Upptäckte när jag skulle gå ut med hundarna att det snöar ute. Jippie!
När man börjar tänka så drar ju tankarna lätt iväg och till slut kommer man inte på vad det var man tänkte på först, vilket hände mig när jag var ute.
Tankarna bubblade och tillslut var jag framme vid Edward Scissorhand. Ni vet Johnny Depp spelar en människa som har blivit ihopsatt av en vetenskapsman och istället för fingrar har han saxar, därav efternamnet. När jag kollade på den första gången blev jag livrädd för honom. Jag tyckte han var riktigt äcklig.
Såg den inte igen på några år och glömde av hur äcklig jag tyckte han var, tills jag en dag såg den hemma hos min älskade Emma Södergren, och då kom allt tillbaka igen. Men allt efter filmen gick upptäckte jag att jag tyckte synd om honom och tänkte att jag inte längre skulle vara rädd för honom. Det gick bra fram tills att jag skulle gå hem. Det var mörkt ute och det snöade. För er som inte vet så var det Edward som gjorde snön genom att göra isskulpturer och det han klippte bort snöade ner på staden. Jag har nog aldrig gått hem så fort som jag gjorde den kvällen... Jag har gått fort hem till Emma, av någon konstig anledning så åskade det varje jävla gång jag skulle gå dit en hel sommar. Och Anna the blond hade ett paraply. Inte så smidigt när åskan var mitt över... Familjen Södergren hade riktigt roligt åt det varje gång jag kom och var helt dyngsur och fick låna Sara's kläder varje gång.

Kom ifrån ämnet lite, men som sagt; när tankarna väl har börjat...

Det jag ville få fram är först och främst att det snöar ute, undrar om det kommer ligga på marken imorgon när jag ska till jobbet.
För det andra så har jag fortfarande inte kommit över min rädsla för Edward och kommer tack vare det ligga sömnlös inatt eller drömma riktigt äckliga drömmar om karlar med saxhänder.