Nu får det verkligen räcka med motgångar och nederlag! Jag är ingen jävla stålkvinna som orkar hur mycket som helst.
Hur kan man leka med någons känslor så otroligt iskallt och bara förvänta sig att den människan ska tycka att det är helt okej. "Ja men visst, det är klart jag vill att vi ska fortsätta vara kompisar!" med ett leende. Hell no! I verkligheten händer inte det. Och än mindre i min verklighet.

Att jag ens var så dum att jag delade ut mitt hjärta, berättade lite av mina hemligheter för Dig i hopp om att Du var någon jag kunde lita på. Hur jävla dum får en människa vara? Det borde vara olagligt att vara så dum och blåögd som jag tydligen är. Jag ska sluta lita på folk och dela ut mitt hjärta till höger och vänster. Jag ska bosätta mig i mitt tomrum med min egen bitterhet och leva där. Jag ska bli en gammal tant, utan varesig man, barn eller barnbarn. Helt ensam. Då blir man inte sårad och ledsen och man blir inte styrd av andra människors tankar och ens känslor till dom.

Det räcker nu. Nu får det verkligen vara nog. Jag orkar inte mer. Jag som verkligen trodde att nu kommer vändpunkten och Du kommer att behandla mig bra. Men tji fick jag. Fy fan för Dig! Du kan dra åt helvete!