Jag vet att många har haft det 100 gånger värre än jag, du behöver inte påminna mig.
Jag mår redan tillräckligt dåligt.
Jag tar mig ur saker på mitt sätt. Det kanske tar tid, men jag tar mig ur!

Under vårat samtal ville jag bara gråta!
Du litar inte på att jag klarar mig, det verkar som om du tror att jag är helt dum i huvudet. Men det är jag inte.
Jag har överlevt i 21 år och kommer förhoppningsvis klara mig i 21 år till, minst.

Just nu behöver jag inte dig. På något sätt trycker du bara ner min självkänsla.

Jag älskar dig så innerligt, men det blir bara så fel!