Det är så mycket som händer runtomkring så det är svårt att bearbeta på ett sunt sätt och kunna glädja sig åt det som är glatt. Det är alla möjliga känslor som skuttar omkring i kroppen och snart gör dom väl uppror och vill komma ut.

Sorgliga saker hör ju tyvärr livet till men man hoppas ju givetvis att det aldrig ska hända i ens närhet, tyvärr kan man ju inte styra över det själv. Jag har mycket att glädjas åt just nu men samtidigt som jag vill le och vara glad 24/7 så går inte det just nu, dels för tråkiga saker som händer och för andras oförmåga att känna glädje med mig. Och att det inte pratas med mig utan runtomkring mig gör mig bara mer ledsen. Jag vet inte hur jag ska göra helt enkelt, är fruktansvärt kluven.

I alla fall så går många av mina tankar till en specifik person och hennes familj. Det är helt sjukt hur livet ter sig egentligen och maktlösheten man besitter gör ju inte saken bättre. Du är otroligt älskvärd och jag ber till någon/något att allt ska gå vägen!