I'm back!
Skämmes Anna, börja blogga oftare!
Mycket händer och fötter. Kör en liten mobilblogg från McDonalds parkeringen. Har överlevt 2 månader utan körkort och idag fick jag tillbaka det, sjukt skönt kan jag lova! Så jag och Elin har lite fredagsmys i Ruth, japp bilen har ett namn. Har dragit ut min först tand. Var livrädd och likblek när jag satt i tandläkarstolen men jag överlevde och har en glugg i överkäken som är full med mat, har inte kommit på något bra sätt än på hur jag ska få bort det. Får väl bli ett längre inlägg när jag har mer att skriva :)
Ego booooost!
Jaha, då vart jag utmanad av bästa
Elin att lägga ut ego bilder på mig själv. Så jag får väl inte vara sämre än att jag gör det. Och idag känner jag för att bjuda på mig själv. Har iofs inte så många gamla bilder, det får bli ett annat inlägg när jag hämtat dom från mammas dator.
Mycket nöje
2011
2009
2007
2009
2011
2011
2011
2011
2011
2011
Så där ja. Som sagt, bjuder lite mer på mig själv när jag rensat mammas dator.
Nu utmanar jag
Sundarii att Ego boosta och lägga upp bilder på sig själv!
Mitt lilla hjärta.
Tira, mitt allt i världen, mitt hjärta, min älskling, är sjuk. Hon har sovit väldigt oroligt inatt och inte riktigt fått någon ro i kroppen. Vid halv 8 imorse rusade hon ner från sängen och började kaskadkräkas. Kvällsmaten från igår hade inte riktigt bearbetats så det fanns mat kvar och blodspår i kräkset. Ingen förvarning genom hulkningar utan bara kräktes. Hon är väldigt medtagen och gick och la sig i min klädhög på golvet och har knappt flyttat sig därifrån så jag bäddade in henne i mitt täcke. Fick i henne lite yoghurt och vatten, vilket har lugnat mig. Jag har suttit jämte Tira och klappat, pussat, kramat och gråtit, min bebis får inte vara sjuk! Nu har hon tillåtelse att ligga på ett lakan i soffan, så jag kan mysa med henne hela dagen. Älskade Tira! Vad gör jag den dagen du inte finns längre?
Nu jävlar Elin!
Du tyckte att jag bloggade dåligt så nu blir det ett inlägg ;)
Vi har lämnat 2011 bakom oss och är nu inne på 2012. Kommer ta tid att lära sig skriva 12 istället för 11. Kommer ihåg när det blev 1997. Tyckte att det lät så otroligt mycket, jag fyllde ju 10 då. Nu är det 2012 och om 6 dagar fyller jag 25. 25?! Vart i helvete har tiden tagit vägen? Känns som det var igår jag fyllde 20 och fick köpa på systemet. 25 känns stort. Jag har alltid sagt att jag SKA ha barn innan jag är 25. Men trivs bra med livet som det är nu så jag har ändrat det till 30.
Fick i alla fall världens bästa julklapp 3 dagar efter julafton. Har viljat ha en Manchester Terrier sedan jag var 10-11 men det har aldrig blivit så eftersom dom går loss på ca 10-15000:-. Så härom veckan hittade jag av en slump en annons på blocket på just en Manchester terrier, för 3000:-! Det kändes som ödet och den 16 var jag och kollade på honom. Var så exalterad så jag körde i 105 på 70 väg och givetvis var där en snutkontroll och jag blev av med kortet + 3600:- i böter (inte den julklappen jag önskade). Hunden var i alla fall otroligt fin och hade bra lynne och temperament så jag köpte honom. Så nu bor han här med oss. Tira har alltså blivit storasyster till en liten Tajson :) Jag är så otroligt stolt över Tira som är så otroligt duktig och tolerant med honom. Anledningen till att han var så billig är att han är 7 månader och har underbett, ingen problemhund utan köpt från uppfödaren. Julen firades på jobbet och nyår firades i Vikingstad. Det gick över förväntan bra med hundarna och fyrverkerier. På torsdag bär det av till Falkenberg som jag inte har varit i sedan förra året ;) Ska fira min födelsedag med hela familjen för första gången på 5 år.
