 19 var det dags för mat igen men det dög inte att ligga ner och äta, nej nej utan sitta upp i mammas famn var hans melodi. Sen dög inte maten heller, märk då att han hade varit vaken sedan vi kom hem från promenaden. Han somnade i 5 minuter men så fort vi la ner honom vaknade han och gallskrek. Gick igenom "checklistan" med torr blöja, mätt, inte för varmt och inte för kallt men ingenting dög. Vi turades om att gå runt och vagga honom men det hjälpte inte. Satt ner och vyssjade, det funkade inte heller. Lade honom mage mot mage i halvsittande läge men det dög inte. Testade båda napparna (utifall de kanske smakar olika ;)) men det dög inte för herrn heller. Det var knappt att han kunde hålla uppe ögonen men skrika skulle han minsann göra. Efter 1 timma lindade jag in honom i en filt, kröp upp i soffan och satt och vaggade och sjöng, med låg röst, i hans öra och efter 45 minuter somnade han. Livrädd för att han skulle vakna igen satt jag kvar i samma ställning i 30 min. Lade ner honom i babysittern och där ligger han nu, 3 timmar senare, och sover fortfarande som en liten gris. Tänk att någon så liten och oskyldig kan göra en så knäpp och skogstokig!

Finns det något mer rofyllt än att titta på sitt fridfulla, sovande barn?

(Det är nog oavgjort med när pojkvännen är nybajsad men en fet snus under läppen sittandes vid datorn med en öl)

