Jag vet seriöst inte vart jag gör fel, vart det glider isär. Jag försöker ständigt varje dag att få det att fungera. Jag smyger på tå för att inte "trycka på någon knapp" men hur jag än gör börjar öronen ryka och och blicken blir svart, jag orkar snart inte längre. Du säger dig vara vuxen, gör då vuxna val och ta ansvar för dig själv. Du får mig att känna mig som en 5 åring när du drar igång och jag blir bara mindre och mindre. Jag försöker prata med dig men det funkar inte. Jag vill att det ska fungera, jag vill hjälpa dig och stötta dig genom ditt liv men jag vill inte att du ska glida genom det, för verkligheten är ingen dans på rosor. Jag vet att genom att hjälpa dig med allt du behöver så gör jag dig en björntjänst och du lär dig aldrig själv. Hur vet jag det? Jag har själv varit där. Livet är hårt och jag kommer gå vid din sida tills den dagen jag tar mitt sista andetag, jag vill då att du ska veta att du är en av få utvalda mitt hjärta alltid har slagit för. Jag älskar dig, av hela mitt hjärta.