Det bara sticker och river i hela kroppen och just nu känner jag bara för att skrika: förlåt för att jag inte har några barn. Förlåt för att ni inte kan komma till mig och fråga om råd. Förlåt mig för att jag inte riktigt är en i gänget med babyträffar. Förlåt mig för att jag är jag och inte kommer ändra mig. Förlåt mig för att jag kanske inte väljer att berätta allting om mig för jag vill inte att alla ska veta. Förlåt mig så mycket för att jag kanske inte tycker om alla varje dag. Förlåt mig. (allt med undertryckt irritation och ironi)

Överreaktion? Näe, det är så jag känner just nu och nu blir jag "Offline".

*poff*