Slut.

Nu lägger jag ner detta med att blogga. 

I en ideal värld är alla sams och vänner. I och med mitt sista inlägg ger jag en offentlig ursäkt till de jag sårat och förlåter de som sårat mig. Livet är för kort för att irritera sig på småsaker och vara långsint. Ta vara på tiden och varandra istället. Jag hoppas att de jag på något sätt har sårat någon gång kommer kunna förlåta mig och återuppbygga den relation vi hade, om vi haft någon relation. Och den som inte är redo att förlåta har i alla fall fått en ursäkt från mig. 


Lev livet fullt ut! 

2014!

God fortsättning på det nya året! Citerar en lite mindre intelligent människa någonstans i världen "Gott nytt år! Tänk att denna underbara jord vi lever på har funnits i hela 2014 år!" Ja det är inte lätt alla gånger. Julen firades nere hos mamma, lika mysigt och trevligt som vanligt. Nyår firades i Vikingstad hos familjen Marketeg/Klint tillsammans med dom, Emil och familjen Rudengren/Viman, även det lugnt och trevligt även om Oskar totalvägrade sova. Han fick vara med ute på balkongen och titta på fyrverkerierna i sin mammas famn, ordentligt påpälsad. 2014 kommer med massa roliga saker, hoppas jag. Det är året då Oskar ska fira sin första födelsedag, vi ska på kosläpp, hälsa på på Åsas skola och kolla på deras djur, åka till Kolmården, och 2014 är året då jag och min familj flyttar till Vikingstad. Jag vill ge Oskar lika trygg och underbar barndom och uppväxt som jag själv har haft och jag hoppas vi kan ge honom det. Sen trivs vi inte bra i lägenheten i Johannelund, Tira har svårt för trapporna och jag vill att hon ska klara av att gå upp till sitt hem efter en promenad. Varken jag eller Micke känner någon här medan vi båda har våra (i alla fall min) bästa vänner i Vikingstad, så jag ser väldigt mycket fram emot detta. 

Så nu lämnar jag 2013, och allt det hade med sig, bakom mig. De bra och lyckliga stunderna kommer jag för alltid spara i mitt minnesarkiv och de dåliga och tråkiga händelserna kommer jag kasta bort och glömma. Som inför varje nytt år är det nya tag och nya minnen som ska skapas. 

Jag hoppas att just Du som läser får ett 2014 fullt med glada färger, kärlek, lycka och allt du vill ha! 




Snart, snart, snart!

Snart är det första advent och jag får äntligen pynta hemma!! Det är nog det jag längtar efter mest på hela året!

Jag och Lina har startat en blogg, som förhoppningsvis snart kommer bli en hemsida, där vi kommer sälja stickade och virkade saker, ex strumpor, mössor, halsdukar och babyfiltar. Har en ide om att göra strumpor och mössor till förmån för Cancerfonden så min fråga är om någon skulle vara intresserad av att köpa det. Bloggen är fortfarande under konstruktion men besök den gärna om ni vill; http://lillagarnstugan.blogg.se Än så länge har vi inte kommit igång men snart kommer det bilder och texter om vårt arbete. Där kan du också skriva om du skulle vara intresserad av någonting :) Det är ju bara en hobbyverksamhet så leveranstider kan vara upp till en vecka men allting är handgjort och görs enligt önskemål.

Villkorslös kärlek!

Exakt 4 månader har gått sedan mitt liv verkligen fick en mening. Min älskade Oskar, Du ger mig villkorslös kärlek dagligen och jag vet inte hur jag har klarat mig utan dig i mitt liv. Mamma älskar dig oändligt! 


