Eh. Okej.. Vet inte riktigt hur jag ska smälta detta. Det var ju helt annorlunda när det gällde oss.. Då var alla så jävla emot det. Jag vet varken ut eller in längre.. Känns som att alla lemmar på kropper är vridna och inte alls sitter som dom ska. Blir galen på att inte veta vad som ska hända med mitt liv. För 1 år sedan hade jag koll på allt och visste vad som skulle hända varje minut som gick men nu?

Borde nästan lägga in mig snart känns det som.

Var 5 timmar på akuten inatt. Mulla ramlade ner från ett staket i Kisa och fick stans jack i huvudet. Så där låg vi på en brits som inte var större än 60cm... Men mysigt hade vi :D

Nä.. Om man kanske skulle sova.. Det har varit brist på den varan de senaste nätterna.

Pappa, jag vet att det är du som är här hos mig. Jag lovar dig att allt kommer bli bra. Kanske inte imorgon eller i övermorgon. Men bra kommer det att bli!

Jag älskar dig ännu mer för att du är med mig från den andra sidan. Jag uppskattar alla dina försök till att få uppmärksamhet. Jag känner när du lägger din hand på min axel och jag kan vid vissa tillfällen känna din doft så tydligt att jag är tvärsäker på att du är här!