Vaknade vid 6 tiden onsdagen den 12 juni och var fly förbannad. Micke stängde inte av sitt alarm utan snoozade bara. Försökte väcka honom men utan resultat och efter att ha legat och blivit mer irriterad i 30 min var det dags för toabesök. Sätter mig upp på sängkanten och känner, och hör, hur det knakar till i magen och helt plötsligt så rinner det. Första tanken var att jag kissat ner mig men kom sen att tänka på att det kunde vara vattnet eller slemproppen. Sekunderna efter knaket började det göra ont och misstankarna om att det var vattnet blev större eftersom det inte slutade rinna så jag tog helt enkelt en handduk och la i trosorna. Går ut på balkongen där Micke sitter och han tittar på mig och säger: Kan du inte klämma ut ungen nu så jag får vara lite ledig? Jag svarade att jag tror att det är på gång för vattnet antagligen gått. Han svarar inte utan fortsätter röka och jag går in och lägger mig igen. Kl 7 kommer han in och pussar på mig för han ska åka och jobba, då ligger jag med armen över ansiktet och har fruktansvärt ont. Han går utanför dörren och jag ligger kvar i sängen. Efter en stund skickar jag iväg ett sms till lillasyster och frågar om hon jobbar. Fick till svar att hon börjar kl 13. Skrev att mitt vatten antagligen hade gått och hon skrev att hon kommer till mig nu. Det tog inte lång tid innan hon stod i mitt sovrum där jag försökte vila. Ringde förlossningen vid 8 tiden och fick en tid kl 19 samma kväll. Malin körde ut Tira till Vikingstad där det var bestämt att hon skulle vara. När Malin var borta försökte jag äta lite youghurt. Efter frukosten gick jag ut på balkongen för att röka men känner hur illa jag mår. Springer in på toaletten, hinner på något konstigt sätt göra i ordning en hink, går in och sätter mig på sängen innan jag kaskad kräks. Den tiden Malin var borta kändes som flera timmar (har ingen aning om hur länge hon egentligen var borta) men när hon kommer tillbaka kan jag inte ligga still och har fruktansvärt ont. Eftersom jag inte kan prata själv får Malin ringa till förlossningen, vid 9.30 och prata med dom. Dom säger att vi får komma upp direkt. Ringer till Micke och berättar att vi kommer och hämtar honom. Packar klart väskan som jag "hinner göra senare" som det hetat i en veckas tid. Malin går och hämtar bilen och jag försöker ta mig bort till parkeringen. Väl i bilen åker vi och hämtar Micke, han skrattar åt min smärta när vi sitter i bilen för han är så skadeglad. Givetvis ska varenda rödljus bli rött också och jag kan inte sitta still. På akuten fick jag en rullstol och snällt ta en kölapp och vänta på min tur. Sitter med värkar i en rullstol och får VÄNTA! Blev skogstokig och skrek att jag minsann inte ska behöva vänta, vilket jävla dåligt system. Fick dock inte vänta så länge utan blev insläppt och kom upp på förlossningen. Fick ett rum och ctg togs och undersökning gjordes, jag var 6 cm öppen. Barnmorskan gick ut ur rummet men kom tillbaka efter 10 min och sa att jag haft 4 värkar på 10 min och att jag absolut inte fick åka hem. Det var nog min största rädsla, att behöva åka hem och att det skulle dra ut på tiden. Hon frågade vad jag ville ha för smärtlindring och jag svarade: Lustgas och epidural. Epiduralen fick jag ganska omgående eftersom narkosläkaren var uppe på avdelningen. Det var en av de mest obehagliga saker jag någonsin gjort. Det knakade i hela ryggraden och det kändes som att hon grävde med spade, det var verkligen inte värt det eftersom den inte höll speciellt länge. Lustgasen fick jag snabba instruktioner på och började andas direkt i nästa värk. I 30 min var jag nästintill smärtfri men sen var smärtan olidlig igen, epiduralen hade släppt eftersom jag var för öppen för att den skulle värka. Vid 13.30 tiden ville barnmorskan att jag skulle ställa mig upp för att bebisen skulle åka ner mer i födelsekanalen. Micke fick agera ståbord i knappa minuten innan det började göra jätte ont, jag nästan slängde mig på sängen och slet tag i lustgasen. De började ta bort fotänden på sängen och sätta dit "gynekologbenen" de få minuterna dom gjorde det på kändes som flera timmar och jag tog lite för mycket lustgas och vips; så var jag med i ledmotivet till "Duck Tales" (jag trodde för en stund att jag dog) när jag vaknade till igen fick jag en tillsägelse att bara ta lustgasen när jag hade värkar, jag löd barnmorskan blindt efter det. Jag skrev rätt ut att jag trodde att jag skulle dö, bad dem snitta mig och att jag inte orkar mer. 13.44 började krystvärkarna och jag trodde jag skulle skita ner mig, vilket jag också gjorde sköterskorna medvetna om. Smärtorna blev intensivare och jag ville bara slå på något eller ställa mig upp och åka hem, inget av de var något alternativ. Kl 14.01 frågade dom om jag ville känna på huvudet, Nej för fan! Blev mitt svar och kl 14.02 kom den ut. Dom la bebisen direkt på bröstet och smärtan var som bortblåst. Eller ja, nästan i alla fall. Både jag och Micke grät. Vi tittade på vårat barn, så otroligt vacker, men blev fundersamma över vad för sort det var. Micke lyfte på filten och blev om möjligt mer tårögd när han sa att det var en pojke. Moderkakan kom ut snabbt och lätt och ingen av oss ville titta på den. Sen låg vi bara och myste med vår 49 cm långa och 3390 gram lätta Oskar.

Idag är det fredag, tjallalalala! I 20 minuter till i alla fall. Mina prinsar och min prinsessa ligger och sover medan jag sitter och tittar på Con Air, ganska bra film faktiskt. Har tänt lite värmeljus också för att få upp lite stämning. Första inlägget sedan Oskar kom till välden, Japp en Oskar blev det, och jag har inte riktigt greppat att jag är mamma och ska ansvara för hans liv och välmående för resten av mitt liv. Han är ju bara 16 dagar gammal så jag har ju tid på mig att vänja mig som tur är. Vet inte om
Någon som läser är intresserad av förlossningsberättelsen, isf får ni säga till så får jag ta och skriva den helt enkelt :) Min lilla Tira är så duktig trots att hon numera får dela mammas uppmärksamhet med någon annan, rättvis uppdelning kan jag inte påstå att det är heller, den ligger på typ 75/25 eller 20/80 vilket gör ont i mammahjärtat men så snart lilleman vill sova i vagnen så ska vi börja ta långpromenader vilket ska bli otroligt skönt!
Näe, ska njuta lite av tystnaden som råder och förhoppningsvis kolla klart på filmen innan mjölkbaren ska vara redo igen.

