Nu är min bägare snart full. Inte den bägaren man brukar prata om, utan bägaren som innehåller allt man orkar med. Och just nu känns det som att det är lite för mycket. Är nog lite för snäll på jobbet. Tar åt mig tider och uppgifter som jag absolut inte orkar egentligen men när dom frågar kan jag inte säga nej. Jag vill ju inte riskera att inte få vara kvar till hösten eftersom jag verkligen behöver det. Varför kan jag inte bara säga ifrån? Jag försökte verkligen förklara för samordnaren idag att jag inte orkar mer men det verkade inte gå in så det var bara att le och se glad ut.

Imorgon åker jag hem till Skänninge. Har knappt varit där på hela sommaren så det är väl dags kan jag tänka mig. Behöver nog vara lite själv också, likaså gäller nog Baby. Man ska helt enkelt inte vara med varandra jämt.
Ska hämta kraft till att orka åka till Falkenberg nästa vecka. Jag älskar att åka ner till mamma men omständigheterna hade ju kunnat vara lite roligare tycker jag. Det är begravning. Förhoppningsvis så stannar jag lite längre än några dagar bara. Ska försöka vara nere i alla fall en vecka. Jobbar ju inte så det är ju ingen fara.

Nu är det snart höst också. Var ute och dog en promenad med Tira innan. Gick upp till Rydskogen och det var riktigt skönt. Det märks att luften börjar ändras nu. Väntar bara på att fägera på löven ska skifta i gult, rött och brunt. Sen blir det till att sitta och mysa med doftljus.