Kollar på Lars Winnerbäck's dokumentär från i somras och är helt fast. Jag var på den konserten och drömmer mig tillbaka. Så underbart det var. Helt perfekt. Jag glömde av allt folk runtomkring mig, just då fanns bara jag, Lars och hans underbara musik. Jag njöt av varje sekund han stod på scenen. Så fort han gick av och vi var på väg ut försvann mitt lyckorus och jag var tillbaka i min vardag, min verklighet. Fan vad jag ville ha det så mycket bättre just då jag förtjänade bättre, det jag har nu är underbart och jag vill inte ha det på något annat sätt. Jag trivs.

Tom och Heike har precis åkt hem och lämnat mig och Evo ensamma kvar. Tira är i Uppsala, jag tröstar mig med choklad-/vaniljpudding från Lidl. Riktigt gott, är inte ett stort fan av chokladpudding men med lite vanilj i var det helt okej.
Imorgon är det måndag igen. Tillbaka till tråkvardagen. Längtar redan till nästa helg. Men jag måste nog lära mig att ta vara på min egen tid och veckodagarna mer. Kommer ju givetvis uppskatta mina helger mer då. Invecklat det där.

Har idag suttit och funderat på hur jag ska göra med mina älskade vovvar nu när jag flyttar, sälja blir det inte tal om. Fodervärd är någonting som står högt upp på listan. Jag vill inte lämna dom ensamma så många timmar per dag. Det är inte snällt mot dom. Har knåpat på ett litet avtal med idag så att allt går rätt till. Så mina regler följs. Det är ju ingenting som bara kommer ske under 1-2 veckor utan det kommer ju bli under en relativt lång period. Det gör ont att behöva göra så, men jag ser ju hellre att dom har det bra med någon på dagarna än att jag ska vara tjurskallig och ha dom hemma bara för att det är mina hundar. Fast det kommer ju bli till någon som både jag och hundarna känner. Dom ska inte behöva komma till någon ny, det ska vara till någon jag litar på.

Det var dagens tankar det. Nu ska jag äta klart min choklad-/vaniljpudding och sen ska jag vänta på att min andra pudding ska höra av sig så jag kan sova lugnt och tryggt inatt.