Jag känner mig lite förd bakom ljuset. Lurad och sviken. Men det är väl tydligen så mitt liv ska vara. Har ju inte varit annat nu i 8 år så varför accepterar jag inte bara att det är så det kommer vara?
Varför ska jag likt förbannat öppna upp mig och släppa in folk på livet? Jag vet ju hur det slutar. Samma visa varje gång.

Nu är det fan slut på det. Jag orkar inte mer. Folk kan dra åt helvete. Ni behöver inte höra av er till mig för att man "ska" göra det. Jag vet vilka som är mina vänner och alla andra kan flyga och fara.

Och dom som inte står för vad dom tycker och tänker och vill... Dom har jag inte mycket för.