Blev du glad nu Elin? ;)
Flera steg i rätt riktning.
Känns som att livet flyter på ganska bra nu, äntligen.
Jag får csn den 25e varje månad, har ännu inte blivit beviljad fram till den dagen jag är färdigutbildad men det är skolans fel.
Jag ligger i takt med mina kurser och släpar inte efter med mer än en kurs som jag ska börja en IG prövning i så snart som möjligt, antagligen redan nästa vecka.
Min kurs i Psykiatri börjar på måndag och äntligen ska jag börja läsa om saker som är riktigt intressanta!
Håller tummarna på att jag kan få en bra praktikplats om 5 veckor också.
På Onsdag är det äntligen dags för Tiras sterilisering, jag kan inte beskriva hur skönt det ska bli både för mig och för Tira att slippa löp, hårsäcksinflammationer, kala fläckar och all denna frustration hon har med alla hormoner i kroppen. Skönt, skönt skönt. Ja, det ska bli SKÖNT!
Jag jobbar fortfarande i Linghem som timvikarie och jag ÄLSKAR'T! Kunde dock inte skada med lite mer tider men jag klarar mig på de tider jag får och får det att gå runt själv varje månad utan att behöva låna några mer pengar av mamma och det är nog det underbaraste av allt. Har inte behövt ringa till henne om pengar på 2 månader nu. Jag kan inte ens tänka mig hur skönt det måste vara för mamma att slippa försörja sin 24-åriga vuxna dotter.
För första gången på väldigt länge kan jag säga att jag börjar gilla vad som händer med mitt liv och att det är på väg i rätt riktning!
Varför?
Vad tjuter jag för nu då?
Varför, varför, VARFÖR?
Jag har ingenting att tjuta för, jag mår ju bra nu!
Eller?
Regning söndag.
Sitter hos mamma och fryser arslet av mig. Det är så otroligt kallt hos mamma så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tur att jag åker hem imorgon till min varma lägenhet, den saknar jag nu!
Jag har varit här sedan i fredags och bara haft det skönt. Har varit mycket tankar om rätt och fel de senaste veckorna men jag har äntligen kommit till rätta med vad som är vad.
Imorgon ska jag och mamma på studiebesök på bårhuset i Varberg.
Jag läser ju Lindrande vård nu, handlar om döende människor, och den kursen blev jobbigare än vad jag hade trott därför kom mamma på idén med att åka till bårhuset där jag såg pappa sista gången. Känns som ett ganska bra avslut och efteråt kan jag förhoppningsvis göra klart kursen utan att må och känna som jag gör nu. Det kommer nog bli lite lättare.
Nu ska jag och lillebror kolla på Gustafsson 3trp.
Rubrik är överflödigt
Att få veta att någonting otäckt har hänt någon som man bryr sig väldigt mycket om är aldrig kul. Man är helt maktlös och oron ligger och gror i magen. Jag hoppas verkligen att allt går bra! Du betyder mycket för mig. Ni båda betyder otroligt mycket för mig, mer än ord kan förklara!
Jag tänker på dig!
Bläckfläck
Här sitter jag på en gammal tandläkarstol och bläckar ner kroppen ännu mer. Det är tänkt att bli en sleeve med, än så länge, hemligt tema. Blir nog en bild senare :)
Makten av att bara kunna låta någonting vara.
Ja. Det är någonting av de få saker som jag faktiskt kan, och det väldigt bra. Att inte bli så otroligt berörd och irriterad på saker som människor säger, gör, tycker, tänker osv.
