Skönt är det att vara nere i Falkenberg och det har varit ganska lugnt om man jämför med hur stressigt det brukar vara. Det är så otroligt många känslor som kommer och spökar för mig när jag är här.
När jag skulle sova första natten gick jag upp i mammas sovrum och tände lampan. Då står sängen där som hon och pappa hade när han levde. För den som inte vet så bytte mamma till min gamla säng när pappa hade dött. Jag var så förvånad och visste inte om jag skulle kunna sova i den. När jag hade lagt mig ner så tårades ögonen. Åh vad jag saknar honom. Vid ett tillfälle kunde jag faktiskt känna hans doft. Den speciella doften han hade när man var och väckte honom när han hade jobbat. Jag tror att han faktiskt var inne i rummet och hälsade på mig.

Idag var jag uppe vid graven också. Det är en så surealistisk känsla när man kommer dit. Fortfarande efter snart 3 år kan jag inte förstå att han ligger där i sin urna. Det sjunker liksom inte in. Antagligen kommer jag leva utan pappa mycket längre än vad jag levde med honom och det gör så ont.

Imorgon ska jag förhoppningsvis hem till Carrn och leka lite med Ebba och hålla lite i lilla nyfödda Eddie. Ska bli roligt då jag inte träffat Carrn och Ebba sedan i höstas. Sen ska jag se om Ella och Siri är hemma. Vill ju träffa min brorsdotter när jag är nere så passar jag på att snacka lite skit med Siri också.

På torsdag blir det hemgång och då hoppas jag att jag har hunnit hälsa på alla jag ska hälsa på så det inte blir massa sura miner.