Fru Forsman

Den 20 september 2013 blev vi ett. Jag och min älskade Michael gifte oss. Känns helt underbart och så rätt! Borgerligt med mamma och Maria som vittnen, Oskar var givetvis med, och mamma fick veta det 30 min innan själva vigselakten. I lördags blev det överraskningarnas dag på många sätt. Lillebror Tisse blev överraskad när han kom hit och upptäckte att hans flickvän satt i soffan. Gästerna som var här blev överraskade när mamma plockade fram tårtan där det stod "Nygifta" på, många fågelholkar och grattiskramar, och jag fick en riktig överraskning när min älskade storebror Niklas stod i våran hall, när jag trodde att han var hemma, för det var det han meddelat på morgonen när alla andra åkte hit. Dagen blev så lyckad och avslutades med tacos med hela min familj. Så nu får vi se lång tid det tar innan jag vänjer mig vid mitt nya efternamn och hur många gånger jag kommer skriva fel på saker. 


Första veckan

Då har vi bott i Johannelund i en vecka. Har väl inte riktigt kommit i ordning än så det är svårt att säga om man trivs eller inte men vi kommer nog trivas så fort vi fått upp lite tavlor och den andra lägenheten är städad och klar, tacka fan för den extra månaden! Imorgon ska vi upp till sjukhuset. På läkarundersökningen på BVC visade det sig att Oskar har ett litet blåljud på hjärtat så vi ska göra ett ultraljud och kolla så att allt står rätt till. Han är ju pigg och glad och växer som han ska så jag har inga tvivel på att det inte kommer gå bra, skönt bara att de verkligen kollar upp det. I övrigt växer han så det knakar. 7115 g och 62 cm var "domen" hos BVC förra veckan. Han babblar massor och har skrattat med riktigt skratt för första gången. Jag stod i köket och Micke bytte blöja. När jag kom med kameran i högsta hugg för att filma slutade han givetvis så jag kunde inte föreviga ögonblicket på film, så jag får förvara det i minnesbanken i hjärtat. Vad skulle jag gjort utan min älskade unge? Det är först nu som livet fått en riktig mening men jag är samtidigt glad över att jag väntade så länge som jag gjorde och att det blev med världens bästa pappa! 

Näe, tavlorna hänger inte upp sig själva så det är väl bara att sätta igång. 

🎶Det går bättre och bättre dag för dag.🎶

Ja, som rubriken säger så går det bättre för varje dag som går. Vi har kommit in i någon sorts rytm och det märks tydligt på hela familjen. Oskar är glad, skrattar och ler större delen av tiden. Han gråter/skriker alldeles lagom (till skillnad från förra inlägget), han äter inte lika stora mängder som förut utan nöjer sig med den "rekommenderade" mängden. Han sover som han ska och allt är just nu hur bra som helst. Det märks att han är mycket mer "med" nu än vad han var innan. Finns inget underbarare än när man böjer sig över honom när han ligger i sängen/babysittern och han lägger på sitt största leende när han inser att det faktiskt är mamma som tittar på honom. Det är fortfarande lite jobbigt att han ska äta 1-2 gånger varje natt men jag är så inställd nu på att jag ska gå upp var 3e-4e timma på nätterna så det går ganska bra.
Håller fortfarande på att försöka städa lägenheten ordentligt. Har städat köket, hallen och badrummet en gång i veckan senaste månaden men aldrig tagit mig för att köra igenom sovrummet eller vardagsrummet. Hade bestämt att det skulle göras idag men nu sitter jag här i soffan och vardagsrummet ser ut som ett bombnedslag. Samtidigt så får jag inte über ångest för det heller. Vi flyttar om lite drygt 2 veckor så det har börjat packas lite smått så det står kartonger i hallen och vardagsrummet men det stör inte mig lika mycket som det hade gjort för ett år sedan. Det bästa är att vi har gamla och nya lägenheten samtidigt i en månad så jag hinner fixa alla småsaker i nya lägenheten innan de stora möblerna kommer och jag har tid på mig att flyttstäda :)


