Då var vi där igen då.

Jaha, då har man velat lite till då och har kommit fram till ett beslut som jag är nöjd med. Huvudsaken är väl att jag mår bra. I alla fall när det handlar om mig. Jag måste lära mig att jag inte alltid bara kan se till alla andras lycka och välmående först. Jag tror jag har sagt så förut men jag säger det igen ändå. Lilla Anna på jobbet har varit ett riktigt bra bollplank också. Det blir lättare att prata med folk som inte känner en sedan innan.

På lördag blir det Norrköping. Vart medbjuden på krogen på lördag av Andrea. Hittar vi någon annan som kan köra på lördag funderar jag faktiskt på att åka in till stan och ta en dricka med henne och hennes kompisar. Trivs bra med henne på jobbet och hon är en rolig tjej så det kan ju inte skada. Hon verkar inte ha såna jobbiga kompisar heller så det kan nog bli riktigt bra. Vet inte hur det blir med det än. Norrköping först och främst.

Nu är klockan riktigt mycket och jag tänkte sova lite. Ska ringa till Elin Felin först och se om hon vill ta en nattcigg med mig först.

Kommentarer
Postat av: sundarii

Jag var så där förr, särskilt när jag var yngre. (nu känner jag mig skitgammal) Man gjorde allt för andras välmående och man försökte lösa andras problem.och till slut glömde jag bort mig själv och sa sällan nej för slippa konflikter. Man mår dåligt till slut och känner sig pressad.



Idag säger jag ifrån om jag verkligen inte vill. Jag kan bry mig fortfarande men gör det bara OM jag verkligen bryr mig om människan. Har en människa ett problem och behöver ett råd så kan jag komma med råd men följer inte människan rådet så skiter jag i allting och människan får inte då fråga efter om råd mer. Tar man inte emot ett råd och följer rådet så borde man inte be om råd.



Joo, jag vet att du är en sådan tjej som försöker göra allt för andras välmående men du kan inte göra det så länge till. Du måste tänka på dig själv oxå och inte glömma bort dig. Du har faktiskt ett liv och ta hand om den väl och SÄG NEJ när du inte vill. Ta inte hand om andras problem - visserligen kan man känna medlidande - men de får lösa det själva. Deras problem, deras ansvar.



Härligt att du börjar komma bra överens med kollegorna, då blir jobbet automatiskt roligare :)

KRAM!

2009-07-10 @ 08:09:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0