Är du trött på att spegeln immar igen när du duschar?
Ta då och stryk in vanligt raklödder över hela spegeln med toapapper och vips, så immar den inte igen när du duchar utan du kan kolla dig i spegeln direkt efter att du har duschat. Smart va?

Jag har upptäckt en liten grej, den är inte så viktig men jag kände ändå att jag ville skriva det.

Jag är helt galen i dokusåpor. Har varit sedan Big Brother och kommer nog alltid vara. FörnedringsTV, säger många men är inte offentlig förnedring underbart? Förutsatt att personerna som blir förnedrade har valt själva att vara med på TV. Annars är jag helt emot förnedring.
Jag har småkollat lite på Sveriges värsta bilförare och undrar hur dom som är med där fått sitt körkort. Sexuella tjänster? Mutor? Ja, tankarna har vandrat där. Det var en kille som hette Gurkan med och han blev sveriges värsta bilförare, om jag inte minns helt fel. Hans ordförråd bestod av ett ord: Idiot. Han var oduglig på att köra bil.
Sen kollade jag på första avsnittet av Robinson, och vem är med där? Jo, Gurkan. Fick han inte nog av "kändisskapet" när han var med i sveriges värsta bilförare? Och det som gör mig ännu mer lite förundrad är att båda prorammen sänds på samma kanal.
Jag har hittat ett nytt favoritprogram nu. Bartenderskolan. Sänds på tisdagar kl 21.00 på TV3. Namnet avslöjar ju vad det handlar om. Där är det en tjej med, Vanita. Hon är totalt oduglig och skyller på sin dyskalkyli och dysleksi och att det inte är tillräckligt glammigt för henne. På samma kanal sänds Lyxfällan och vem dyker upp där? Jo, Vanita.
Hon spenderar 35 000 i månaden på skräp, har inget jobb utan använder sitt kredit kort. Smidigt kanske, men inte speciellt intelligent. Hon kör väldigt mycket på den söta, oskyldiga stilen men jag tror inte att någon kan vara så korkad. Ingen.

Min fråga är då: Varför väljer man att vara med i 2 olika förnedringsprogram? (i mitt tycke så är lyxfällan förnedrande. Kanske bra för dom som får hjälp, men det är ju otroligt pinsamt) Kan det kanske vara så att tv kanalerna märkte att det var dom som drog tittare och vill ha med dom i ytterligare ett program hos dom för att höja tittarsiffrorna lite? Är verkligen världen, i alla fall Sverige, så kändiskåta att vi gör vad som helst för att vara med i tv och få våra 15 minuter i rampljuset?

Det är nog inte många som vet om det men jag gillar faktiskt hushållsarbete. Visst, det syntes inte den sista tiden i Skäggetorp, då underbara Sandra slängde 8 fulla soppåsar när hon var kattvakt. Det sjuka är att jag inte ens märkte det när jag kom hem. Då mår man inte speciellt bra.
Nu trivs jag i min lägenhet, jag fullständigt älskar den (det är läget jag inte gillar) så då vill jag hålla ordning.
En grej till som nog lite mer folk vet om mig det är att jag är besatt när det gäller att vika tvätten när jag har tvättat. Det ska göras på ett speciellt sätt, annars blir jag galen. Jag låter inte andra människor vika min tvätt, inte ens hjälpa mig. Jag tror att jag till och med har smittat någon lite med min tvättvikar mani. Jag vet i alla fall att när jag och Mulla bodde ihop tittade hon alltid på mig med stora ögon när jag satte mig och vek tvätten. Här slängs ingenting in i garderob och lådor. Jag till och med viker mina trosor på ett speciellt sätt. Jag själv tror att det har att göra med min bakgrund. Det lilla jag kan kontrollera måste jag kontrollera med järnhand. Ni som sett ordningen i mina skåp ni vet vad jag pratar om. Det kanske är lite OCD över det hela.