De envisas kamp

Mamma åkte hem igår, och det kändes genast tungt i hjärtat. Hur ska jag klara mig utan henne? Det har varit så otroligt skönt att ha henne här och den hjälp vi har fått är ovärderlig. Inatt sov Oskar ganska bra, vaknade bara för mat en gång och det uppskattades. Gick upp vid 10 och kände mig riktigt utvilad. Åt frukost och väntade på att Micke skulle vakna, vilket han inte gjorde. Timmarna gick och jag upptäckte att Oskar var något gnälligare än vanligt men tänkte inte mycket mer på det. Vid 15 hade Micke fortfarande inte gått upp och jag började bli lite lätt irriterad. Bestämde mig för att ta en promenad. Himlen var ju lagomt grå så jag bestämde att regnskyddet skulle hämtas i bilen. Kånkade ner vagn, barn och hund, promenerade bort till bilen och hämtade skyddet och tur var det för 10 minuter in i promenaden började det regna. Ett riktigt skönt sommar regn så jag fortsatte gå. In i rydsskogen och omfamnas av den rena härliga luft som konstigt nog är där inne. Känns ju som att det borde vara lika tjock luft som i skägget då bilarna kör väldigt nära runt hela skogen. Tira var så duktig och gick fot hela vägen även om flexikopplet och jag tillät henne att gå de 5 meterna som linan räcker. Nästan hemma vaknade Oskar till men somnade om ganska snabbt efter att ha fått en liten påfyllning i magen. Ställde ner vagnen i förrådet eftersom jag inte använder den uppe i lägenheten längre. Kånka upp på barn och hund (Tira fick givetvis gå själv). Kl är 16.30 när vi kom hem, så lite mer än en timmas promenad fick vi, och Micke ligger fortfarande och sover... Irritationen kom tillbaka. Hur väcker man en sjusovare bäst utan att gå fram och väcka den? Jo, man börjar smälla igen dörrar och gå med bestämda steg i lägenheten så budskapet garanterat går fram. Och jag lyckades för 16.45 klev han upp. Oskars gnällighet kom tillbaka efter en stund. Kl 19 var det dags för mat igen men det dög inte att ligga ner och äta, nej nej utan sitta upp i mammas famn var hans melodi. Sen dög inte maten heller, märk då att han hade varit vaken sedan vi kom hem från promenaden. Han somnade i 5 minuter men så fort vi la ner honom vaknade han och gallskrek. Gick igenom "checklistan" med torr blöja, mätt, inte för varmt och inte för kallt men ingenting dög. Vi turades om att gå runt och vagga honom men det hjälpte inte. Satt ner och vyssjade, det funkade inte heller. Lade honom mage mot mage i halvsittande läge men det dög inte. Testade båda napparna (utifall de kanske smakar olika ;)) men det dög inte för herrn heller. Det var knappt att han kunde hålla uppe ögonen men skrika skulle han minsann göra. Efter 1 timma lindade jag in honom i en filt, kröp upp i soffan och satt och vaggade och sjöng, med låg röst, i hans öra och efter 45 minuter somnade han. Livrädd för att han skulle vakna igen satt jag kvar i samma ställning i 30 min. Lade ner honom i babysittern och där ligger han nu, 3 timmar senare, och sover fortfarande som en liten gris. Tänk att någon så liten och oskyldig kan göra en så knäpp och skogstokig!


Kärlek.

Finns det något mer rofyllt än att titta på sitt fridfulla, sovande barn?

(Det är nog oavgjort med när pojkvännen är nybajsad men en fet snus under läppen sittandes vid datorn med en öl)


Så här gick det till.

