Flera steg i rätt riktning.

Känns som att livet flyter på ganska bra nu, äntligen.
Jag får csn den 25e varje månad, har ännu inte blivit beviljad fram till den dagen jag är färdigutbildad men det är skolans fel.
Jag ligger i takt med mina kurser och släpar inte efter med mer än en kurs som jag ska börja en IG prövning i så snart som möjligt, antagligen redan nästa vecka.
Min kurs i Psykiatri börjar på måndag och äntligen ska jag börja läsa om saker som är riktigt intressanta!
Håller tummarna på att jag kan få en bra praktikplats om 5 veckor också.
På Onsdag är det äntligen dags för Tiras sterilisering, jag kan inte beskriva hur skönt det ska bli både för mig och för Tira att slippa löp, hårsäcksinflammationer, kala fläckar och all denna frustration hon har med alla hormoner i kroppen. Skönt, skönt skönt. Ja, det ska bli SKÖNT!
Jag jobbar fortfarande i Linghem som timvikarie och jag ÄLSKAR'T! Kunde dock inte skada med lite mer tider men jag klarar mig på de tider jag får och får det att gå runt själv varje månad utan att behöva låna några mer pengar av mamma och det är nog det underbaraste av allt. Har inte behövt ringa till henne om pengar på 2 månader nu. Jag kan inte ens tänka mig hur skönt det måste vara för mamma att slippa försörja sin 24-åriga vuxna dotter.
För första gången på väldigt länge kan jag säga att jag börjar gilla vad som händer med mitt liv och att det är på väg i rätt riktning!

Varför?

Vad tjuter jag för nu då?
Varför, varför, VARFÖR?
Jag har ingenting att tjuta för, jag mår ju bra nu!
Eller?

Regning söndag.

Sitter hos mamma och fryser arslet av mig. Det är så otroligt kallt hos mamma så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Tur att jag åker hem imorgon till min varma lägenhet, den saknar jag nu!
Jag har varit här sedan i fredags och bara haft det skönt. Har varit mycket tankar om rätt och fel de senaste veckorna men jag har äntligen kommit till rätta med vad som är vad.
Imorgon ska jag och mamma på studiebesök på bårhuset i Varberg.
Jag läser ju Lindrande vård nu, handlar om döende människor, och den kursen blev jobbigare än vad jag hade trott därför kom mamma på idén med att åka till bårhuset där jag såg pappa sista gången. Känns som ett ganska bra avslut och efteråt kan jag förhoppningsvis göra klart kursen utan att må och känna som jag gör nu. Det kommer nog bli lite lättare.
Nu ska jag och lillebror kolla på Gustafsson 3trp.

Rubrik är överflödigt

Att få veta att någonting otäckt har hänt någon som man bryr sig väldigt mycket om är aldrig kul. Man är helt maktlös och oron ligger och gror i magen. Jag hoppas verkligen att allt går bra! Du betyder mycket för mig. Ni båda betyder otroligt mycket för mig, mer än ord kan förklara!

Jag tänker på dig!


RSS 2.0