Idag är det 4 månader kvar till Julafton. Jag vet att jag är lite tidigt men det kan ju vara för att jag älskar julen. Eller i alla fall att julpysslet hemma. Jag har kommit på att jag ska ha en liten julkalender i bloggen i år. En kalender som berättar pinsamma saker om mig. Det kommer bli värre och värre ju närmare julafton vi kommer. Så nu har jag lite mindre än 4 månader på mig att samla ihop 24 pinsamma saker om mig själv. Vissa kanske ni har hört men inte alla. Förhoppningsvis. Här är vi öppna och ärliga.

Igår bestämde jag mig att jag ska gå ner 12 kg fram till julafton också. Då ligger jag på den vikt jag vill ligga på och som jag har strävat efter i många år. Ni som vet hur mycket jag har vägt när jag vägde som mest kan jag meddela att jag ligger 30-40 kg under den vikten. Så en hel del har faktiskt hänt med mig. Min vikt är en av få saker jag verkligen skäms för därför tänker jag absolut INTE skriva ut den här. Om jag inte kommer ner till den vikten jag vill ner till. Då kommer jag med glädje skriva ner hur mycket jag väger.

Skolan har börjat igen och det känns väl lite sådär. Är lite osäkert med massa saker än så länge men jag håller tummarna och hoppas att det löser sig till det bästa. En annan rolig grej är att jag får jobba kvar i Vikingstad under hela hösten. Nu i september kommer jag jobba 3-4 kvällar i veckan. Om det går bra så kommer jag öka till 4-5 kvällar i veckan i oktober, november och december. Så kanske jag kan köpa riktiga julklappar för en gångs skull.

Imorgon får jag lön och då ska jag fan gå och handla. Kylen och frysen är riktigt tomma och toapappret är snart slut. Har 1½ rulle kvar, vilket ger mig lite panik när jag har en stressdag idag. Ni som känner mig vet vad jag menar..

Näe, måste ta tag i alla kläder som ligger utspridda i hela soffan. Sortera rent och smutsig och vika ihop den rena.

Idag är jag på riktigt dåligt morgonhumör. Dom lägger nytt tak på mammas hus och givetvis började dom ovanför mammas sovrum, kl 07.00. Jag somnade vid 4 och vaknade när dom började banka så jag har sovit 3 timmar. I skrivandets stund bankar dom som galningar på taket och för varje slag blir jag mer och mer irriterad. Blir till att sova sen kl 16.00 när dom går hem.

Läste en artikel i Aftonbladet om en kärring från Norge som hade kenneln från helvetet. Klicka in själva och läs --->HÄR<---
Jag blir så arg när jag läser, jag citerar, "I mer än tio år har anmälningarna mot den 52-åriga norska kvinnan rasat in till norska myndigheter. Men inte förrän januari 2008 fanns tillräckliga skäl att genomsöka hennes gård extra noga. Och upptäckterna var oerhörda." I 10 ÅR har anmälningarna rasat in men ingen har gjort någonting. 2008 när jag precis hade hämtat hem Tira fick JAG en anmälan på mig. Djurskyddsföreningen kom hem till mig kl 9 en morgon och påstod att jag inte kunde ta hand om mig hund. Den anmälan gör mig fortfarande förbannad och jag vet inte vem det är som har anmält mig. Jag hade kunnat ta det på ett annorlunda sätt om jag fick veta vem som anmälde mig.

Varför kunde inte Norska Myndigheter ha kollat upp det på första anmälan? Var flera hundra hundar tvungna att lida i 10 år innan dom lyfte på arslet och gjorde någonting? Samma sak gäller barn. Om man får in en anmälan ska man ju kolla upp det men oftast behövs mer än en anmälan innan dom ens gör någotning. Jag blir så arg. Hundarna kan inte prata för sig själva, inte heller barn för dom blir oftast inte trodda. "Han har så livlig fantasi" eller "hon har sett det på TV". NÄR ska myndigheter börja bry sig om andra människor än siffror i någon SIFO undersökning. Härom morgonen när jag skulle åka till jobbet stod Nya Moderaterna på perrongen och delade ut kaffe och en banan. Visst, det är väl en fin tanke men använd pengarna till något vettigare än att leka runt på en perrong och dela ut kaffe och banan klockan 06.15 en fredag. Använd pengarna till att skydda alla djur och barn som far illa!