Vaknade vid 6 tiden onsdagen den 12 juni och var fly förbannad. Micke stängde inte av sitt alarm utan snoozade bara. Försökte väcka honom men utan resultat och efter att ha legat och blivit mer irriterad i 30 min var det dags för toabesök. Sätter mig upp på sängkanten och känner, och hör, hur det knakar till i magen och helt plötsligt så rinner det. Första tanken var att jag kissat ner mig men kom sen att tänka på att det kunde vara vattnet eller slemproppen. Sekunderna efter knaket började det göra ont och misstankarna om att det var vattnet blev större eftersom det inte slutade rinna så jag tog helt enkelt en handduk och la i trosorna. Går ut på balkongen där Micke sitter och han tittar på mig och säger: Kan du inte klämma ut ungen nu så jag får vara lite ledig? Jag svarade att jag tror att det är på gång för vattnet antagligen gått. Han svarar inte utan fortsätter röka och jag går in och lägger mig igen. Kl 7 kommer han in och pussar på mig för han ska åka och jobba, då ligger jag med armen över ansiktet och har fruktansvärt ont. Han går utanför dörren och jag ligger kvar i sängen. Efter en stund skickar jag iväg ett sms till lillasyster och frågar om hon jobbar. Fick till svar att hon börjar kl 13. Skrev att mitt vatten antagligen hade gått och hon skrev att hon kommer till mig nu. Det tog inte lång tid innan hon stod i mitt sovrum där jag försökte vila. Ringde förlossningen vid 8 tiden och fick en tid kl 19 samma kväll. Malin körde ut Tira till Vikingstad där det var bestämt att hon skulle vara. När Malin var borta försökte jag äta lite youghurt. Efter frukosten gick jag ut på balkongen för att röka men känner hur illa jag mår. Springer in på toaletten, hinner på något konstigt sätt göra i ordning en hink, går in och sätter mig på sängen innan jag kaskad kräks. Den tiden Malin var borta kändes som flera timmar (har ingen aning om hur länge hon egentligen var borta) men när hon kommer tillbaka kan jag inte ligga still och har fruktansvärt ont. Eftersom jag inte kan prata själv får Malin ringa till förlossningen, vid 9.30 och prata med dom. Dom säger att vi får komma upp direkt. Ringer till Micke och berättar att vi kommer och hämtar honom. Packar klart väskan som jag "hinner göra senare" som det hetat i en veckas tid. Malin går och hämtar bilen och jag försöker ta mig bort till parkeringen. Väl i bilen åker vi och hämtar Micke, han skrattar åt min smärta när vi sitter i bilen för han är så skadeglad. Givetvis ska varenda rödljus bli rött också och jag kan inte sitta still. På akuten fick jag en rullstol och snällt ta en kölapp och vänta på min tur. Sitter med värkar i en rullstol och får VÄNTA! Blev skogstokig och skrek att jag minsann inte ska behöva vänta, vilket jävla dåligt system. Fick dock inte vänta så länge utan blev insläppt och kom upp på förlossningen. Fick ett rum och ctg togs och undersökning gjordes, jag var 6 cm öppen. Barnmorskan gick ut ur rummet men kom tillbaka efter 10 min och sa att jag haft 4 värkar på 10 min och att jag absolut inte fick åka hem. Det var nog min största rädsla, att behöva åka hem och att det skulle dra ut på tiden. Hon frågade vad jag ville ha för smärtlindring och jag svarade: Lustgas och epidural. Epiduralen fick jag ganska omgående eftersom narkosläkaren var uppe på avdelningen. Det var en av de mest obehagliga saker jag någonsin gjort. Det knakade i hela ryggraden och det kändes som att hon grävde med spade, det var verkligen inte värt det eftersom den inte höll speciellt länge. Lustgasen fick jag snabba instruktioner på och började andas direkt i nästa värk. I 30 min var jag nästintill smärtfri men sen var smärtan olidlig igen, epiduralen hade släppt eftersom jag var för öppen för att den skulle värka. Vid 13.30 tiden ville barnmorskan att jag skulle ställa mig upp för att bebisen skulle åka ner mer i födelsekanalen. Micke fick agera ståbord i knappa minuten innan det började göra jätte ont, jag nästan slängde mig på sängen och slet tag i lustgasen. De började ta bort fotänden på sängen och sätta dit "gynekologbenen" de få minuterna dom gjorde det på kändes som flera timmar och jag tog lite för mycket lustgas och vips; så var jag med i ledmotivet till "Duck Tales" (jag trodde för en stund att jag dog) när jag vaknade till igen fick jag en tillsägelse att bara ta lustgasen när jag hade värkar, jag löd barnmorskan blindt efter det. Jag skrev rätt ut att jag trodde att jag skulle dö, bad dem snitta mig och att jag inte orkar mer. 13.44 började krystvärkarna och jag trodde jag skulle skita ner mig, vilket jag också gjorde sköterskorna medvetna om. Smärtorna blev intensivare och jag ville bara slå på något eller ställa mig upp och åka hem, inget av de var något alternativ. Kl 14.01 frågade dom om jag ville känna på huvudet, Nej för fan! Blev mitt svar och kl 14.02 kom den ut. Dom la bebisen direkt på bröstet och smärtan var som bortblåst. Eller ja, nästan i alla fall. Både jag och Micke grät. Vi tittade på vårat barn, så otroligt vacker, men blev fundersamma över vad för sort det var. Micke lyfte på filten och blev om möjligt mer tårögd när han sa att det var en pojke. Moderkakan kom ut snabbt och lätt och ingen av oss ville titta på den. Sen låg vi bara och myste med vår 49 cm långa och 3390 gram lätta Oskar.


