Jag blir så trött. Hela tiden denna förbannade kroppsfixering. Fick höra en hel del på matchen igår av alla otroligt sminkade småflickor. Väl hemma fick jag höra av en kompis att han var jätte stolt över att haft sex med en tjej för att hon hade fin kropp. Fin kropp? Vad definierar en fin kropp? Insidan då? Räknas inte den överhuvudtaget?
Är det coolare att ha haft sex med en tjej som är snygg och har fin kropp men som är totalt hjärndöd och bara kan räkna till 7 för att hjärncellerna avlidit efter sviterna av för mycket blondering, än att ha sex med en tjej som inte har en fotomodells kropp men som är riktigt smart, trevlig och som kan föra en konversation utan att varannan mening innehåller "ba", "typ" och "liksom"?

På senare veckor har många program om fetma sänts på TV. Jag har sett något program och blivit glatt överraksad över hur stolta de kvinnorna varit över sin stolek! Vissa har varit riktigt stadiga bitar på 300-400 kg. Jag med mina 70-80 kg känner mig liten för en gång skull.
Jag förstår inte varför inte jag får vara stolt över hur jag är? Så fort man öppnar en tidning kan man läsa: "Så går du ner 20 kg på 2 månader" eller "kvinnor över 50 kg är sjukligt feta".

Jag hade ofta svårigheter med min vikt i skolan. Jag fick höra än det ena och än det andra och när jag kom hem sa alltid min pappa till mig att jag skulle säga: Min storlek visar i alla fall att jag får mat hemma.
Jag vågade aldrig säga någonting till mina mobbare medans jag idag ångrar att jag inte sa någonting.
Jag satt på bussen innan idag och såg massa smala tjejer och tänkte "nu fan får jag börja motionera mer än vad jag gör" men varför ska jag göra det? För att göra andra glada? Inte fan är det för mig i alla fall. Jag är nöjd över den jag är och vad jag har varit med om. Kan andra inte ta det så "Bye bye suckers".

Var inte alls detta bloggen skulle handla om idag men kände att jag var tvungen.