Nu är det mycket som händer, eller i alla fall verkligheten som kommer ikapp. Har snart avslutat min sista praktikperiod innan jag är färdigutbildad. Ska bara vara där lördag och söndag och sen är det slut. Känns inte bra alls. Trivs otroligt bra på Urologen och skulle mer än gärna jobba där. Har fått en bra relation med alla som jobbar där och det är inte annat än att hjärtat känns tungt när jag tänker på att det är slut på söndag kl 15. Kommer sakna alla som jobbar där. På måndag drar studierna igång igen. Har bara 2 kurser kvar och ska försöka slå ihop dom på något sätt så jag inte behöver stressa innan det är dags att "kläcka ägg". Är ju beräknad en vecka efter jag ska ta examen men man vet ju aldrig, den kanske vill ut tidigare. Sen är det lite ångest över att jag går in i vecka 32 på lördag men ändå inte har köpt allt som behöver köpas. Skulle verkligen vilja bunkra upp med blöjor och såna saker och köpa en barnvagn och bilbarnstol. Bilbarnstolen ska vi försöka ta oss råd till nu i april men vagnen får vänta tills jag får tillbaka på skatten, så vi kan köpa en riktigt bra vagn som håller länge. Sen måste jag ta tummen ur och måla klart spjälsängen, så den är färdigtorkad och inte luktar när bebis ska sova där i. Tänkte packa lite BB-väska och skötväskan lite smått med för man vet ju aldrig, det är 8 veckor kvar men det kan ju dra igång tidigare och då är det bäst att ha det klart.

Nu ska jag hänga tvätt och sen duscha av mig lite av alla tankar som yr runt.

Jävla skit telefon. Efter en mycket trevlig 23-årsdags firande hos Elin var vi en sväng på Harrys och åt mat och fan vad gott det var! vet dock inte om det var värt 200 riksdaler. vid halv 11 började jag bli trött och folket började strömma in och jag ville inte stanna kvar och få blickar och kommentarer om magen så jag bestämde mig för att åka hem. Glömde ju givetvis nycklarna hemma innan jag åkte också men tänkte att det är lugnt för Micke är ju hemma. Säger hej då till tjejerna och går till bussen. Hade 15% batteri, ringer till Micke vars telefon inte kan ta emot samtal! Ska ringa igen och ser att batteriet helt plötsligt har sjunkit till 1% och poff så är den död.. Kul. Hur i helvete ska jag komma in?! Funderar över hur jag ska göra när jag sitter på bussen och hoppas på att porten inte ska vara riktigt stängd för ibland låser den sig inte när man stänger. Upptäcker när jag kommit av bussen och fram till porten att den turen har jag inte ikväll. Fuck. Går till baksidan och ser att balkongdörren är öppen. Börjar ropa på Tira (eftersom Micke har hörlurar på sig) så kanske hon kan fånga hans uppmärksamhet, vilket hon fick så han kom ner och öppnade. Men det var långa och ångestfyllda 10 min jag stod och väntade. Tankarna rullade i form av "Hur fan ska jag komma in?" "Måste jag sova ute nu?" "Sandra har min extra-nyckel, kan gå dit och hämta den. Men jag vet ju inte var hon bor och kan inte ringa heller!" "Får gå via grannen, om dom är vakna (vilket de antagligen inte var eftersom hela deras lägenhet var släckt)" Hädanefter ska jag ALLTID ha mycket batteri i mobilen och ALDRIG mer glömma nycklarna! Tur att Tira älskar sin mamma och hör mig på långt håll :)