Fredag!!

Idag är det fredag, tjallalalala! I 20 minuter till i alla fall. Mina prinsar och min prinsessa ligger och sover medan jag sitter och tittar på Con Air, ganska bra film faktiskt. Har tänt lite värmeljus också för att få upp lite stämning. Första inlägget sedan Oskar kom till välden, Japp en Oskar blev det, och jag har inte riktigt greppat att jag är mamma och ska ansvara för hans liv och välmående för resten av mitt liv. Han är ju bara 16 dagar gammal så jag har ju tid på mig att vänja mig som tur är. Vet inte om
Någon som läser är intresserad av förlossningsberättelsen, isf får ni säga till så får jag ta och skriva den helt enkelt :) Min lilla Tira är så duktig trots att hon numera får dela mammas uppmärksamhet med någon annan, rättvis uppdelning kan jag inte påstå att det är heller, den ligger på typ 75/25 eller 20/80 vilket gör ont i mammahjärtat men så snart lilleman vill sova i vagnen så ska vi börja ta långpromenader vilket ska bli otroligt skönt!
Näe, ska njuta lite av tystnaden som råder och förhoppningsvis kolla klart på filmen innan mjölkbaren ska vara redo igen.


Dags att lugna ner tempot något?

Vecka 39+1 idag, alltså i vecka 40. Nu är det inte ett dugg roligt att vara på tjocken längre, SNÄLLA BEBIS KOM NUUUUU, gärna nyss. Har varit full rulle hela veckan känns det som. I torsdags var jag och Micke en sväng i Norrköping, han fick inhandlat nya hörlurar och jag ett regnskydd till barnvagnen. På kvällen åkte vi ut till Vikingstad och grillade. I fredags var det väl ganska lugnt tror jag, kommer inte ihåg att jag gjorde mer än städade (som vanligt). I går var vi en sväng på Biltema och köpte nya däck till Mickes cykel, vilket var mer än behövligt då första bästa sten skulle kunna vara en dödsfälla för de stackars däcken som satt på. Sen åkte jag in till stan och käkade plankstek på Hamlet. Varför är man inte gjord av pengar så man kan äta det varje dag?! Idag har jag och Micke varit på smultronstället och käkat en jävla massa glass i spöregn. Deras uteservering var full och vi hade Tira med oss så vi stod under ett träd och huttrade. Sen när vi kom hem åkte jag till lillasyster och hjälpte henne att få ordning på sitt kök, fint som snus blev det. Efter det blev det en sväng till Maxi för att köpa frukost till veckan som kommer. Körde igenom en nykterhetskontroll 3 gånger utan att vinkas åt sidan, väldigt rutinerat av mig tycker jag :) Sen hem och laga mat och plocka lite i köket som stinker sopor. Är något stopp i avloppet som jag tänkte lösa imorgon. Imorgon blir det en sväng med lillasyster så hon får göra klart sin tatuering på benet. Sen ska jag inhandla myggnät till barnvagnen. På torsdag kommer förhoppningsvis äldsta lillasystern upp och hälsar på. Ska bli kul att umgås med henne massor. På torsdag är det även 6 år sedan pappa gick bort så då blir det en sväng till minneslunden på Lilla Aska, lite långt att åka till pappas grav i Falkenberg, då tar man näst bästa. Om inte bebis planerar att titta ut just den dagen. Man vet ju aldrig. Näe, kroppen känns som om den är 80 år gammal. Stel och smärtsam. Blir till att lägga sig i sängen som sova lite :)


Juni!!

