Vilken fråga.
Kärlek för mig är så otroligt många saker, det kan ta sig form på så måna olika sätt.
Kärlek i stort är för mig att tycka om någon. Det pirrar lite extra i magen när det handlar om kärlek mellan 2 partner.
Usch vilken svår fråga. Jag tror att jag har ganska svårt att visa kärlek, jag är nog ganska tillbakadragen när det gäller kärlekskänslor till en viss del.

Kärlek finns i alla förhållanden. Jag ser det som så att om du hatar någon så älskar du den människan också på något konstigt sätt. Hat och kärlek är så nära varandra känslomässigt.
Jag har varit med om mycket skit i mitt liv och har fått frågan många gånger; "Hatar du inte honom?"
Och mitt svar blir alltid detsamma: Nej. Jag känner absolut ingenting. Hatar man någon så finns det en känsla av kärlek till den också, tycker jag. Därför är jag likgiltig inför honom. Jag känner absolut ingenting.

Den största kärleken jag känner är gentemot min familj, den kärleken är obeskrivlig. Jag känner en annan sorts kärlek till mina kompisar och en sorts kärlek till Tira. Sen känner jag givetvis en speciell kärlek till Micke. En kärlek som jag inte riktigt än är redo att dela ut fullt ut. Det har att göra med att jag är så rädd för att bli sårad, för delar man ut kärlek så finns risken att man blir sårad på ett eller annat sätt.

(Julkalendern har pausat idag pga brist på historier. Ska läsa igenom dagböcker inatt för att kunna kompensera med 2 inlägg imorgon)