Fru Forsman

Den 20 september 2013 blev vi ett. Jag och min älskade Michael gifte oss. Känns helt underbart och så rätt! Borgerligt med mamma och Maria som vittnen, Oskar var givetvis med, och mamma fick veta det 30 min innan själva vigselakten. I lördags blev det överraskningarnas dag på många sätt. Lillebror Tisse blev överraskad när han kom hit och upptäckte att hans flickvän satt i soffan. Gästerna som var här blev överraskade när mamma plockade fram tårtan där det stod "Nygifta" på, många fågelholkar och grattiskramar, och jag fick en riktig överraskning när min älskade storebror Niklas stod i våran hall, när jag trodde att han var hemma, för det var det han meddelat på morgonen när alla andra åkte hit. Dagen blev så lyckad och avslutades med tacos med hela min familj. Så nu får vi se lång tid det tar innan jag vänjer mig vid mitt nya efternamn och hur många gånger jag kommer skriva fel på saker. 


Första veckan

Då har vi bott i Johannelund i en vecka. Har väl inte riktigt kommit i ordning än så det är svårt att säga om man trivs eller inte men vi kommer nog trivas så fort vi fått upp lite tavlor och den andra lägenheten är städad och klar, tacka fan för den extra månaden! Imorgon ska vi upp till sjukhuset. På läkarundersökningen på BVC visade det sig att Oskar har ett litet blåljud på hjärtat så vi ska göra ett ultraljud och kolla så att allt står rätt till. Han är ju pigg och glad och växer som han ska så jag har inga tvivel på att det inte kommer gå bra, skönt bara att de verkligen kollar upp det. I övrigt växer han så det knakar. 7115 g och 62 cm var "domen" hos BVC förra veckan. Han babblar massor och har skrattat med riktigt skratt för första gången. Jag stod i köket och Micke bytte blöja. När jag kom med kameran i högsta hugg för att filma slutade han givetvis så jag kunde inte föreviga ögonblicket på film, så jag får förvara det i minnesbanken i hjärtat. Vad skulle jag gjort utan min älskade unge? Det är först nu som livet fått en riktig mening men jag är samtidigt glad över att jag väntade så länge som jag gjorde och att det blev med världens bästa pappa! 

Näe, tavlorna hänger inte upp sig själva så det är väl bara att sätta igång. 

RSS 2.0