Min älskade Psykolog sa till mig för 2 år sedan: Det blir alltid som det ska, även om vägen dit är jobbig och gör ont, blir det alltid som det ska.
Jag undrar fan om det stämmer? Ibland känns allting så otroligt hopplöst, som att det inte finns något ljus i tunneln jag kryper igenom, för just nu går jag inte rakryggad henom livet.

Så mycket som jag ångrar men aldrig kommer kunna ordna upp igen. Hur mycket jag än vill, så är det helt hopplöst. Jag pratar mycket om att jag mår bra och att allting är helt underbart, att mina beslut var det bästa för mig. Just då var de kanske det. Men hade jag kollat lite mer långsiktigt hade även jag förstått att jag skulle bli galen av resultatet.

Varför kunde inte jag få en normal uppväxt? Jag klagar inte på mina föräldrar, för dom har gett mig allt jag viljat ha, jag klagar på de felaktiga beslut jag tog redan då. Jag har en människa att på tacka, på något sjukt och vridet sätt. Men utan honom hade jag inte varit den jag är idag. Jag hade i o f varit mindre trasig men jag hade haft mycket mindre erfarenheter att räkna med. Så Tack ska du ha.

Den enes död, den andres bröd heter det om jag inte minns helt fel. Och det blev det ju. Det kommer bli då i mitt liv ett antal gånger till känns det som just nu. Men jag vet inte om jag orkar med sånt mer?!
Jag önskar så att jag kan hitta den människa som är rätt för mig. Den som jag kommer leva med genom hela livet. Denna gången ska jag inte leta. Kärleken tar tid, så det ska jag ge den!

Under ett samtal med Veronica idag kom jag fram till följande:
Jag tror inte att jag saknar -----, jag tror bara att det är så att jag är rädd för ensamheten. Jag har ju inte varit ensam på 5 år. Jag törstar efter uppmärksamhet, så det är nog därför jag TROR att jag saknar honom.
Jag saknar någon att krypa upp jämte när det väl gäller.

Det stämmer nog. Jag ska förinta alla tankar och amma hjärnan med nya sunda!

Hade det inte varit för mina underbara vänner hade jag nog gått under! Jag får krypa upp och mysa med er!
Mulla, Elin, Goggo, Carrn, Jen, Emma, Maria 1+2 och Tuba!

Eva Wahlund! You are the Shit!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kom att tänka på min Underbara vän Tuba! Här sitter jag och klagar medans det finns andra med större problem!
Ni kanske känner igen henne från diverse dags-/kvällstidningar.
Hon är min Hjälte! Så mycket bus vi har gjort i våra dagar!

Jag är stolt över dig! Över allt du har åstadkommit!
Jag vet att det år svårt, det har vi pratat om. Men jag lovar dig att innerst inne finns din livsglädje kvar!
Jag ska hjälpa dig! Jag älskar dig gumman! Det vet du!

                                                                        Seni Seviyorum!