Jag kan tycka att genom att ens lägga tid och energi på att tänka på någonting som man irriterar sig på, så kan man inte vara så oberörd som man uttrycker att man är. Då finns det fortfarande någon sorts känsla gentemot detta/denna, tänk på att hat är en otroligt stark känsla som ligger väldigt nära att älska. Så för att hata något/någon så finns där samtidigt någon form av kärlek.
Så, där har även jag vädrat lite om hur jag tycker och tänker.
Nattskrivning.
Här sitter jag. Mitt i natten och försöker samla hjärnan något för att få ihop till ett blogginlägg. Det går segt, otroligt segt. Är så trött så jag bara vill lägga mig ner och sova en liiiiten stund.
Anledningen till att jag är vaken och inte får går och lägga mig är för att jag ska jobba imorgon natt. Och för att klara av det måste jag sova på dagen, och sover jag på natten kan jag inte sova på dagen och därför inte jobba. Inte så invecklat som det låter. Funderar på att lägga mig klockan 03.00, gå upp klockan 06.00 och ta en långpromenad med hundarna för att sen gå och lägga mig igen men jag är orolig för att jag inte ska kunna sova sen.
Just nu sitter jag och funderar hur min stora förebild gjorde. Pappa jobbade natt i flera år. Hur klarade han av att jobba på nätterna, sova få timmar på dagen när vi var i skolan och sen vara vaken till klockan 9 dagen efter? Om jag bara kunde få ringa honom och fråga. Bara ett enda litet samtal, där jag samtidigt kan slänga in att jag saknar honom, älskar honom och avgudar honom något enormt. Kanske man blir lite extra känslosam såhär på natten men nu känns det verkligen i hela hjärtat att han är borta. Kan han inte bara få komma tillbaka? Jag kan komma på mig själv ibland att jag inte har tänkt på pappa på flera dagar. Håller han på att försvinna från mitt minne? Hoppas inte det är så! Det FÅR inte vara så! Ibland får jag också känslan av att jag kanske känner efter och saknar honom lite för mycket. Kan man sakna en avliden förälder för mycket? Är det möjligt? Jag hoppas inte för då har jag nog fyllt den kvoten för längesedan....
Näe. Det får nog bli sängen 2-3 timmar ändå.
Rastblogg
Kör en liten rastbloggning idag. Jobbar 7-13 och har så otroligt tråkigt på rasten så jag tänkte att jag skriver några rader :)
Är så otroligt trött, inte bara fysiskt utan också psykiskt. Skiter i allt känns det som. Jag orkar bara inte, känns lite som att jag bara hänger med men kan inte bestämma själv hur jag vill ha det.
Jag har en liten aning om att det är på ett sätt, vet inte om jag ska hoppas eller fasa över att min magkänsla stämmer. Det återstår att se. Nu återgår jag till mina gubbar och tanter :)
9 år och vad har hänt?
Det slog mig precis att i söndags var det 9 år sedan vi blev tillsammans. Startskottet på det liv jag lever idag. Det liv jag egentligen inte vill leva men som jag blivit tilldelad. Du hade mig som en liten fluga i ett spindelnät, alla runt omkring mig förstod att allt liv jag hade skulle sugas ur mig, sakta men säkert. Alla utom jag själv. Jag stod ut med mycket, mycket mer än att få allt liv utsuget ur kroppen; blåmärken, stress, rädsla, förnedring, ja listan kan göras lång. 9 år har gått men hur långt har jag kommit? Ibland känns det som att jag fortfarande står och stampar på ett och samma ställe. Vid ett vägskäl utan några skyltar. En sak som dock är säker är att jag känner mig starkare, men även min styrka sviktar vissa dagar. Jag är tränad till att lyda, tjäna och tillfredsställa andra, och helt glömma bort mig själv. Var det detta Du hade i tankarna när Du började ditt plundrar tåg? Kände Du kanske till och med någon form av njutning av att se mig lida och ha ont?
