Organdonation
När ni läser, tänk på att alla människor har rätt till sina åsikter och det bör respekteras. Men en diskussion är alltid välkommet.
Jag ryser till i hela kroppen när jag hör eller tänker på organdonation.
Jag kommer ihåg när jag såg en lapp i Brorsans plånbok när jag var yngre. En röd/grön lapp med orden Ja och Nej.
Jag läste på lappen och såg att det stod någonting i stil med "Har du bestämt dig?" Jag trodde först att det var inför något val men blev ändå nyfiken. Organdonation. Vad fasiken är det? undrade jag då.
Jag har funderat mycket på det med att donera sina organ när man dör. Huruvida jag vill det eller inte.
Jag har kommit fram till att jag vill verkligen inte donera mina organ. Jag må låta egoistisk men till mitt försvar vill jag heller inte ta emot ett organ från någon annan.
Jag ansér att mina organ är mina organ och blir jag så sjuk att jag skulle behöva en donation så låt mig hellre dö, Ödet bestämmer det i så fall. Jag kan låna ut pengar, kläder, skor och materiella saker. Men vid mina organ tar det tvärstopp.
I mitt hjärta finns ju all den kärlek jag har fått och gett till mina nära och kära under hela mitt liv. Det vill jag ha med mig i alla evighet, kärlek klarar jag mig inte utan.
Jag ser inte ner på folk som väljer att donera eller tar emot organ. Jag ser upp till dom för deras mod att göra så.
Men för mig är det omöjligt.
Har jag väckt någon tanke hos dig? Kanske aggressivitet eller kanske tycker du samma som jag?
Skriv vad du tycker och tänker!
Jag skulle kunna donera någon av mina organ om jag KUNDE till någon i familjen, tex Camilla eller barnen. Men annars skulle jag aldrig göra det. Även när jag är död så skulle jag inte vilja det. Men det är rätt bra fråga du ställer eftersom när man väl är död så spelar kroppen inte så mkt roll längre. Vad gör det om man blir uppstyckad och ihop lappad utan organ när man begravs? Jag kommer inte donera organ (men donerar gärna om någon anhörig blir svårt sjuk) och jag vill kremeras. Intressant blogg !
Säger som Sokrates, släng mig i ett dike när jag är död. Faktum är, man bryr sig inte vidare mycket efter sin död, vad som sker sin kropp. Lite poängen med att vara död :)
jag e med i organregistret. donerar vävnader o organ, förutom hjärtat. Som du sa är ju upp till var o en.
ovan / Jen.
För det, och Anna sitter verkligen kärleken i hjärtat och inte i själen? Och själen finns väl inte kvar i kroppen när du dör? Men du får ju naturligtvis göra som du vill med dina organ. Puss
Jag vill inte donera mina orgoan..
Tänk om det finns ett liv efter döden..
Då kanske jag aldrig får uppleva det för att jag donerade bort tex mitt hjärta när jag dog..
Så jag säger nej till donation..
Vist om det är någon i familjen som behöver hjälp då får jag nog tänka minst två gånger..
/Lina
Tycker att din blogg är jätte spännande när du tar upp saker som detta. När man ska donera organ så får man inte donera om man inte ligger i respirator när döden inträffar. En person som dör en normal död får inte donera sina organ. Jag har anmält mig dom får plocka hur dom vill. Dom får plocka hjärta lever njurar osv men inte mina ögon för där speglar sig själen. Även fast du inte vill donera så anmäl dig till registret att du inte vill donera så att om du skulle dö att dina anhöriga vet vad du vill efter att ditt liv tagit slut.. Och som Lina säger att om det kommer ett liv efter döden? det har jag mde tänkt på säkert 10000 gånger men har kommit fram till att varför tänka på ett liv efter döden när du lever ditt nu och ist för att tänka på ett annat liv lev ditt nu varande liv fullt ut så att man känner att man har gjort allt man ska.. //Sara
Nej jag vill inte donera bort mina organ. Tänk om jag faktist behöver de när jag är död! Skiter i vad folk säger att när man är död så är man. Inte jag iallafall. Jag skulle ta emot organ om jag levde och ge bort organ när jag lever. Men då ger jag ju bort organ som jag inte behöver å klarar mig utan! Därför har jag skrivit in mig i donationsverket att jag inte vill ge bort min organ!
