De senaste 24 timmarna har varit fulla av ångest, sorg och aggression.
Igår kväll satt jag och Lina ute i trädgården med hundarna. När vi var på väg in med dom började dom bråka. Dom har bråkat förut utan att det har varit speciellt stora problem. Dom har släppt varandra när man sagt ifrån och visst har det blivit lite skrapsår och en del blod. Men igår var det någonting som var utöver det vanliga. Tira är ju lite tjurig av sig när det gäller leksaker (bollar, pinnar och stenar. Ja, stenar.) Jag tror Rockie kom för nära, Tira sa ifrån och Rockie ville inte riktigt ta emot tillsägelsen utan blev arg tillbaka. Till historien ska tilläggas att Rockie är året och väääääldigt könsmogen (kåt) och Tira är skendräktig (Tira luktar väldigt gott för hanar nu när hon är skendräktig vilket gör att dom gärna vill vara på henne hela tiden, då menar jag alla hanar). Vi kom snabbt fram till hundarna och började säga åt dom att släppa men ingen av dom lyssnade. Vi tog till alla knep man har hört att man ska göra när två hundar slåss; hålla upp bakbenen, slå på nosen, försöka avbryta koncentrationen men ingenting lyckades. Till slut får Rockie ett ordentligt tag i Tiras öra och där har han bestämt sig för att sitta fast. Fradgan rinner ur bådas mungipor och båda är riktigt arga. Tillslut gör Rockie ett "dödsryck" och börjar rysta fram och tillbaka och Tira tjuter riktigt mycket och det ser ut som att örat kommer lossna. Han rystar och rystar och när vi ser den otroliga mängd med blod som rinner får vi lite panik. När Rockie ska byta grepp så lyckas Tira smita undan och får tag i Rockies kind och biter åt. Efter många om och men fick vi loss hundarna och börjar inspektera skador.

Rockie hade skrapsår på kinden och vid ögat medans en del av Tiras öra har lossnat. 2-3 cm långt och 0.5.1 cm brett och blodet forsade ur örat på henne. Det var bara till att hämta alsolsprit och bomull att tvätta rent med men det är riktigt svårt då Tira har ont och det var så mycket blod. Hon blev helt konstig och ville inte komma fram till någon av oss sen och när vi väl kom in så gick hon och la sig och sov. Hon var inte alls den Tira som hon brukar vara.
Tankarna snurrade i huvudet och jag var rädd att hon skulle behöva avlivas. Då upptäckte jag en bula på huvudet. Misstänkte att det var blod och vätska.
Jag hade ju en tid till veterinären idag för att kolla upp hennes hud men ändrade det till att kolla till såret och se om det går att rädda henne.

Veterinären berättade att det var ingen fara, det såg värre ut än vad det var.
Nu ska hon äta antibiotika i 14 dagar och sen ska det vara bra igen. Så otroligt skönt det kändes när han sa det.
Hon är otroligt svullen i örat och man får absolut inte pilla. Hennes ylande och gnällande som hon får ur sig när Rockie börjar rysta kommer jag aldrig glömma. Det skär så i hjärtat när jag vet att hon har ont.

För att försöka få bukt med hennes olika bekymmer, så som skendräktighet och hudproblem ska Tira steriliseras till hösten.