9 år har gått sedan det började och 6 år sedan det avslutades. En sak jag fortfarande undrar är vad jag gjorde för att förtjäna det? Var jag så ond som person att det inte gick att älska mig för den jag var utan var tvungen att brytas ner för att återuppbyggas till ett exemplar Du var nöjd med? Jag är fortfarande formad som en lerklump efter hur Du ville. Men än har jag inte varit inne i ugnen och kan därför bli någon annan. Snart är jag där jag vill vara.
Sjuk, plugga och missförstånd.
Jaha. Jag har gått och blivit sjuk :(
Åkte hem från jobbet i onsdags, klarade inte av att vara kvar. Åkte även om jag inte mådde riktigt 100, tänkte ju att det kanske går över och bättre att försöka än att inte göra det.
Mådde inte riktigt 100 igår heller så jag ringde till avdelningen jag skulle vara på idag för att meddela att jag inte kommer men jag kom inte fram på telefonen på över 1 timma. Det var ingen som svarade trots att signalerna gick fram så jag ringde en annan avdelning för att be dom säga till att jag är sjuk. Sagt och gjort. Känns bättre att ringa dagen innan när man vet att man inte mår bra, än att ringa samma morgon, så de har lite tid på sig att få in nytt folk. Men likt förbannat ringde mobilen kl 07.17 imorse och en super arg arbetskamrat undrar vart jag har tagit vägen. Jag förklarade att jag är sjuk och att jag ringde igår och sa att jag inte kommer. Då har det blivit någon miss i kommunikationen och dom har skrivit upp att jag är frisk. Hur kan man missa att någon säger "jag mår skit och kommer inte kunna jobba imorgon" och "jag är frisk och kommer imorgon"? Känns ju skit att jag får ta skiten trots att jag gjorde det jag skulle och ringde och sjukanmälde mig flera timmar innan mitt pass skulle börja.
Så nu sitter jag här hemma, med en mage som krånglar, en hals som gör ont och ett huvud som känns tyngre än en elefant. Jag har egentligen inte tid att vara sjuk. Har så mycket som måste fixas. Måste göra 3 IG-prövningar på 3 veckor så jag får godkänt i mina ämnen. Tur att jag får lön nu i 2 månader så jag hinner ordna upp detta innan det blir knas med studiebidrag och annat. Det är ju bara 1 termin kvar och det är otroligt skönt!
Så nu har jag inte tid att sitta här med. Datorkunskap, Etik och Livsfrågor och Social omsorg ropar på mig.
Inte helt perfekt.
Jag är inte alltid glad, även om ytan kanske säger något annat.
Jag gör ofta saker som jag inte vill, för att glädja och behaga andra.
Jag sviker, irriterar och gör folk arga, utan att egentligen vilja att det ska bli så.
Jag hatar att se mig själv i spegeln, för jag hatar det jag ser.
Jag avskyr egentligen att bli omtyck, för enligt mig är jag inte värd det.
Jag längtar efter att komma tillfreds med mig själv och förstå varför jag är som jag är.
Stå ut med mig, och tyck om mig och respektera mig även om jag har fel och brister.
Hjälp mig att hitta MIG, den jag varit men tappar bort ibland.
Jag är förvirrad och vet varken ut eller in.
Älska mig mest, när jag förtjänar det minst, då behöver jag det som mest.
Hösten är på ingång.
Stackars Norge?
