Det förflutna kommer på besök.
Fick en känsla av sorgsenhet när jag var på väg hem från Lina. Började stortjuta på bussen. Jag har inte en aning om varför men känslan som jag har i mig nu har jag haft alltför många gånger och jag känner igen den så väl.
Jag drog fram lite gamla dagböcker. Jag gör det ibland för att fylla på minnen. Jag har en lucka som jag knappt kommer ihåg någonting av. 2002 - 2005. Enstaka händelser har satt sig på hjärnan men inte mycket annat. Så där är mina dagböcker ett bra hjälpmedel.
När jag nu satt och läste om sommaren 2003 vart jag så förbluffad över hur otroligt hjärntvättad jag måste ha varit. Hur jag har suttit och ljugit för mig själv i min egen dagbok. Det är en händelse, som jag inte kommer skriva ut här, som jag kommer ihåg väldigt starkt för att händelsen gav mig riktigt otrevliga konsekvenser. Jag minns till och med vilka kläder jag hade på mig, precis var det hände och hur det luktade ute. I dagboken har jag dragit ihop världens lögn.
Jag blir så arg på mitt 16 åriga jag, som 2 år tidigare var den starkaste människan i världen och inte lät sig styras av någon eller något, ljuger för sig själv i sin egen dagbok. Förskönar. När jag läser det blir jag så ledsen för vad som har hänt med mig som person. Just nu är jag sån att jag önskar att jag fick ha det som vanlig. Att jag kunde bo kvar i Falkenberg och aldrig flyttat hit. Så långt från min familj och dom som sett mig växa, och sjunka för den delen. Hur hade mitt liv sett ut då? Antagligen inte kantat av olika deppressiva inslag och en ork som aldrig riktigt hittar ända fram utan stannar lite på vägen. Men jag är hårdhudad och tänker inte ge mig. Jag SKA klara mig som en fisk i vattnet resten av mitt liv. Jag kommer ha svackor, som idag, men jag kommer alltid resa mig med huvudet högt.
Mina vänner här uppe är underbara men familjen är ändå det som står en närmast och just idag saknar jag mitt "falkenbergs liv". Mamma, pappa, syskonen. C-hörnan gänget, Korkeken i Långås. Kents Negerlägenhet, Parkbänken vid kisoken (skogstorps centrum) Ja listan är lång. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få uppleva en av de somrarna en gång till.
Nu kryper ångesten längs ryggraden så atarax och en cigg blir det.
Jag drog fram lite gamla dagböcker. Jag gör det ibland för att fylla på minnen. Jag har en lucka som jag knappt kommer ihåg någonting av. 2002 - 2005. Enstaka händelser har satt sig på hjärnan men inte mycket annat. Så där är mina dagböcker ett bra hjälpmedel.
När jag nu satt och läste om sommaren 2003 vart jag så förbluffad över hur otroligt hjärntvättad jag måste ha varit. Hur jag har suttit och ljugit för mig själv i min egen dagbok. Det är en händelse, som jag inte kommer skriva ut här, som jag kommer ihåg väldigt starkt för att händelsen gav mig riktigt otrevliga konsekvenser. Jag minns till och med vilka kläder jag hade på mig, precis var det hände och hur det luktade ute. I dagboken har jag dragit ihop världens lögn.
Jag blir så arg på mitt 16 åriga jag, som 2 år tidigare var den starkaste människan i världen och inte lät sig styras av någon eller något, ljuger för sig själv i sin egen dagbok. Förskönar. När jag läser det blir jag så ledsen för vad som har hänt med mig som person. Just nu är jag sån att jag önskar att jag fick ha det som vanlig. Att jag kunde bo kvar i Falkenberg och aldrig flyttat hit. Så långt från min familj och dom som sett mig växa, och sjunka för den delen. Hur hade mitt liv sett ut då? Antagligen inte kantat av olika deppressiva inslag och en ork som aldrig riktigt hittar ända fram utan stannar lite på vägen. Men jag är hårdhudad och tänker inte ge mig. Jag SKA klara mig som en fisk i vattnet resten av mitt liv. Jag kommer ha svackor, som idag, men jag kommer alltid resa mig med huvudet högt.
Mina vänner här uppe är underbara men familjen är ändå det som står en närmast och just idag saknar jag mitt "falkenbergs liv". Mamma, pappa, syskonen. C-hörnan gänget, Korkeken i Långås. Kents Negerlägenhet, Parkbänken vid kisoken (skogstorps centrum) Ja listan är lång. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få uppleva en av de somrarna en gång till.
Nu kryper ångesten längs ryggraden så atarax och en cigg blir det.
Kommentarer
Postat av: sundarii
Alla har sina dåliga dagar och då känslorna strömmar in som en explosion.
Ja, Anna är känd att vara hårdhudad men psyket kan rasera ändå. Om du saknar "hem" så mkt och känner att du vill vara där så varför inte tillbringa några veckor där hemma och ta det lugnt och vara dotter och syster på närhåll?
Trackback