Jag har gått och väntat sedan i måndags på den underbara snön. Men inte har det kommit någon förrän idag. Jag skulle ner i tvättstugan och hämta upp tvätten och upptäcker de otroligt vackra snöflingorna som dalar ner utanför dörren och blev helt till mig. Hämtade tvätten fort som fan och sprang sedan upp för att ta på mig lite mer kläder för att sen gå ut med Tira i snön. Långkalsonger, mysbyxor, ridstrumpor, vanliga strumpor, linne, tjocktröja och jacka drog jag på mig. På med jacka och skor (skateskor) och på med koppel på Tira. Är förväntansfull och tar första steget ut och upptäcker att det har slutat snöa. Vilket antiklimax det blev. Jag kunde ju inte vända om och gå in igen utan nu var vi ute så då var det lika bra att gå en sväng. Gick ut på fältet bakom huset så Tira fick springa lite. Det var blött på marken och jag upptäcker att mina skor, som jag köpte för 3 månader sedan har gått sönder (vad gör jag med mina skor?) Jag är dyblöt om fötterna och fryser men jag ska fan vara ute så Tira får röra på sig. Återvänder hem efter 30 minuter och när jag kommer in på min uppfart börjar de stor fina vita flingorna dala ner. Ge the fuck outta here! Det måste vara någon som skojar med mig. Nu har jag varit inne en stund och det snöar ute. Funderar på om jag kanske ska testa gå ut igen för att se om det slutar. Men det blir nog att sitta inne en stund till och beundra spektaklet genom fönstret.

Jag fick inte så mycket respons på mitt inlägg om Självmord som jag trodde, vilket var nästan en liten förvåning. Jag som ville starta en diskussion om det. Får hitta något annat ämne att skriva om.

Har varit ganska tyst från min sida i några dagar. Ibland behövs det också. Mycket som har funderats på och som ska beslutas. Just nu mår jag otroligt bra. Nästan lite oförskämt bra. Skolan går MYCKET bättre nu när jag pluggar på distans. Jag som har sömnproblem kan utan problem sitta upp på nätterna och plugga nu utan att känna ångest över att jag inte kunde sova och därför inte kom till skolan. Jag behöver inte sitta öga mot öga med en lärare medans hon bedömmer ett arbete som jag har gjort. "Det här har du gjort bra och det här har du gjort dåligt. Detta får du göra om och hur tänkte du när du skrev så?" Det är någonting som jag inte klarar av. Att förklara varför jag tycker så och varför jag har skrivit på ett visst sätt och sen att sitta och behöva titta någon människa jag inte känner och inte litar på är så otroligt obehagligt för mig. Att sköta allt genom internet är underbart. I skrivandets stund har jag skrivit ett 4 sidor långt arbete om Kultur, helt i lugn och ro utan oro för lärarens kritiska ögon. Med andra ord har jag stora förhoppningar över att detta kommer gå riktigt bra. Jag tar det i min takt men ändå under tidspress och jag gör max 3 kurser samtidigt.

På Fredag får jag besök. Då kommer lillasyster Åsa hem till mig, själv för första gången. Det ska bli riktigt kul faktiskt. Jag har aldrig umgåtts själv med Åsa så det ska bli roligt att lära känna henne och förstå vem hon är.

Först och främst vill jag börja mitt inlägg med att säga att jag skriver inte detta för att reta upp någon. Jag vet många i min omgivning som känner någon som har begått självmord och jag känner också människor som har begått självmorg. Så ännu en gång; Jag skriver inte för att göra någon arg, utan jag skriver vad jag tänker. Sen får ni givetvis dela med er av era tankar om ni vill.
Jag har faktiskt idag tänt ett ljus för alla dom som inte finns hos oss längre. Varesig det är medvetet eller omedvetet.

Igår eftermiddag kom jag av en händelse in på Flashback där en kille hade startat en tråd som hette Hängning.
Han började med att berätta att han skulle hänga sig och att han ville dela med sig av händelsen på internet, alltså den som ville kolla på honom när han gjorde det behövde bara klicka sig in på en sida så fick dom följa hela händelseförloppet. Många inne på Flashback trodde honom inte och synade honom genom att puscha lite extra, det höll på i några minuter tills han skriver och jag citerar: " Börjar känna att jag håller på och ändra mig om jag vill ta livet av mig, så jag får skynda på mig lite...". När han tillslut slutade skriva blev folk lite nervösa och undrade om han verkligen hade skridit till verket, vilket det visade sig att han hade gjort. Många hade gått in på sidan och kollat för att se om han verkligen gjorde det. Till slut började dom ta reda på IP adress för att kunna få veta adressen så dom kan ringa polisen. Efter 55 minuter kommer polisen och det får man också se på bilderna.
Jag kan erkänna att jag blev nyfiken och kollade på bilderna, vilket jag ångrar idag. Det var inte alls någonting jag vill komma ihåg men för att stilla nyfikenheten.

