Känner mig mer eller mindre helt sönderstressad, utarbetad och slö. Jobbar som en galning för att får det att gå runt; morgonpass, dagpass, kvällspass och nattpass. Samtidigt som jag försöker ta hand om mitt hem, Micke, Tira och få lite tid till mina vänner. Det är jobbigt men det funkar bra eftersom det inte är permanent utan bara tillfälligt. Har jobb i hela september men vet inte hur det blir i oktober så det kanske är dags att söka lite mer timvikariejobb tills jag är utbildad undersköterska och där med lite mer attraktiv på marknaden. Gillar inte ordet attraktiv.... Men men.
Fick svar från proverna som togs på Tira för 2 veckor sedan och hon är kvalsterallergiker, tack gode någonting för att det inte var värre! Ska tillbaka till veterinären den 26e och diskutera foder och andra sätt att hålla utslagen nere. Har redan börjat med att vädra sängkläder och se till så dammnivån i lägenheten håller sig relativt låg. Skulle det vara så att utslagen inte ger med sig och kommer oftare kan det bli så att hon får börja ta sprutor varje månad, vilket jag inte hoppas.

Ikväll blir det hockey med mina fina från Mjölby: Lina och Jens. Har inte träffat dom på hela sommaren så det är verkligen dags nu!


Idag för 6 år sedan hände något som förändrade mitt liv. En dag som jag hade bävat för i 9 månader. En dag som jag tyckte skulle vara full av sorg. Idag för 6 år sedan föddes Ella. En liten varelse som jag absolut inte klarade av eller tyckte om. Jag kunde inte behålla mina bebisar, så varför skulle någon annan då få göra det? Det tog mig ca 6 månader att acceptera och faktiskt också tycka om, bara tycka om, denna lilla människa. Efter ca 1 år kom jag att älska henne och idag älskar jag henne mer än någonting annat, hon är fasters älskling och hon betyder otroligt mycket för mig! Hennes första 6 månader får jag inte tillbaka men jag ska göra allt jag kan för att resten av våra liv ska bli så underbara tillsammans som möjligt!

Grattis på 6-årsdagen Ella! Faster ÄLSKAR dig!