På tisdag är det fettisdagen och då äter man ju min absoluta favoritbakelse: Semlor!! Så jag tänkte att jag skulle baka semlor idag. Efter en ordentlig middag med fläskytterfile, råstekt potatis, grönsaker och Karl-Johansvampsås var jag väl inte jättesugen på en semla efteråt men jag känner mig själv och blir sugen framåt 21-22 tiden. 30 min efter maten började jag med degen, den ska ju jäsa i 2 omgångar och jag ville inte stå hela natten. I med alla ingredienser, knåda, knåda, knåda och sen över med bakduk och låt den jäsa. Efter 30 min rullade jag ihop dom till 15 fina bollar, när jag bakade förra gången (för 5 år sedan) visste jag inte hur mycket de skulle jäsa 2a gången så denna gången blev det ganska små bullar. Trodde jag i alla fall. På med bakduk igen och för att ugnen skulle hinna bli varm satte jag den på 250 grader och gick in till vardagsrummet för att kolla på INK master USA. Efter 30 min går jag tillbaka ut i köket och när jag rundar dörröppningen ser jag att DET STÅR NÅGOT I UGNEN! Resterna av dagens middag som Micke har ställt där eftersom han skulle värma på det lite för han tyckte inte potatisen var tillräckligt klar. Den är klar nu kan jag lova. Ut med maten och en tung suck är allt jag kan göra. Maten blev inte förstörd utan kan ätas imorgon, tur det. Tar bort bakduken och ser att mina semlor har jäst ihop och blivit enorma. Fram med en till plåt, på med bakplåtspapper och försiktigt dela och flytta över de största bullarna. In i ugnen i 7 minuter, ställer timern och går till vardagsrummet, aja baja Anna, i vardagsrummet vilar en förbannelse och när jag går tillbaka när klockan ringer är de lite mer än gyllenbruna. Tar ut dom och ser att de är ju i alla fall inte brända. In med nästa plåt, sitta på huk och titta in i ugnen i 5 minuter så dom absolut inte ska brännas. När färgen är fin tar jag ut dom och blir nöjd. Nu ligger dom och svalnar så jag kan göra mandelmassblandningen och sen provsmaka. Vissa dagar ska man helt enkelt inte baka och jag ska hädan efter alltid kolla i ugnen innan jag startar den för man vet aldrig om det står något där i eller inte.