När tiden rinner och dagar försvinner, vandrar jag ensam under regnet från himlen.
Vinden viskar runtomkring mig, ensamheten ger mig rum att få tillbaka gamla minnen.
Jag lever dag efter dag kanske dags att ta nya kliv?
Ändra om mitt liv och låta mig göra mitt, ge mig chansen att bearbeta saker som jag alltid flytt.

För vart jag än går blir det alltid detsamma, ingen skillnad på de vägar jag vandrar.
Jag kan lova dig att en dag lyser solen, då blir jag en av dom som är lyckliga på jorden.
Koncentrera på målet, fokusera på livet.
Ge mig styrka att slå tillbaka innan tiden försvinner.
Ge mig minnen, ge mig kraft på nytt.
Jag behöver bara hopp för att få flaggan på topp.

Överallt jag ser vill inte tänka mer. Stannar upp och ber, vill inte sjunka mer.
Alla minnen tänder lågan, jag ger och jag ger, men vad får man?
Tittar ut över skog och mark, vart är jag på väg, vart ska jag någonstan?
Ensam är stark och vart jag än styr där ingen ser på kan jag gråta i smyg.
Överallt hör jag samma sak när löftena bryts vad har jag då kvar?
Tankarna snurraren kväll som den här. Jag varndrar på dit fötterna bär.