Jag har tänkt och funderat.
Jag är inte så bra på att upprätthålla kontakten med mina vänner hemma i Falkenberg, vilket jag har mycket dåligt samvete för. Jag har på senare tid inte hört av mig till så många här i Linköping heller, vilket har sina anledningar.
Jag har bestämt mig för att "rensa" bland mina vänner. Behålla dom som jag verkligen känner att jag älskar och vill ha kvar.

Jag vill inte vara någon som mina vänner ringer för att de inte har någon annan att ringa till, jag vill att de ringer till mig för att de vill prata med mig. Det kan vara skvaller eller vad fan som helst, bara det inte blir ett måste.
Jag vill inte vara någon som står som ett jävla bihang när jag följer med på någonting. Jag vill inte heller följa med på saker bara för att man måste ta med mig. Jag vill bli medbjuden för att jag är jag, jag behöver ingen empati utan vill bara bli uppskattad.
Jag vill inte att mina vänner ska tjata på mig att vi ska ses, bara för att vi inte har setts på en dag eller två.
Jag vill inte att det ska hända saker hela tiden. Jag vill kunna ta en fika hemma hos mina vänner och bara prata utan att det ska behöva vara pråligt. Jag vill kunna sitta och kolla på film under tystnad, jag vill kunna gå hem till mina vänner när jag känner för det utan att någon tjatar om det.

Jag vill kunna ringa mina vänner när jag behöver prata, när jag verkligen mår dåligt, och även om vi inte har pratat på ett tag så förstår dom.
Jag vill att mina vänner ska ringa mig när de behöver prata, för jag ställer alltid upp.

Jag lovar att jag ska bli bättre på att hålla kontakten men vill inte att det ska bli krystat.

Jag ska bli bättre på att hålla vad jag lovar men då måste jag börja säga nej till saker först för att verkligen kunna ta reda på vad jag vill. Säger jag nej så tjata inte. Vill jag göra någonting så berättar jag det när jag är redo.