Ja, ni har nog inte missat att Norges huvudstad Oslo blev utsatt för ett terrordåd i Fredags eftermiddag. Ja, det är synd om de som bor i Oslo, det är tragedi för hela landet. Nu ska man skriva ut sorge ord på Facebook och bloggar, det är väl en fin tanke men jag kan inte låta bli att bli irriterad och nästan arg. Vad har hänt med alla tankar och ljuständningar för de i Mellanöstern som tvingas leva i krig eftersom USA tror att dom äger världen? Alla de människor (mest kvinnor och barn) i Afrika som dagligen lever i missär eftersom de inte vet när de får mat nästa gång? Och alla stackars djur som blir misshandlade, är med i illegal handel, och som är utrotningshotade tack vare att människan tar plats. Men näe, inga tankar där inte. För nu har det ju hänt nära Sverige och då måste vi ju bry oss lite. Jag blir så trött på mänskligheten. Att missär och elände händer dagligen i världen är ingenting som uppmärksammas.
Jag skänker idag en tanke till ALLA människor i världen som har det svårt. Varesig det rör sig om magont till terrordåd eller svält.
Minisemester
Då har man en veckas "semester", har inga tider utlagda på mitt schema förrän på lördag, skönt! Lillasyster Åsa är och hälsar på, hon kom hit i lördags och stannar till torsdag. Idag blir det en tripp till skänninge och städa orden lägenheten. Det mesta är redan gjort men jag har fortfarande lite saker där. Jag har ju faktiskt en hel månad på mig att tomma den helt och städa den, så det är ingen stress.
Det ska bli en tur till Ikano också, eftersom Åsa vill ha färgglada byxor, vad hon menar med det har jag inte en aning om, antagligen inte hon heller, men det blir nog bra ändå.
Nu ska jag gå och fixa lite kaffe och en macka, sen åker vi :)
Mobilblogg.
Då sitter man i nya lägenheten och jag stortrivs! Jag och Elin har jobbat som fan för att få den iordning och nu är det verkligen ett hem, är bara lite tavlor och småfix kvar sen så :) Den som vill får gärna komma förbi :)
Bloggar från mobilen för första gången, ja jag är lite efterbliven, har ju inget internet eftersom Telia har kopplat fel så det hoppar igång imorgon hoppas jag, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Snart ska jag åka och hämta mitt älskade hjärta, han ska få sova jämte mig inatt, som han har gjort de senaste nätterna <3
Det är så underbart att vakna upp jämte honom, att känna hur han kryper närmre och kramar om mig och pussar mig i nacken.
Han är helt enkelt bäst :)
I väntan på att han ska hämtas ligger jag och Felin i soffan och kollar på Metallica. Super bra! Synd som fan bara att man inte är där.
Nu när jag har lärt mig mobilblogga kommer förhoppningsvis bli mer inlägg :)
Slutar aldrig att förvånas.
Nu är det bara 10 dagar kvar tills flyttlasset går! Helt sjukt vad jag längtar!
Igår var jag med Elin, Johanna och hennes mamma Carina på krogen, jag var nykter eftersom jag skulle åka hem till lilla Bonkan sen, men det gjorde inte mig någonting. Hade roligt ändå + att jag inte är bakfull idag, kan ju inte bli bättre.
Min lilla älskling är i Kisa och lanar, har inte pratat med honom ordentligt på någon dag och jag saknar honom givetvis. Det regnar ute och jag hade tänkt sitta hemma och kolla på film och bara mysa ihop mig ikväll. Så kollar jag in på Facebook och då hade han skrivit till mig: <3, på min logg och det gjorde verkligen hela min dag! Jag blev så glad så jag kunde inte sluta le och blev helt varm inombords! Det är såna små gester som jag älskar att få! Sånt gör verkligen hela min dag och jag kan omöjligt bli nedstämd!
Nu blir det finalen i Paris Hilton's new BFF (reprisen från säsong 1) Brittney for the win!
Anna <3 Michael
070613 -> 110613 -> 4 år.
Fyra år har gått. Jag saknar dig så det gör ont.
Idag känns det tyngre än vad det någonsin har gjort innan.
Vetskapen om att jag kommer leva fler år utan dig än vad jag fick leva med dig gör mig galen.
Det smärtar och svider i kroppen. Kan du inte bara komma tillbaka?
Pappa! Jag älskar dig!
