Det är längesedan sist jag skrev. Livet har tagit många svängar sedan dess.
Vi hade alla hopp om att du skulle klara dig! Du var den som var mest positiv. Vi andra blev positiva av din positivitet! Den 8 Juni kommer jag aldrig glömma.. Efter 3 timmar i en bil för att kunna hälsa på er fick jag ett besked som slog mig i ansiktet.
- Pappa har inte lång tid kvar. Sa mamma. Jag visste inte vad jag skulle göra.. Skratta eller gråta. Chocken la sig fort, jag förstod inte, har fortfarande inte förstått.

Den 12 Juni fick Mattias tid för tatuering. Han skulle tatuera in ordet "pappa" på armen. Som du själv hade skrivit. Det tog lång tid för dig att skriva och många försök. Men till slut gick det.
Tatueraren var sjuk just då så det fick bli dagen efter.
Vi hälsade på dig. Du sov. Du hade varit nersövd i ett dygn. Du fäktade med armarna och benen. Vad var det du ville ha? Du sträkte dig efter någonting. Men vad? Jag får en sån klump i halsen när jag tänker på det.
Du vaknade till och ville ha vatten. Men du kunde inte dricka. Du var alldelles för groggy. Du tittade på mig. Jag kommer fortfarande ihåg din blick. Den var tom. Kanske hade du redan då checkat ut? Jag kommer ihåg vad du sa till mig innan jag gick: Jag älskar dig! Du sa samma sak till Mattias. Sen somnade du på nytt.

Den 13 Juni skulle tatueringen äntligen bli av! Mattias, Jag, Niklas, Maria och Rille begav oss till tatueraren. Det började med att bara Mattias skulle tatuera sig. Det slutade med att alla barnen gjorde det!
Vi åkte upp till sjukhuset. Vi visade dig och mamma. Du sov ännu. Men jag vet att du hörde att vi sa det. Du tyckte inte om tatueringar. Men den vet jag att du hade gillat *ler*.
Vi åkte hem vid 5, halv 6 tiden. Men nästan precis när vi kom hem ville jag åka tillbaka.. Jag ville inte att mamma skulle sitta där själv om det skulle vara så att tiden var inne. Rille och Mattias åkte iväg men jag manade dom att komma hem fort igen, så jag kunde åka till dig! 
Jag diskade och ringde Emma. Jag hann precis säga till henne att jag skulle upp till dig, när jag såg mammas bil rulla in på uppfarten. 
- Jag ringer dig snart Emma. Sa jag och la på. Jag visste att det var över. Mamma hade sagt att hon inte skulle åka hem innan det var slut. 
- Han har somnat in nu. kommer jag ihåg att hon sa. 

I nästa sekund står vi ute vid bilarna. Vi skulle upp och titta på dig.  
Vi hade packat ner dina kläder som vi viste att du tyckte om.
Vi kom in i salen som du låg i. Det såg inte ut som en sjukhussal. Det var så fint. Du var så fin!
Vi satt länge inne i salen. Grät, pratade med dig och tröstade varandra. Jag satt vid dina fötter, kollade hela tiden på på din bröstkorg, men den flyttades inte. Jag kommer ihåg allting så tydligt. Du var så vacker!

Jag saknar dig Pappa! Du är en av de få människorna som betyder mest för mig!
Jag älskar dig! Det kommer jag alltid göra!

Jen -. Tack! Finns inga ord som kan beskriva hur mycket du betyder för mig! Vi är i samma båt! Och tillsammans ror vi den i land! Älskar dig!