Efter en lååååååång dag med mycket motgångar tänkte jag att jag skulle ta ut Tira i trädgården så hon får springa lite i den nyfallna snön. Det är ju aldrig någon ute vid denna tiden ändå så hon fick vara lös.
När vi är på väg mot dörren till trapphuset så öppnas den av en liten späd blond tjej och hennes pojkvän. Tira skäller och springer fram som en annan galning. Tjejen, som gick först, skrek till och stängde dörren snabbt som fan.
Jag sprang fram till Tira och drog tag i henne. Visade tydligt för henne, på samma sätt som jag alltid gör, att hon gjort någonting fel. Bad om ursäkt till paret som sa att det inte var någon fara, dom hade bara inte räknat med att möta en hund ute nu.

Jag kom att tänka på då att det är allt för sällan hundägare, vars hund precis har skällt på en eller liknande, ber om ursäkt. Det har hänt mig flertalet gånger att hundar springer fram och skäller. Ägaren tar tag i hunden, säger åt den, och sen går de därifrån. Precis som att det egentligen inte gjorde någonting. Jag vet att folk kan komma precis när som helst och att Tira mer än gärna skäller på folk och drar upp sin lilla ragg och tror att hon är farlig. Felet ligger helt hos mig som hundägare. Jag är väldigt noga med att be om ursäkt när Tira betér sig som en liten bitch. Tira brukar i vanliga fall vara väldigt duktig och lyssnar otroligt intensivt på mig när hon är lös ute på fältet. Vet inte om det kanske var för att detta är ju hennes hem. Hon vaktar ju. Ett betéende som jag måste ta ifrån henne. Vi är inte ensamma i detta trapphus.

Blir till att bli något hårdare på hennes skällande, på så väl andra hundar och människor. Det värsta är när hon skäller på hundar på TV. Skärpning matte Anna!