Många tycker att det är fegt och egoistiskt med självmord, vilket jag kan hålla med om till viss del. Många tycker att det är elakt mot barnen om man har några. Men jag kan tycka att hellre barnen har en förälder som är död än en som inte mår bra och kanske inte kan ta hand om dom för det.
Jag kan tycka att det är orättvist att dom som inte vill leva får välja själva om dom vill dö, medans vissa ex. min pappa som verkligen ville leva inte fick göra det. Förstår ni hur jag menar?
Hur tänker man då när man gör det inför många åskådare via internet? Gör man det för att man är trött på sitt liv eller för att man vill ha uppmärksamhet? För just denna händelsen tror jag kommer vara ihågkommen en lång tid framöver. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva och uttrycka mig för att undvika att trampa någon på tårna för det är inte det jag vill, som sagt tidigare.
Kan man jämföra denna händelsen med avrättningarna i USA? Egentligen så är ju ända skillnaden att det är Staten som bestämt att den människan ska dö och inte den själv.
En annan del av mig tycker att man ska själv få välja huruvida man vill leva eller inte. Man väljer inte att födas, så därför bör man få välja om man vill dö. Jag märker att ju mer jag tänker på det så går mina tankar isär och jag pratar lite emot mig själv. Så det är väl bäst jag avslutar nu.

Mitt ljus för alla som lämnat oss kommer stå kvar tills det slocknar själv. Jag hoppas att ni alla finner frid.

Fy fan! Jag har så sjukt ont i ryggen så tårarna rinner längs mina kinder. Jag kan inte sitta helt still och jag kan inte andas ordentligt heller. Tira tittar på mig med sina vackra ögon och vill inget annat än att ta en långpromenad men det går inte nu. Älskade lilla gumman. Det kompenserar jag så fort ryggen är som den ska igen.

Jag brukar inte vara den som är hatisk mot mitt förflutna, jag brukar vara ganska likgiltig gentemot allt som hänt men just nu är jag så arg. Hur fan kunde du göra så här mot mig? Hade jag vetat att jag skulle få så otroligt ont när jag minst anar det hade jag tagit mig ur allt långt innan jag gjorde det. Jag hade inte ens gett mig in i det.
Fy fan!

Så har jag mens till på köpet.... Ge mig ett hagelgevär. Snälla.

Då har ännu en i min närhet tryckt ut en liten bebis. Grattis Madeleine Peukert till pojken!
Snart är det Emmas tur, det borde ju bli vilken dag som helst nu tror jag. Sen är det Johannas tur, och dens tur, och dens tur och ja just det, vi får ju inte glömma den...
Jag då? När fan ska jag få barn? Min klocka ringer och låter som en annan motorväg men inte fan får jag några barn för det. Visst, jag är tillsammans med världens underbaraste men han vill inte ha barn, aldrig någonsin. Men jag vill. Jag har sagt sen jag var liten att jag vill ha många barn. Jag skulle bli en ung mamma och bla, bla, bla bla.
Suck.
Vad gör jag för fel? Någon som kan ge mig några tips?

Fy fan vad jag är deprimerad.

Söndag idag och dagen började med stress.
Vaknade av att Johan härjade om att Micke var tvungen att gå upp, Black Knights skulle samlas klockan 12. (Black Knights är Linköpings innebandylags hejaklack.) Micke vaknade snabbare än jag någonsin sett honom förut, han studsade upp ur sängen och klädde på sig. Dom åkte iväg och jag blev ensam kvar med Tira. Så nu har mina hemmafru gener slagit till och jag har städat, igen. Städade lite i torsdags men det är otroligt hur fort det stökas ner här. Men nu är det i alla fall städat lite, tog mig en paus och kollade på En fyra för tre och tar en cigg. Sen blir det till att fortsätta. Slänga lite flaskor och sopor. Sen ska det dammsugas och moppa golv. Får se vilken tid min snygging kommer hem ikväll och hur mycket röst han har kvar. Tänkte jag skulle laga lite mat till honom också. Får väl se hur det blir med det.
Så fort jag är klar här så ska jag ut med Tira i Rydsskogen. Ska spåra lite och gå riktigt långt, det är ju en riktigt fin höstdag idag så det är bäst att passa på.

Näe, fortsätta nu så jag blir klar någon gång. Får se om dom märker någon skillnad när dom kommer hem.