Min älskade mobil är borta, för alltid. Det är helt sjukt men det känns så otroligt tomt utan den.
Jag satt och väntade på bussen till skägget och när bussen kom gick jag och Tira på. När jag har satt mig känner jag i fickan att mobilen inte ligger där, får panik och ser mobilen ligga på bänken utanför bussen, jag ser hur en turk tar upp min mobil och lägger den i fickan. Givetvis börjar bussen rulla iväg just då och jag ropar på chauffören att han ska stanna för min mobil ligger på bänken. Han vägrar stanna så jag springer fram till honom och får honom tillslut att stanna bussen. Jag och Tira springer tillbaka till bänken där mobilen låg i hopp om att turken var kvar men icke. Jag frågar folk som satt runtomkring om någon hade sett honom men givetvis har inget sett någonting. Jag börjar kolla runtomkring efter honom men ser honom inte någonstans. Paniken blir bara större och större för jag har ju massa betydelsefulla grejer på mobilen. Sms från Baby, bilder och alla mina telefonnummer.
Jag börjar stortjuta och tänker att jag måste spärra abonnemanget. Jag börjar rota i fickorna efter mobilen men kom ganska snabbt på att den är ju stulen. Jag hoppar på nästa buss till skägget och åker till Baby och fixar med spärrning och polisanmälan. Ringde till bolaget där jag har min hemförsäkring och frågar om det går på försäkringen och det gjorde det! Så det var bara för mig att gå upp till Siba och köpa en ny mobil. Jag får ju tillbaka mitt gamla nummer nästa vecka men det är alla grejer jag hade på mobilen som jag saknar. Jag vet att det är helt sjukt men jag mår otroligt dåligt för att min mobil är stulen. Att någon helt främmande människa har kunnat kolla alla mina privata grejer. Jag hoppas och ber till någon makt att han inte har ringt utomlands för det har jag fan inte råd med.

Puh, långt inlägg idag. Men så kan det vara ibland.