Min älskade mobil är borta, för alltid. Det är helt sjukt men det känns så otroligt tomt utan den.
Jag satt och väntade på bussen till skägget och när bussen kom gick jag och Tira på. När jag har satt mig känner jag i fickan att mobilen inte ligger där, får panik och ser mobilen ligga på bänken utanför bussen, jag ser hur en turk tar upp min mobil och lägger den i fickan. Givetvis börjar bussen rulla iväg just då och jag ropar på chauffören att han ska stanna för min mobil ligger på bänken. Han vägrar stanna så jag springer fram till honom och får honom tillslut att stanna bussen. Jag och Tira springer tillbaka till bänken där mobilen låg i hopp om att turken var kvar men icke. Jag frågar folk som satt runtomkring om någon hade sett honom men givetvis har inget sett någonting. Jag börjar kolla runtomkring efter honom men ser honom inte någonstans. Paniken blir bara större och större för jag har ju massa betydelsefulla grejer på mobilen. Sms från Baby, bilder och alla mina telefonnummer.
Jag börjar stortjuta och tänker att jag måste spärra abonnemanget. Jag börjar rota i fickorna efter mobilen men kom ganska snabbt på att den är ju stulen. Jag hoppar på nästa buss till skägget och åker till Baby och fixar med spärrning och polisanmälan. Ringde till bolaget där jag har min hemförsäkring och frågar om det går på försäkringen och det gjorde det! Så det var bara för mig att gå upp till Siba och köpa en ny mobil. Jag får ju tillbaka mitt gamla nummer nästa vecka men det är alla grejer jag hade på mobilen som jag saknar. Jag vet att det är helt sjukt men jag mår otroligt dåligt för att min mobil är stulen. Att någon helt främmande människa har kunnat kolla alla mina privata grejer. Jag hoppas och ber till någon makt att han inte har ringt utomlands för det har jag fan inte råd med.

Puh, långt inlägg idag. Men så kan det vara ibland.

Jag har så otroligt ont i min fot och min rygg så idag är jag hemma från skolan. Jag vet inte vad jag har gjort för att få ont i foten men jag kan knappt gå.

Just nu har jag en känsla av att det finns otroligt mycket falskhet omkring mig. Jag vet inte om det är en sann känsla eller om det bara är som jag känner. Det återstår att se.

Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på The Distillers, längesedan jag lyssnade på dom hade faktiskt glömt bort hur bra dom faktiskt är. Baby är på systemet och köper öl.

Nu är det liv i skolan. Jag har ju missat lite lektioner och får därför göra extra uppgifter för att klara mig.
Det tycks inte om av vissa klasskamrater för dom har minsann kämpat sig igenom hela terminen.
Nu är ju grejen den att samtidigt som jag har gått i skolan och pluggat som ett as, de dagar jag har haft ork till det, har jag fått kämpa mot soc och csn för att få pengar så jag kan leva och betala mina räkninger varje månad.
Magproblem och annan skit som har kommit i vägen så visst har jag fått kämpa precis lika mycket som alla andra, om än lite mer kanske.

De må plugga på 100% precis som jag skillnaden är att jag fått kämpa för min överlevnad. Nu är jag trött på att vrida på sanningen, vill inte att dom ska veta allt, skämmas, titta undan och hitta på ett svar som är tillfredsställande nog för dom. Har dom problem med att jag fått extra uppgifter, samtidigt som jag har alla ordinarie uppgifter att lämna in så får dom gärna komma till mig och säga det nu för nu är det fan slut på snälla Anna, i alla fall mot dom som inte är snälla mot mig.

Så det så.

Nu ska jag plugga så jag blir klar med mina uppgifter någon gång.

Imorgon: Prov, mag- och tarmkanalen
Torsdag: 1 inlämningsuppgift
Tisdag prov i psykologi + 4 inlämningsuppgifter
+ lite extra. Någonting att klaga på då resten av klassen inte ens har hälften att göra?

Spenderar hela helgen i Skänninge. Lugnt och mysigt. Baby är här för första gången. Han hade lite ångest innan han skulle åka hit. Han tycker att jag bor mitt ute i ingenstans...
I morse fick jag beställning på pannkakor, så det var bara att traska upp till Östenssons och köpa ägg och mjölk sen hem och steka i 30 minuter. Det vart några stycken och antagligen var dom goda för allt åts upp.

Jag har egentligen inte så mycket att skriva men jag måste ju fördriva tiden med någonting medans Baby är på toa och duschar...

Nu har jag lyckats hålla rent här sedan i måndags. Jag är helt förundrad över hur duktig jag har varit. Kanske är vårvädret som satt sina spår. Hoppas bara att det håller i sig.

Idag har jag varit i skolan. Haft roliga och intressanta lektioner. Haft lite samtal med några lärare också och håller tummarna att de samtalen kommer bli till min fördel. Hoppas ni håller tummarna för mig!

Imorgon blir det HLR (Hjärt- och lungräddning) på räddningstjänsten. Kommer också bli intressant eftersom jag aldrig har gjort något sånt innan. Jag och Lina kommer ju lätt äga allt! "Åh! Fika och kaffe" var Linas kommentar när Camilla (läraren) berättade om vad som skulle hända på HLR. Hon är söt hon min lilla Lina.

Sitter och funderar på vad man ska äta idag. Igår vart det inte mycket mer än kiwi så jag får kompensera genom att laga ordentlig mat idag. Det står mellan kycklingpytt, blodpudding eller korv med asiatisksmak. Vad tycker ni?