Äntligen är vi inne i Juni! Solen är framme och den har värmen med sig. Det är grönt överallt och det är bara 11 dagar kvar tills bebis är beräknad att komma till oss, du är SÅ efterlängtad! Håller tummarna på att den kanske vill ploppa ut i alla fall några dagar tidigare, denna veckan hade passat mig utmärkt för nu är ju allting redo och på plats. Vagn som underbara Lina och Jens köpte till oss! Babyskydd (bilbarnstol) som vi fått av älskade Mulla! Allt står bara och väntar. Väskan är packad till bebis, får ta tag i min någon dag snarast. Nu kom maten så nu blir att svulla!


Underbara vänner!

Jag har, efter mycket tänkande, kommit fram till att jag ju äldre jag blir är bättre på att välja vilka människor som gör gott i mitt liv och inte bara vara vänner med folk för att jag känner att jag måste som man gjorde när man var yngre. Jag har inte många vänner men de vänner jag har är speciella på sitt sätt och jag vet att jag kan lita på dom till 100%. Jag har alla olika sorters vänner och jag väljer själv vilka jag vill omge mig med. Jag har de jag har daglig kontakt med och som jag träffar ofta. Jag har de som jag träffar och pratar med ibland, men som är precis lika viktiga, och vi vet precis var vi har varandra. Jag har vänner som för inte alltför längesedan var någon slags ytligt bekant men som växer på mig mer och mer som jag känner att jag vill ha i mitt liv. Alla mina vänner är som sagt underbara och jag uppskattar ALLA precis lika mycket, hur mycket eller lite vi än pratar med varandra så vet jag att alla finns där för mig när det behövs precis som jag finns där för dom när det behövs, och det känns väldigt tryggt. Ni är betydelsefulla allihopa <3


Uppbunkring pågår!

Idag är det lönedag, för den som har missat det. Har sagt under hela graviditeten att när lönen/studiebidraget kommer i maj då ska här börjas handla salvor, blöjor, tvättlappar och allt annat som behövs när bebis väl är här. Det är ju bara 20 dagar kvar till BF så det är väl på tiden? Tog en sväng till Maxi innan för att ta en ordentlig titt på vad som finns och försöka klura ut vad som behövs. Det var fruktansvärt mycket folk på Maxi så min hjärna gick på högvarv. Blöjor är ju ett måste. Vilka ska man ha då? Libero? Pampers? ICAs egna? Vilket jävla virrvarr av blöjor det finns, sånt man inte tänker på innan det väl är dags. Ju längre jag stod där ju mer kom panikångesten så jag grabbade tag i ett paket Libero storlek 1, ifall vi skulle få en liten bebis och skulle bebisen bli stor, ja då får jag väl skänka bort dom till någon som har en liten bebis. De 40kr som paketet kostade kan jag bjuda på. Sen gick jag vidare till salvor och krämer. Vad fan behöver man där ifrån?! Jag har två flaskor babyolja, så det får räcka tills jag åker ner till GeKås eller någon annan gör det. Har också en babykräm som är mjukgörande. Alltså behöver jag någonting till röda små rumpor. Zink salva slank ner i korgen, den kommer säkert till användning. Sen vill inte jag använda tvättservetter när vi är hemma. Känner att vanligt vatten borde ju vara det bästa. På jobbet i Linghem använder de flesta pensionärer ICAs tvättlappar i "skummgummi" (vet att det inte är skumgummi men kommer inte på vad materialet heter) och det funkar ypperligt på pensionärsrumpor så varför skulle det inte funka på bebisrumpor? 2 såna paket blev det. Sen tog ångesten över och jag gick till kassan, genomsvettig och en erfarenhet rikare. Hädanefter blir det till att handla tidigt på morgnarna, sent på kvällarna eller de dagar när löneruschen har lagt sig. Men som rubriken lyder: nu har jag börjat bunkra upp, sakta men säkert. Nu ska här bara organiserad lite så alla oöppnade paket ligger på ett och samma ställe så jag vet var jag har allt.