Mamma åkte hem igår, och det kändes genast tungt i hjärtat. Hur ska jag klara mig utan henne? Det har varit så otroligt skönt att ha henne här och den hjälp vi har fått är ovärderlig. Inatt sov Oskar ganska bra, vaknade bara för mat en gång och det uppskattades. Gick upp vid 10 och kände mig riktigt utvilad. Åt frukost och väntade på att Micke skulle vakna, vilket han inte gjorde. Timmarna gick och jag upptäckte att Oskar var något gnälligare än vanligt men tänkte inte mycket mer på det. Vid 15 hade Micke fortfarande inte gått upp och jag började bli lite lätt irriterad. Bestämde mig för att ta en promenad. Himlen var ju lagomt grå så jag bestämde att regnskyddet skulle hämtas i bilen. Kånkade ner vagn, barn och hund, promenerade bort till bilen och hämtade skyddet och tur var det för 10 minuter in i promenaden började det regna. Ett riktigt skönt sommar regn så jag fortsatte gå. In i rydsskogen och omfamnas av den rena härliga luft som konstigt nog är där inne. Känns ju som att det borde vara lika tjock luft som i skägget då bilarna kör väldigt nära runt hela skogen. Tira var så duktig och gick fot hela vägen även om flexikopplet och jag tillät henne att gå de 5 meterna som linan räcker. Nästan hemma vaknade Oskar till men somnade om ganska snabbt efter att ha fått en liten påfyllning i magen. Ställde ner vagnen i förrådet eftersom jag inte använder den uppe i lägenheten längre. Kånka upp på barn och hund (Tira fick givetvis gå själv). Kl är 16.30 när vi kom hem, så lite mer än en timmas promenad fick vi, och Micke ligger fortfarande och sover... Irritationen kom tillbaka. Hur väcker man en sjusovare bäst utan att gå fram och väcka den? Jo, man börjar smälla igen dörrar och gå med bestämda steg i lägenheten så budskapet garanterat går fram. Och jag lyckades för 16.45 klev han upp. Oskars gnällighet kom tillbaka efter en stund. Kl 19 var det dags för mat igen men det dög inte att ligga ner och äta, nej nej utan sitta upp i mammas famn var hans melodi. Sen dög inte maten heller, märk då att han hade varit vaken sedan vi kom hem från promenaden. Han somnade i 5 minuter men så fort vi la ner honom vaknade han och gallskrek. Gick igenom "checklistan" med torr blöja, mätt, inte för varmt och inte för kallt men ingenting dög. Vi turades om att gå runt och vagga honom men det hjälpte inte. Satt ner och vyssjade, det funkade inte heller. Lade honom mage mot mage i halvsittande läge men det dög inte. Testade båda napparna (utifall de kanske smakar olika ;)) men det dög inte för herrn heller. Det var knappt att han kunde hålla uppe ögonen men skrika skulle han minsann göra. Efter 1 timma lindade jag in honom i en filt, kröp upp i soffan och satt och vaggade och sjöng, med låg röst, i hans öra och efter 45 minuter somnade han. Livrädd för att han skulle vakna igen satt jag kvar i samma ställning i 30 min. Lade ner honom i babysittern och där ligger han nu, 3 timmar senare, och sover fortfarande som en liten gris. Tänk att någon så liten och oskyldig kan göra en så knäpp och skogstokig!