Denna dagen har nog varit den längsta dagen i mitt liv. Den vill ju aldrig ta slut!
Känns som att jag har väntat i en evighet på att klockan ska bli 9 så jag kan kolla på Desperate och äta popcorn men nej då, klockan är inte ens 8 än!

Tänkte att jag skulle skriva klart min överklagan till länsrätten ikväll så jag kan lämna in den imorgon. Den ska vara så välskriven så länsrätten ger soc dåligt samvete för att jag inte fått några pengar. Jävla soc.

Idag är ingen bra dag helt enkelt. Tänkte att en långpromenad med Tira skulle hjälpa men det gjorde det inte.
Vill slå sönder saker men gör jag det så vet jag att jag kommer ångra mig imorgon när jag ser skiten och insér att jag först måste städa upp allting och sen köpa nytt.. Dagens I-lands problem..

Sitter nu och väntar på att disken ska torka så jag kan ställa in den i skåpen och på att tvätten ska bli klar så jag kan köra nästa maskin. Tänkte att medans jag väntar kan jag skicka in min deklaration så länge. Känns ju surt även detta året när jag fick tillbaka såpass mycket pengar att jag inte får ett skit. Hade verkligen behövt dom pengarna i år. 6420:- från mig till Kronofogden. Damned vad jag är snäll.

Var inne i Mjölby en sväng idag. Lina tatuerade sig och jag skulle vara moraliskt stöd, fast hon var ju nästan klar när jag kom. MadMonkey Tattoo har ju öppnat i Mjölby och Christian som tatuerade verkade riktigt duktig så jag får väl skramla ihop lite pengar så jag kan få min sleeve någon gång. Har kommit på nu hur jag verkligen vill ha det. Det kan ju inte bli fel. Berättade för Tom och han plockade fram sin otroligt positiva sida och sa: "Tänk sen när du är 60 och kommer ångra dig." Man lever bara en gång och det tänker jag göra fullt ut. Jag är nog inte den enda somkommer vara gaddad på hemmet sen i alla fall.

Tira har såna problem med sina öron. Bara kliar och skakar hela tiden så i natt trodde jag att jag skulle bli idiot på henne. Blir kragen på henne om hon fortsätter. Fick låna lite öronrens utav Tom som tydligen ska vara riktigt bra så nu är det bara att hålla tummarna på att hon blir bra i öronen. Hon har kliat så dant att håret bakom öronen är borta. Men hon är söt ändå :)

Är hemma igen efter 1 vecka i falkenberg och 2 nätter hos Baby. Känndes helt overkligt när jag mötte honom i trapphuset efter 2 veckor utan hans pussar och kramar. Jag ville inte sluta pussa på honom. Jag har saknat honom så mycket! Och jag fick minsann veta att han saknat mig också. Hans ord som får mig att bli helt knäsvag. Det är inte samma gamla fraser som man har hört så många gånger innan utan det är hans egna ord. Inga hittepå ord där inte. Direkt från hjärtat!

Det har varit helt okej nere i falkenberg. Träffade Carrn, Ebba och lilla Eddie. Medans Carrn gav Eddie lite mat så sprang jag och Ebba runt på vallarna. Det var ett träningspass som heter duga. Energi har hon lilla Ebba.
Åkte hem till Siri och Ella en sväng efter "träningspasset". Maria lekte lite kurragömma med Ella medans jag och Siri satt och pratade. Så bjöd Ella på jordgubbstårta, i trä. Hon vakade oss noga så vi verkligen åt på dom så vi fick vackert sitta och smaska på träbitarna. Hon är ju så söt! Har varit med Goggo en hel del också, med det är ju standard när jag är hemma.

Nu sitter jag hemma. Helt själv med Bonkan som sällskap. Käkar lite ananas och passionsfrukt. Tänkte städa lite också men jag plockade bara undan i köket så tar vi resten imorgon. Ska se om jag kan tvätta lite imorgon också annars får det göras på måndag.

Tjing!

Skönt är det att vara nere i Falkenberg och det har varit ganska lugnt om man jämför med hur stressigt det brukar vara. Det är så otroligt många känslor som kommer och spökar för mig när jag är här.
När jag skulle sova första natten gick jag upp i mammas sovrum och tände lampan. Då står sängen där som hon och pappa hade när han levde. För den som inte vet så bytte mamma till min gamla säng när pappa hade dött. Jag var så förvånad och visste inte om jag skulle kunna sova i den. När jag hade lagt mig ner så tårades ögonen. Åh vad jag saknar honom. Vid ett tillfälle kunde jag faktiskt känna hans doft. Den speciella doften han hade när man var och väckte honom när han hade jobbat. Jag tror att han faktiskt var inne i rummet och hälsade på mig.

Idag var jag uppe vid graven också. Det är en så surealistisk känsla när man kommer dit. Fortfarande efter snart 3 år kan jag inte förstå att han ligger där i sin urna. Det sjunker liksom inte in. Antagligen kommer jag leva utan pappa mycket längre än vad jag levde med honom och det gör så ont.

Imorgon ska jag förhoppningsvis hem till Carrn och leka lite med Ebba och hålla lite i lilla nyfödda Eddie. Ska bli roligt då jag inte träffat Carrn och Ebba sedan i höstas. Sen ska jag se om Ella och Siri är hemma. Vill ju träffa min brorsdotter när jag är nere så passar jag på att snacka lite skit med Siri också.

På torsdag blir det hemgång och då hoppas jag att jag har hunnit hälsa på alla jag ska hälsa på så det inte blir massa sura miner.