Jag är försvunnen. Helt borta. Så känns det i alla fall. Har fastnat i det där tråkiga som kallas "vuxenlivet"; jobba, städa, diska, laga mat, betala räkningar, tvätta, sova och äta. Det är i princip det jag gör. Har min första lediga helg på 5 veckor nu. Det är inte helt fel. Det ska firas med att tvätta på fredag kväll. Så rolig är jag. Känns som att jag inte har tid med det jag vill göra; umgås med mina vänner, ta långpromenader med Tira och åka ner till mamma. Förhoppningsvis blir det ändring på det när sommarschemat är slut. Om jag inte får mer tider då....