Och nu bor den Norska kärringen i Sverige. Skulle vilja veta i vilken stad hon bor så ska jag skälv gå dit och behandla henne som hon behandlat alla oskyldiga djur!

Bästa låten just nu. Alicia Keys "Doesn't mean anything"

Var en sväng ute i skogen igår, i nästan 3 timmar. Det är så otroligt skönt att bara gå och jag märker på Tira att hon gillar det också. Hon blir bara duktigare och duktigare för varje promenad vi tar, matte är riktigt stolt. Nu är det bara skällandet som jag ska ta bort också.

Gjorde ett litet försök till att spåra eftersom jag införskaffat mig spårlina och allt. Vi tänkte att vi börjar med ett personspår. Figo fick gå ut i skogen och gömma sig så fick Tira leta (så hon förstår lite av vad det är hon ska göra) Det gick bra de första 5 meterna, nosen var i backen tills hon hittade en gren som hon hellre ville ha.
Ska ta med mig grejerna ner till Falkenberg och köra i skogen där, fast då tänkte jag ta med en flaska med någonting som luktar riktigt mycket så hon håller nosen nere i backen hela tiden. Det borde ju få hennes lilla hjärna att förstå hur hon ska göra. Får se till att göra många skogspromenader i Falkenberg. Jag vet ju var skogarna finns där och så får hon springa lite lös också så hon får göra av med energi. För det har hon massor av. Min lilla Plutt <3

Nu har det ploppat upp massa ideér i mitt huvud. Jag och Tira ska börja spåra, inte på någon klubb eller nått utan vi ska göra det lite amatörmässigt. Huvudsaken är ju att det ska vara roligt och att Tira ska bli aktiverad. Så en gång i veckan minst ska vi ut, sen blir det ju den vanliga träningen dagligen som jag måste meddela går bättre och bättre för varje dag.

Kom ju på att jag har en sele redan. Eller jag har ju 2 men den ena ligger hemma hos Mullas pappa. Får ta en sväng ut dit kanske och hämta hem den. Sen ska jag köpa en vanlig tvättlina med karbinhake och fixa till en egen spårlina. Har man inte pengarna som det kostar att köpa det så får man trixa lite själv. Huvudsaken är ju att det funkar och inte vad det är till för egentligen. Man får vara lite smart. Tänkte faktiskt gå ut och lägga första spåret när jag är i Falkenberg. Får se vem som följer med mig och testar. Malin ställer nog upp.

Nu är min bägare snart full. Inte den bägaren man brukar prata om, utan bägaren som innehåller allt man orkar med. Och just nu känns det som att det är lite för mycket. Är nog lite för snäll på jobbet. Tar åt mig tider och uppgifter som jag absolut inte orkar egentligen men när dom frågar kan jag inte säga nej. Jag vill ju inte riskera att inte få vara kvar till hösten eftersom jag verkligen behöver det. Varför kan jag inte bara säga ifrån? Jag försökte verkligen förklara för samordnaren idag att jag inte orkar mer men det verkade inte gå in så det var bara att le och se glad ut.

Imorgon åker jag hem till Skänninge. Har knappt varit där på hela sommaren så det är väl dags kan jag tänka mig. Behöver nog vara lite själv också, likaså gäller nog Baby. Man ska helt enkelt inte vara med varandra jämt.
Ska hämta kraft till att orka åka till Falkenberg nästa vecka. Jag älskar att åka ner till mamma men omständigheterna hade ju kunnat vara lite roligare tycker jag. Det är begravning. Förhoppningsvis så stannar jag lite längre än några dagar bara. Ska försöka vara nere i alla fall en vecka. Jobbar ju inte så det är ju ingen fara.

Nu är det snart höst också. Var ute och dog en promenad med Tira innan. Gick upp till Rydskogen och det var riktigt skönt. Det märks att luften börjar ändras nu. Väntar bara på att fägera på löven ska skifta i gult, rött och brunt. Sen blir det till att sitta och mysa med doftljus.

Ännu en gång har jag förlorat någon jag älskar högt här i livet.
Min Farmor blev en ängel den 4 Augusti 2010.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta!