Skriver man här två dagar i rad då. Inte så längesedan jag var duktig och gjorde det men samtidigt känns det som en hel evighet.

Har precis varit ute och rökt, då slog det mig att det är inte sommar längre. Brukar inte sommaren hålla i sig lite längre än till halva september? Är det inte oktober som är första höstmånaden?
Det är ju VINTERKALLT ute och så oroar sig proffesorer för att det är för klimatet har blivit för varmt. Då har ni aldrig stått på en balkong i Linköping och rökt klockan 19.00 en tisdag kväll och nästan fryst röven av er!

Efter jobbet igår åkte jag hem till Annie där älsklingen var, vi var bjudna på Tacos vilket var riktigt mumsigt.
Var så förbannat trött bara så det blev inget mys hemma sen utan jag stupade rätt i säng och somnade.
Vaknade några gånger inatt av en liten Tira som gjorde intrång på min sida av sängen. Undrar varför hon väljer att ligga så tätt intill mig när hon kan ligga jämte Mange?

Evo har också blivit överdrivet mysig och ligger jätte gärna i sången på nätterna. Lite trångt med 2 hundar och 2 människor i en 140 säng.. Så nu är det bestämt att INGEN hund sover i sängen längre. (Fast när Evo är hos Husse Rille får Tira sova i sängen men säg inte det till Evo)

Längtar tills jag är hemma i sängen och myser undet mitt täcke!

Har börjat tänka på Pappa mer och mer för varje dag som går. Saknaden blir bara större och starkare och vissa dagar är jag så nedstämd att jag inte orkar någonting. Håller modet uppe för att inte få omgivningen på fall.
Håller helst mina tankar och funderingar för mig själv.
Jag skriver till Pappa i en bok ibland när saknaden är som mest. Jag vet att jag inte kommer få något skriftligt svar men det känns som att han kan läsa det ändå. Jag känner hans närvaro, ibland svagt och ibland jätte tydligt. Då blir jag varm i hela kroppen och det känns bra att han fortfarande har koll på oss.
Tiden med Pappa var alldeles för kort. Ville ju att han och mamma skulle bli gamla och grå tillsammans och ha huset fullt med barnbarn. Stackars lilla Ella som bara hade sin farfar i 10 månader. Hur ska hon kunna få samma minnen med honom som vi har fått? Det hon kommer få är våra berättelser om honom, som kommer vara nog så spektakulära och händelsefulla. För sån var han, våran pappa. Han hade alltid ett Ess innanför skjortärmen.
Åh, så underbar. Hade jag vetat för några år sedan vad jag vet idag hade jag tillbringat mycket mer tid med pappa och inte bara då sitta och klaga på att han smaskar så jävligt när han äter sina ihopkok när det bara var vi hemma.

Saknar dig Pappa. Jag tror inte du hade en aning om vilket avtryck du har gjort på hela din omgivning!