Hemmets lugna vrå

Då är man tillbaka i Skänninge igen. Blev en lite längre tur i Falkenberg än väntat. Som vanligt när Anna är nere så händer någonting. Maginfluensa var det som hände denna gången.

Har förövrigt haft skönt med Familjen. Tillbringade hela fredagen hemma med dom och kollade på film. Bla en heminspelad film från 2000. Det var riktigt roligt att se, många härliga skatt till den.

Idag blir det lugnt. Börjar ju jobba imorgon, undrar hur det ska gå. Har riktigt ont i ryggen efter ett dygns sängliggande och kräkande. Får väl ta mina voltaren och diklofenak i värsta fall. I alla fall ha med dom i fickan ifall det skulle bli så.
Tom är i Stockholm idag, stackarn. Åkte upp för att åka på möte men när han kom fram var mötet inställt och han har möte igen imorgon kl 9, ingen riktig idé att åka hem 25 mil igen då.
Jag har hyrt en film, Patrik 1,5, som jag ska se helt ensam. Kommer bli mysigt. Har köpt lite nya gardiner så insynen inte blir lika bra. Har ju ett antal arbetare precis utanför fönstret varje morgon när jag går upp. Tänkte skydda dom mot min nakna kropp.

I fredags, efter filmen, hände någonting som jag kommer komma ihåg hela mitt liv. Satt och lyssnade på ett sagoband från när jag var liten. Ett band med en låt om spöken som jag inte kunde lyssna på utan att ropa på pappa och han fick trösta mig, men likt förbannat skulle jag lyssna på det. Om och om igen.
Visade Emma låten, och som förr i tiden kunde jag inte lyssna. Stängde av efter några sekunder och kände en så konstig känsla. Jag rös till i hela kroppen men på ett bra sätt. Inget obehagligt sätt, nästintill mysigt.
Jag tittade på Emma som tittade storögd på mig. Då sänks ljuset på lampan (vi har en dimmer i vardagsrummet).
- Såg du det? frågade jag Emma och hon nickade till svar. Då var det inte bara jag. Emma rös också, om möjligt mer än jag. Jag kände en så stark närvaro. En behaglig närvaro. Kan det möjligtvis varit min pappa som kom?
Ville han trösta mig som han gjorde förr i tiden? Jag har aldrig kännt som jag gjorde då. Det var underbart. Inte ett dugg skrämmande eller någonting. Vad tror ni?

Kommentarer
Postat av: Annie

Vad mysigt! :D Du får lycka till på jobbet? Har du fått dina pengar än? För vi behöver mat här hemma, Figo äter som en elefant ju. x)

2009-03-31 @ 20:40:44
URL: http://circusfreak.blogg.se/
Postat av: Sara

Hej hopp anna. Jag tror att det var din far som kom och skulle lägga en tröstande hand på din axel.. Kram

2009-04-01 @ 11:26:12
Postat av: Elin

Klart de var Jan som kom. Han vet ju de där om hur han ska göra. =)

2009-04-01 @ 18:32:10
URL: http://dumboelin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0