Annas Julkalender!
Som utlovat.
1 December 2010
Vi börjar lite lätt, för att värma upp oss och träna magmusklerna lite inför vad som komma skall.
För några år sedan var jag och mina mamma inte vänner alls, inte så som vi är idag. Vi hade bråkat och jag bestämde mig för att rymma hemifrån. Det var vinter och kallt ute och jag brukade alltid ha nylonstrumpor, långkalsonger och vanliga byxor på mig förut. Jag drog på mig byxor fort för jag ville bara därifrån och skulle minsann gå hem till min dåvarande pojkvän, 7 km från mamma. Jag rusar ut ur dörren, och börjar springa, jag gömmer mig i skogen som en annan dåre, allt för att gömma mig för mamma, som är ute och letar efter mig med bilen. Jag tar de mest konstiga vägar hem till mitt ex men jag kunde inte undvika att gå genom själva Falkenberg. Till historian hör att klockan var runt 4 på eftermiddagen, alla gymnasieelever hade slutat och springer runt i affärerna och det är ju rusningstrafik ute. Jag upptäcker att alla jag möter tittar konstigt på mig och väldigt många vänder också på huvudet när vi har passerat varandra, jag tänkte att det måste vara för att jag har gråtit och det måste synas i ögonen. Det tar 20 minuter för mig att ta mig igenom stan och hem till mitt ex och när jag kommer hem till honom och tagit av mig skorna upptäcker jag att det är någonting som hänger ut genom byxbenet... Ett par nylonstrumpor med tillhörande trosor som hade fastnat i byxorna när jag i stundens vrede drog på mig dom.
Så jag har vandrat genom hela Falkenberg med ett par trosor inlindade i nylonstrumpor som en svans efter mig hela vägen.
Vi börjar lite lätt, för att värma upp oss och träna magmusklerna lite inför vad som komma skall.
För några år sedan var jag och mina mamma inte vänner alls, inte så som vi är idag. Vi hade bråkat och jag bestämde mig för att rymma hemifrån. Det var vinter och kallt ute och jag brukade alltid ha nylonstrumpor, långkalsonger och vanliga byxor på mig förut. Jag drog på mig byxor fort för jag ville bara därifrån och skulle minsann gå hem till min dåvarande pojkvän, 7 km från mamma. Jag rusar ut ur dörren, och börjar springa, jag gömmer mig i skogen som en annan dåre, allt för att gömma mig för mamma, som är ute och letar efter mig med bilen. Jag tar de mest konstiga vägar hem till mitt ex men jag kunde inte undvika att gå genom själva Falkenberg. Till historian hör att klockan var runt 4 på eftermiddagen, alla gymnasieelever hade slutat och springer runt i affärerna och det är ju rusningstrafik ute. Jag upptäcker att alla jag möter tittar konstigt på mig och väldigt många vänder också på huvudet när vi har passerat varandra, jag tänkte att det måste vara för att jag har gråtit och det måste synas i ögonen. Det tar 20 minuter för mig att ta mig igenom stan och hem till mitt ex och när jag kommer hem till honom och tagit av mig skorna upptäcker jag att det är någonting som hänger ut genom byxbenet... Ett par nylonstrumpor med tillhörande trosor som hade fastnat i byxorna när jag i stundens vrede drog på mig dom.
Så jag har vandrat genom hela Falkenberg med ett par trosor inlindade i nylonstrumpor som en svans efter mig hela vägen.
Kommentarer
Postat av: sundarii
V?! ÄR DET SANT ELLER? HAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHA! O my god.
Trackback
