Min första kärlek.
Ja, nu är ju frågan om det är den första kärleken jag kommer ihåg eller den jag har fått berättad för mig. Det är ju klart roligare att få läsa om den jag kommer ihåg, den är faktiskt ganska söt om jag får säga det själv.

Jag gick på ett dagis som var knutet till mammas jobb på Falcon, numera Carlsberg, eller jag tror det var knutet till det i alla fall, det låg precis jämte. Jag var äldst på dagis, jag gick där tills jag var 6 år och skulle börja lekis (från och till i alla fall, mamma födde ju lite barn emellanåt)
Där fanns en kille som var några månader yngre än jag, Christopher, och han var så snygg, och som tur är blev mina känslor besvarade. På trädgården på dagis hade dom en stor jordkällare med "utsikt" över silosarna som finns på Falcons område. Jag och Christopher brukade sitta där varje rast och prata om våran framtid. Vi pussades ofta och mycket och om jag inte minns helt fel så sa vi ofta att vi älskade varandra, för det gjorde vi, så som bara barn kan. Vi brukade prata om att vi båda skulle jobba på Carlsberg när han blev stora och våra barn skulle gå på samma dagis som vi gick på. Sen började vi på varsitt lekis och träffades inte på flera år. Jag var helt förkrossad när jag inte fick träffa honom mer, jag älskade ju honom. Så Christopher var min första kärlek, en sån kärlek som jag kommer ihåg än idag och som jag faktiskt kan sitta och le åt, för den var verkligen ärlig och fin.

Den första kärleken jag har fått förklarad för mig var när jag var 3 år. Jag var över öronen förälskad i mammas och pappas kompis Håkan. Mamma har förklarat för mig att jag ville vara jämte honom jämt och blev väldigt fnissig så fort han kom. Jag ville visa alla mina saker och visa honom hur duktig jag var. Jag var precis som en tonåring som var kär säger mamma. Håkan var 20 år äldre än mig så mina kärleksförklaringar blev aldrig besvarade.