På order var jag fastande sedan kl 22 igår kväll. En Anna med tom mage är inte det roligaste att handskas med kan jag lova. Tog bussen mot kvinnohälsan kl 07.15, hungrig, kall och trött. Var faktiskt 5 min tidig och fick komma in direkt. Tog en blodsockerkoll, 5,1, riktigt bra. Fick dricka 2 dl riktigt söt citronvätska. De första klunkarna gick bra men de 2 sista fick det att vända sig i magen för det blev för sött men fick ner det. Gjorde 30 veckors kontrollen medans vi väntade (man ska vänta i 2 timmar innan man gör nästa blodsockerkoll för att se vad kroppen gör med allt socker). Jag har gått upp 13kg, magen har vuxit 4 cm på 4 veckor vilket jag tycker låter lite då min mage är jäääättestor. Lyssnade på hjärtat och det slog tydligt samtidigt som det levde runt i magen. Kollade blodtrycket och det har sänkts sedan sist vilket tydligen är vanligt. Fick gå ut och sätta mig i väntrummet i 1,5 timme. Kollade på reprisen av Tonårsbossen och herregud säger jag bara. Var ganska lärorikt nu när det snart är dags för en själv. 09.40 fick jag komma in igen, tog en ny blodsockerkoll som låg på 7,8, också det helt okej så graviditetsdiabetes har jag absolut inte. Har höjt mig något i järnvärdet men ligger fortfarande lågt så järntabletterna får jag fortsätta med, även om jag inte vill. Men jag äter hellre järntabletter än dricker blutsaft. Nu ska jag ta en sväng med Tira och sen kolla på lägenhet med lillasyster :)

Inte nog med att man ska upp och kissa 500 gånger varje natt, nu ska jag börja få kramp i vaden flera gånger också! Fy fan säger jag bara!

Vaknade tidigt idag, för att jag skulle hinna kompensera städningen som jag inte hann göra igår. Fick erbjudandet att följa med till busfabriken i Norrköping med världens bästa Daniel och det tackar man ju inte nej till. Gick upp vid 9 idag, gjorde gröt till frukost men upptäckte att det inte fanns någon mjölk när det var dags att äta. Blev till att slänga gröten då det är vidrigt att äta utan mjölk. Plockade i köket, dammsög och moppade golv. Sen kom Sandra och hämtade nyckeln till förrådet, hon har ju fått lägenhet som hon flyttar in i idag. Är så glad för hennes skull att det löste sig fortare än någon vågat hoppas. Vid 13 åkte jag till praktiken. Väl där är jag inte uppskriven att gå bredvid någon, min handledare var ledig. Vi räknade igen timmarna och märker att jag ligger på plus, trots 4 dagars ledigt, så dom tycker att jag ska åka hem. Sagt och gjort. Väl hemma fortsätter jag att plocka och tvätta. Sen när Micke kom hem åkte vi till maxi och handlade, så nu är kyl, frys och skafferi fullt igen :)

Skulle ha målat klart spjälsängen igår var det tänkt men det blev ju inte så. Den står i hallen sedan 4 veckor tillbaka med 3/5 delar målade. Vette fan när jag ska orka måla klart den. Vill ju gärna att den ska vara klar innan bebis kommer givetvis men latmasken i mig vill tydligen annorlunda :p I värsta fall får vi sätta upp den som den är, halvmålad.
Idag har det varit fullt liv i magen. Skönt när det är igång så man vet att allt är bra med den lill*. Blir ju super nervös när man inte känt av något på ett tag. På fredag väntas nästa besök hos barnmorskan. 30 veckors kontrollen och glukosbelastning ska göras. Helt sjukt att det bara är 10 veckor kvar tills den är beräknad! Kan inte veckorna bara springa iväg så jag får hålla i, lukta på, titta på och älska min bebis?!

Då kör vi igång med 3e veckan på praktiken. Trivs riktigt bra och det är väldigt lärorikt och intressant. Skulle dock ljuga om jag sa att jag inte ville att det skulle vara över snart. Det är långa arbetsdagar och väldigt dåligt med raster men det får jag stå ut med helt enkelt. Har varit ledig idag och det har varit välbehövligt efter förra veckans 45 timmar. Har sovit mig igenom nästan hela dagen, vilket har varit vääääääldigt skönt! Eftersom jag har sovit har maten blivit lidande men nu står den i ugnen. Köttfärslimpa med potatis och broccoli blir det idag. Mums.

Är nu i vecka 29 (28+2) och jädrar vad det lever runt i magen. Det är så mysigt att ligga i soffan och känna hur det rör sig i magen och bara njuta. Är helt sjukt att det är någon där inne. En liten person som jag längtar så efter att få hålla i min famn och lära känna. Har lite svårt att få in att det är 11 veckor kvar! Det låter så otroligt lite men ändå som en hel evighet! Både jag och Micke ser otroligt mycket fram mot detta. Vårt lilla underverk <3